Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig ha våra kyrkor varit rymligare, varmare,
bekvämare än nu. Aldrig har man nedlagt mera
medveten omsorg på deras konstnärliga prydnad och
utsmyckande. Aldrig har där ljudit så skön musik, aldrig har
där hållits så tankeväckande och formfulländade
predikningar. Och ändå ser det ut som om kyrkorna aldrig haft
så ringa dragningskraft. Fem eller sex av hundra
svenskar, endast tre av hundra stockholmare, besöka
söndagens högmässogudstjänst.
Vad är orsaken? Frågan har dryftats och vänts ut
och in under årtionden. Var och en av oss kan utantill
de skäl, som bruka anföras från skilda läger. Den ene
menar att det är kristendomens fel. Den har haft sin tid
och fyllt sin uppgift. Den är gammal och utlevad. En
annan förklarar: det är kyrkans och prästernas fel.
Kyrkan förstår icke sin tid. Hon hakar sig fast vid ord och
formler och döda dogmer. En tredje invänder: felet ligger
varken hos kristendomen eller kyrkan och prästerna utan
hos människorna. Klangen i själen har tystnat. Man
frågar icke mer efter det som är ovanefter.
Jag skall här icke gå närmare in på någon av dessa
förklaringar. Allt mänskligt är svagt och bristfullt, och
vi behöva nog ägna mången stund av eftertanke åt kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
