Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fl
främmande landet? Du slipper den ena bojan, så vida
jag inte gör slut på dig ännu i dag, men du lägger
en ny om din hals. Du älskar henne, smyger dig ned
för att se henne — dumheter allt samman! Den hi-
storien har nu varat länge nog, i synnerhet som hon
inte bryr sig synnerligen om dig. Sådana qvinnor
älska endast sig sjelfva och dem, som förstå att smickra
deras fåfänga, och jag kan nämna för dig flera unga
pojkar, som kommo och gingo hos henne, redan innan
Pietro rymde.«
»Jag vet allt samman«, svarade Serafino. »Du
behöfver inte nämna någon, det stackars barnet har
alltid varit värst mot sig sjelf.«
»Och ändå håller du i! Är det klokt?
>Ja, jag håller i. Jag har haft tid att öfverväga
den saken, och det var inte alltid glada tankar, som
kommo för mig. — I mörker och ensamhet visa sig
hotande spökgestalter. — Jag har älskat Toussainte,
sedan jag var barn; allt hvad jag hade af tro och
lycka fäste sig vid henne, och allt inom mig störtade
samman, fader Luigi, då jag till slut förstod, att det
hela blott var en dröm, och att hon icke dugde till
något. — Derifrån härledde sig de djupa fårorna i mitt
ansigte och den sorgsna min, som du nyligen talade
om. — Jag höll likväl fast vid henne, af vana, af pligt,
kanske blott för det jag ville vara något för någon.
Hon är af min slägt och har ingen annan att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
