- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Senare delen. M-Ö /
419

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland - Historia - Gränser - Natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östergötland.

419

läningar blefvo dock emellanåt lemnade, äfven åt furstliga personer. Så
anslog k. Gustaf II Adolf 1620 en del af provinsen (se Kinda härad) till
lifgeding, enkesäte och morgongåfva åt sin gemål och sedermera blef,
tillsammans med annat, Wadstena län, bestående af Aska, Dals, Göstrings och
Lysings härad till 1718 lifgeding åt enkedrottningen. Titel af hertig af
Östergötland har innehafts af kon. Adolf Fredriks yngste son, prins Fredrik
Adolf samt af Sveriges och Norges nuvarande konung.

Länets gränser äro i nordvest och nordost Örebro och Södermanlands
län, der Kolmården, Tylöskogen, sjön Tisnaren jemte några mindre sjöar,
bildar den naturliga gränsen; i öster Östersjön, som, med sina tvenne djupt
in i landet gående vikar, Bråviken och Slätbaken, bildar det s. k.
Wik-bolandet; i söder och sydvest Kalmar och Jönköpings län, der gränslinien
bildas af Holavedens skogsbygder, af en mängd mindre sjöar samt af den

1 öster inskjutande Waldemarsviken; i vester Wettern. Länets gränser
hafva dock icke alltid varit desamma och såsom redan nämdt, hafva de i
söder belägna Kinds och Ydre härad fordom hört till Småland, under det
att i norr Sundbo härad, bestående af Askersunds, Hammars, Lerbäcks och
Snaflunda socknar, fordom hört hit, ehuru omkring 1639 förlagdt till
Örebro län. Geografiska läget är ungefär emellan 57 gr. 41 min. och 59 gr.

2 m. nordlig bredd samt 32 gr. 11 m. och 34 gr. 41 m. östlig om Ferro.

De bergs- och skogstrakter, som, såsom redan nämdt, äro
landskapets naturliga gränser i norr och söder, äro icke synnerligen höga. Emelp
lan sig bilda de en vid dalgång, den s. k. Östgötaslätten, en bördig bygd,
som sänker sig från vester till öster eller från Wettern till Östersjön med
en lutning af omkr. 300 fot. Wetterns norra kust är temligen flack, den
södra återigen begränsad af berg. Från Roxen och till Östersjön finnas
spridda granitkullar utan sammanhang, men närmare Östersjökusten blifva
de talrikare och högre. Landets högsta berg är det vid Wettern belägna
Omberg. Föröfrigt märkas Torsklint i Qvillinge, Hviteklint vid Glan,
Urberget i N. Wi, Kalehäll i Skedevi, Borgberget i Tjärstad och
Ramunders-berget vid Söderköping m. fi. Landskapets största vattenbasiner bildas af
den mellersta dalgången. Skogsbygden vattnas äfven af talrika sjöar
och vattendrag. Östersjön, der flertalet vattendrag uttömma sitt
vatten-förråd, stöter intill med en gräns af omkr. 6 mil, räknadt utomskärs, och
Wettern bildar gränsen med en strand af 8 mil. De största sjöarna äro,
nämda efyer sin storlek: Sommen, Roxen, Glan, Åsunden Tåkern, Tisnaren,
Yxningen och Boren. Af Sommen hör likväl en del till Jönköpings län,
af Tisnaren en del till Södermanland och af Yxningen en del till Kalmar
län. Till största vattendraget Motala ström, hvars längd inom
Östergötland är 8 mil, falla de flesta af landets strömmar, af hvilka följande äro
de största: Stångån, Svartån, Finspongaån, Bulsjöån, Mölnaån och Risingeån,
m. fl. Bergarten är i allmänhet uråldrig, best. af granit och gneis med
bergarter hörande under dem. Den innesluter ofta malmfält. De
malm-fyndigheter, som förekomma, äro jern-, koppar- och zinkmalmen, ehuru
såväl jern som kopparmalmen äro af betydligt mindre betydenhet nu emot
förr. I åtskilliga sjöar finnas äfven sjömalmtillgångar, ehuru icke använda.
I de södra och sydvestra delarne märkas företrädesvis en röd, grofkornig
granit, under det att den röda gneisen tager öfverhand mot länets östra,
norra och nordvestra delar. Mot Södermanlandsgränsen träffas ymnigt med
urkalk, af hvilken den, som är inmängd med grön serpertiu, är allmänt
känd under namn af Kolmårdsmarmor. Icke särdeles långt från Roxen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osterlex/2/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free