Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 3. Indiens bhaktireligion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
är icke blott givaren av allt liv, som i gudarnes värld
under alla varelsers jubel dansar blomsterkransad i salig
glädje över livets rikedom. Han är också fördärvaren,
som dansar den vilda dansen på likplatsen, smyckad med
halsband av dödskallar och guirlander av blodiga inälvor,
omgiven av tjutande djävlar. Han är livet självt, det
hulda och grymma, som ger allt och tar allt ifrån oss.
Han förenar i sig allt som är: etern, det svala vattnet,
vinden, jorden, elden. Han är svart och vit, hans kropp är
strålande ren som lotusblomman, och dock är hans strupe
blåsvart av gift som han förtärt. Han bär
blomsterkransen på sitt huvud men den dödsbringande kobran som
gördel om midjan?
Tusen år ha förflutit sedan Manikka Vasagas hymner
diktades. Men i Indien höra de stora religiösa
personligheterna icke blott till det förflutna. Där lever ännu
undret och uppenbarelsen, och månget liv utspelas än i dag,
som liknar en fantastisk helgonlegend. En ännu
märkligare bild av den indiska fromheten som enhet i
motsatser ger oss Sri Ramakrishnas liv. Det bengaliska helgonets
personlighet har en prägel av religiös ursprunglighet, av
äkthet och friskhet, som väckt respekt och intresse hos
många västerländska skildrare från den store Max Müller
till Jean Christophes berömde författare. Ramakrishna
är full av enfald och visdom, han är from och kättersk,
en äkta hindu, och dock fylld av varmaste intresse för
alla främmande religioner, ödmjuk och mänsklig och
samtidigt uppfylld av självförgudande storhetsvansinne.
Det religiösa genombrottet i hans liv började med en
svärmisk dyrkan av gudinnan Kalis bild. I gudinnan såg han
sin egen och hela världens moder. I sin hänryckning
tyckte han att bilden var levande, han såg den andas och
taga emot födan som han räckte den. Timme efter timme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
