Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Guds rena klara ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invärtes människa svarar ja, måste svara ja till Guds tal:
Herre, Ditt ord är sanning.
Det som gör, att Guds ord i Kristus för oss får
verklighetskaraktär, är alltså en dubbel sanning. Den är först
och främst sanningen om oss själva. Arvid Runestam,
bland nutida svenska teologer den som kanske trängt
djupast in i Luthers tankevärld, har liknat den
verklighetsinsikt, som ordet öppnar för oss, vid en själens
återerinring, en anamnes i Platons mening. Ur vår andes
djup stiger bilden av människan, människan enligt Guds
tankar, penningen av ädelmetall, präglad med konungens
bild. Vi känna och erkänna vår egen urbild inför ordets
Kristusvittnesbörd. Många ha insett, att människans plikt
och uppgift djupast sett icke kan ha sin grund i
bestämmelser och avgöranden av en makt utanför oss, vare sig
den kallas Gud eller samhället eller traditionen, vars syfte
och mening vi ej förstå. Det moraliskt sanna måste liksom
all annan sanning vara nödvändig och ofrånkomlig för
vår tanke, den måste bejakas ej blott av viljan utan även
av förnuftet. Sokrates och Kant ha insett, att sanningen
om oss själva måste äga denna art.
Den andra sanningen eller den andra sidan av den
dubbla sanningen har människotanken aldrig av sig själv
kunnat finna, ty den ligger icke i det mänskligas linje
och kan aldrig letas fram ur vårt väsens eviga idé. Det
är sanningen om Gud, förlåtelsens sanning. Om
överseende, tillgift, försoning tala alla religioner. Men märk,
att gudomens nåd alltid är villkorlig. Något kräves först
å människans sida: gåvor, offer, en för Gud välbehaglig
vandel eller åtminstone hjärtats förkrosselse och tro. Den
i ordet uppenbarade sanningen, sådan Luther såg den,
innehåller något nytt i sin syn på människans förhållande
till Gud. Den fria obetingade förlåtelsen är själv villkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
