Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärlek och sympati. Religionshistoriska variationer över ett bekant tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Sådan är, menar Frick, den angloamerikanska missionens
innersta tendens.
Skulle man jämföra kristendomen och buddhismen ur
den här tecknade synpunkten: mission eller propaganda,
så torde det väl snarast se ut som om i stort sett
propagandan vore karakteristisk för kristendomen, missionen
för buddhismen. Buddhismen vill hjälpa varje människa
att nå vad vi skulle kalla hennes högsta personliga
livsmöjlighet: att bli en arhat, en helig, som kan ingå i
nir-vana. Och den tar den allra djupaste hänsyn till hennes
personliga egenart. De buddhistiska texterna innehålla
de uttryckligaste varningar för allt våldförande av andras
meningar, för åsiktsförtryck och rättshaveri i alla
former. »Inga uppblåsta vindflöjlar, inga beskäftiga
pratmakare, anspråkslösa, icke påträngande, äro de ädla, med
vilka Gotama har gemenskap.»
Ännu i dag gör denna förnäma respektfullhet och
generositet, som hos den buddhistiske munken blivit en
andra natur, djupt intryck på västerlänningar. »Jag
måste säga», skriver Hermann Keyserling, »att den
buddhistiske prästen överraskar mig genom sin höga nivå,
jag menar icke hans andliga nivå, utan hans mänskliga.
Hans typ är överlägsen den kristna. Han äger ett
saktmod, en förståelse för allt, en välvilja som icke ens den
mest partiske skulle våga tillskriva den kristne prästen.
Utan tvivel beror detta på den fullkomliga intresselöshet,
som buddhismen fostrar hos sina troende. Ideellt sett
må det väl synas skönare att leva för andra än att leva
för sig själv, men sådana människorna nu en gång äro,
skapar aktiv kärlek till nästan icke vidhjärtenhet utan
trångsynthet, det är endast i undantagsfall som den icke
urartar till påflugenhet och härsklystnad. Hur taktlösa
äro icke alla världsförbättrare, hur inskränkta alla mis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
