Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärlek och sympati. Religionshistoriska variationer över ett bekant tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kristna kyrkan har, förklarar Heinrich Frick, i
sitt arbete Die evangelische Mission, vid sin
verksamhet för evangeliets utbredning att välja på två
metoder: propaganda eller mission. Propaganda betyder att
söka göra en annan till det man själv är eller åtminstone
menar sig vara; mission är att söka hjälpa en annan att
förverkliga sitt eget sanna väsen, sina innersta personliga
livsmöjligheter. Propaganda lockar eller våldför,
mission övertygar; propaganda binder, mission frigör.
Ur-kristendomen drev mission. Paulus visar den äkta
missionärens rörlighet och vidsynthet; han kan vara judarna
en jude och grekerna en grek. Pietismens genombrott
för med sig en ny våg av äkta missionssinne. Den
tvingande inre nödvändigheten, det primärt religiösa intresset,
friheten från alla kyrkligt konfessionella eller nationella
biavsikter utmärker den missionerande pietismen. Men
denna verkliga mission blev blott en kortvarig episod i
evangeliseringsarbetets historia. Världsmissionens
århundrade blev världspropagandans århundrade. Då Sällskapet
för evangeliets utbredande i London år 1901 firade sitt
tvåhundraårs jubileum, utgavs en festskrift med titeln:
»The spiritual expansion of the empire». På omslaget
syntes korset omgivet av Union Jack och stjärnbaneret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
