Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 7. De dödas uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
tänkvärda ord: »Detta intryck framkallas, då vi låta oss
förhäxas av föreställningen om en tom tid och om den
ändlösa följden av dess skilda ögonblick, bortsett från
det innehåll som fyller dem. Då varje moment ur denna
abstrakta synpunkt är fullkomligt likt det andra, ter sig
allt framåtskridande som en förändring, som i
verkligheten icke är någon förändring. Men om vi tänka på
innehållet, den erfarenhet som fyller dessa skilda tidsmoment,
kommer den plågsamma föreställningen att försvinna.»
Medeltidens fromma, som förbehöllo æternitas,
evighet, för Guds väsen och tänkte sig ævum, den eviga
tidsåldern, som de saligas tillvarelseform, ha insett sanningen,
att tiden för vår uppfattning är det innehåll som fyller
den, och uttryckt det i legendens naiva djupsinne. Petrus
contemplator hette en from och lärd munk i ett tyskt
kloster, som ofta med oro och ängslan grubblade över
livet i paradisets värld. Skulle verkligen den ändlösa
evigheten kunna fyllas ut så, att den icke till sist bleve oss
för lång och själva saligheten en börda? En vacker
vårdag gick han efter matutinen ut från klostret och
vandrade en stund i det klara solskenet. Han kom till en
blommande äng, och där hörde han en fågel sjunga så
underbart skönt, att ban måste sätta sig ned ett ögonblick för
att lyssna. Efter en liten stund tystnade sången, och
munken vände tillbaka till klostret för att hinna i god tid
till tidegärden. Men portvakten var en främmande man,
som han aldrig sett, och då han nämnde sitt namn,
skakade han betänksamt sitt huvud. Bröderna kommo
tillstädes. Idel främmande ansikten! Ingen kände ens hans
namn. Till sist trädde den lärdaste av klosterbröderna
fram och berättade, att han läst i klostrets gamla krönikor,
hur en dag för trehundra år sedan en munk med detta
namn lämnat klostret och sedan aldrig kommit åter. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
