Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 3. Mellan hopp och förtvivlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ömtåligt sätt hör samman med vår personlighet, vår inre
människa. Vi se att redan den primitive känner, att tron
på livet härefter faller inom denna sfär.
Det hör alltså till trosföreställningarnas psykiska
egenart, att de alltid äro i någon mån diskutabla, de
uppfordra på ett omisskänneligt sätt till instämmande,
bejakande från vår sida. Det innebär i själva verket med
ofrånkomlig nödvändighet möjligheten av ett avvisande,
ett förnekande och all så en skeptisk inställning. Med
tron är alltid tvivlets möjlighet given. Det är naturligtvis
icke sagt, att denna beskaffenhet hos trosföreställningen
är medveten för den troende själv. Han kan — särskilt
under trycket av en kompakt social opinion — vara så
absolut viss om vad han tror, att tron för honom ter sig
som ett verkligt vetande. Men träder tron i verksamhet
i det faktiska själsliga sammanhanget, ser man på vad
den gäller som motiv för det verkliga handlandet, då
visar det sig, att även en vilde noga skiljer på vad han
vet och vad han tror.
Att tvivlets möjlighet också blir verklighet redan hos
de primitiva folken är ett faktum, för vilket nyare
iakttagelser ge allt klarare bevis. Denna skepsis kan taga sig
uttryck i en absolut pessimistisk syn på döden. Ofta hör
man i utsagorna om de dödas värld endast hopplös
förtvivlan och bitter resignation. En gammal polynesier
berättar för Elsdon Best om de döda: »De levande komma
och gå, de mötas och hälsa varandra, de gråta över döda
vänner och känna sympati för varandra. Men indarna
äro stumma och dystra. De hälsa icke dem de möta, de
visa icke tillgivenhet eller sympati mera än en stock. De
äro icke som människorna i denna världen.» I
andelandet finns intet verkligt liv, intet ljus och ingen glädje,
blott skymning och ruvande tystnad. Därför förklarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
