Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Guds rena klara ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
består i en självvunnen frälsande insikt som hos Buddha
och hans efterföljare eller i en förening med Gud, allt
vetandes källa, en »gudomlig osmos», sådan som
Ruysbroek skildrar, då han betygar att »alla ord, som man
kan lära eller förstå på människosätt, äro främmande för
den sanning jag skådat och stanna långt nedanför den.
Den som är förenad med Gud och upplyst av hans
sanning, han förstår sanningen genom sanningen själv.»
Hos de moderna mystikerna saknar man framför allt
just det självupplevdas övertygande tonfall. Ingen kan
misstaga sig på skillnaden mellan en skribents fantasier
om ett land, vars stränder han aldrig skådat, och en
verklig resejournal. Alla mystiker föra visserligen ett dunkelt
tal, så snart det blir fråga om upplevelsens föremål. Det
gudomliga är det outsägliga, »det, som ligger bortom».
Men i beskrivningen av den inre upplevelsens former
äro de verkliga mystikerna ytterst bestämda, ej sällan
vetenskapligt exakta, liksom Teresa, Juan de la Cruz
och de buddhistiska psykologerna. Deras sakkunniga,
metodiska handledningar äro något helt annat än de
svävande fraserna om själens heta längtan hos deras
moderna efterföljare! Den nya mystiken verkar hopplöst
dilettantisk, den är litterär pose eller i bästa fall trevande
stämning, längtan som börjat vakna. Visshet och klarhet
söker man förgäves. Intet under att denna halvreligion
icke heller kan skänka frid eller kraft. Det är icke den
äkta mystikens blida och klara ro, som möter oss i dessa
brokiga, högröstade och anspråksfulla skrifter, där den
nya mänsklighetsreligionen förkunnas. Snarare är det
den feberaktiga oro, det rastlösa experimenterande, som
enligt de verkliga mystikernas erfarenhet utmärker den
naturliga människans tillstånd, innan hon ännu ens
börjat vandringen på den andliga övningens väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
