Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernorp eller Stjernarp, säteri - Stjernorps socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Stjernorp.
Stjernorps socken.
hafva försvunnit, men ser man
honom derefter alltjemt på Roxen,
alltid försedd med ett brinnande bloss.
Han bär ännu namnet Stjernorps
fiskare
"Det lyser ett bloss både höst och vår,
Hvar eviga qväll, hvart eviga år,
Så blekt uti dimman på svartan sjö,
Och flämtar på ängsliga strandens snö."
Bjer uppnådde aldrig sitt hem utan
dog jemte sina barn invid
Bjerbäc-ken, der landsvägen går öfver samma
bäck. Bjerarne sägas än i dag göra
stor skada. De äro nu enligt
folktron förvandlade till harar och
uttrar och göra allt möjligt för att
skrämma förbiresandes hästar m. m.
Äfven pläga de mjölka på bete
utsläppta kor. Om Skir berättar
sägen följande, som här återgifves med
ett utdrag ur det skaldestycke af
Sam. Joh. Hedborn, som bär
namnet Stjernorps fiskare:
"I forntiden var det vid gården en man,
Och Stjernarpafiskare kallades han,
Han rodde i nickande vassen sin båt,
Båd’ dagar och nätter, så våt, så våt.
Han lade ut nät och krokar med svek
I vattnet för menlösa fisken i lek,
Och gäddan i lönliga snaran han dref,
Och fångade ålen på silfverref.
Och blef uti borgen*) på glänsande fat
Af svenner framburen den kräsliga mat:
Och främmande gäster vid herrskapets bord
De tala om fiskarn berömliga ord.
Skön fröken hvar natt genom fönstret såg
Från högan loft på villande våg,
På underbart sinne och tankar så rik,
Och såg på den ensliga facklan i vik.
Så kommer en jungfru med rosendekind
Och åker på böljan i nattlig vind;
Hon åker i blänkande silfverkorg —
Skön fröken hon anar en morgondagssorg.
De mörkgröna hingstar frusta nu svårt
Och skaka de guldsmidda remtygen hårdt;
Af löddriga manar blir sjöböljan hvit
Och dånar och hvälfver båd hit och dit.
Den listiga hafsfrun tyglar sitt spann;
Så sm al var hon snörd som en lilja, och
grann.
I skinande gördel som azursten,
Och axlarna lyste som elfenben.
Kring ådrigan hals, kring snöhvitan hand,
Klart blänkte de rader af skönaste band
Med dyrbara perlor båd’ röda och blå.
Och rika gullringar på fingrarne små.
Och fiskaren var både modig och varm,
Han hade ej Sofvit på jungfruarm.
Hvarendaste tärna i slottet, som fans,
Hon drömde £ om fiskarn, om krona och
krans.
Men ve [er, I arma, olyckliga mör!
I famnen af hafsfrun kärasten dör;
När ottan är kommen och hanen gal,
Då vaknen I upp till tårar och qval.
Den hafsfrun bortröfvar den fagraste ros;
Han]ror och han ror, men ej hinner sin kos,
Hon hvälfver Omkull sin brudgummes båt,
Som firar sitt bröllop med rop och gråt.
Hos bruden han somnar i mörkblåan säng,
Och strömkarlen slår på sin festliga sträng;
Det.vågiga sparlakan sänker sig matt,
Och brudfacklan lyser i mörkan natt.
Hon lyser ännu både höst och vår
Hvar eviga qväll, hvart eviga år,
Så blekt uti dimman på svartan sjö,
Och flämtar på ensliga strandens snö."
Stjernorps gård består nu af
Stjernorp 1 m. fr. säteri, Åbysäter 1/2,
Torfsäter 1 och Bräntorp i/2 m. rå
och rör af hyste. . Till egendomen
höra qvarn, tegelbruk och en
nyligen anlagd fabrik för beredande af
terpentin, oljor och tjära genom
torr-destilation af trä samt fiske.
Arealen uppgifves till 1,224 tunnl., hvaraf
210 t. åker, 190 t. äng och 824 t.
skog och betesmark. Afståndet är
till Berg 0,7 och till Linköping 1,7
mil.
Stjernorps socken i Gullbergs och
Finsponga l:s härad gränsar i norr
och nordost till Hällestad och Wånga,
i sydost till Roxen, i söder till Wreta
kloster och i vester till Ljung.
Arealen är 1,0834 qv. mil, hvaraf 0,2io
*) Den vikingaborg, som här omnämnes, var belägen å den ståtliga höjden
Snafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
