Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Guds rena klara ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intuitiva längtan efter själisk visshet, som icke har funnit sitt
sanna uttryck, därför att man ständigt hänvisade den
till dogmatik och mytologi.» Dogmerna förgå, menar
Rathenau, »men själens heta längtan består, och den är
den verkligaste av alla upplevelser.» Spörjer man nu, vad
detta själiska egentligen är, får man tilläventyrs en ström
av ord till svar, och ju flera ord, dess magrare besked.
Den moderna innerlighetens apostlar likna sina
föregångare i svunna tider däri, att själens heliga mål, den
ordlösa andaktens föremål, är »mysterium och tystnad»,
denna beryktade mystiska tystnad, som praktiskt taget
alltid betytt en talförhet utan like, en talförhet som fyllt
oräkneliga volymer med svamlig visdom. Det säger sig
självt, att de som funnit religionens hemlighet i det inre
skådandets höga sanningar, icke ha användning för
något så hopplöst efterblivet som Luthers massiva tro på
Guds ord.
Två frågor har man rätt att ställa inför denna
förkastelsedom. Först och främst: Ha dessa förkunnare av den
inre upplevelsens gudomlighet någonting att sätta i
stället för Luthers tro? Kan deras åskådning verkligen fylla
den uppgift, som religionen hittills haft i det mänskliga
andelivets hushållning?
I tre ord kan man ange och precisera den äkta
religionens själsliga kännetecken: visshet, kraft, frid.
Visshet är religionens effekt inom den intellektuella sfären,
frid är dess egendomliga känslokvalitet, livsomskapande
kraft blir den inom viljans och handlingens område.
Att den klassiska mystiken på det andliga skådandets,
det inre ordets väg, verkligen kommit till visshet och
frid kan icke bestridas. De stora mystikernas ord ha
självsynens och erfarenhetens tyngd och myndighet. Det
är män, som ha sett och som veta, vare sig detta vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
