Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=S
IN
S = SS - a rd VE RAR RR SENT
SER TERS EE AE EAS LAS == Te
or 2 = Er Fr SÅ SE oe AA Re ERA = =
SS
po
AF
Löm.
VI REST er nl SNI ERT INR SNS AEA
EE SATIR a
EE
NG
Par
74
»Hvarför tror du det:?«
Felice ryckte på axlarne utan att svara. Serafino
såg upp.
»Jo, hon kommer, hon är här nog strax. Gå du
nu hem igen, Felice, din bror ligger ju sjuk der borta.«
»Min bror är död«, svarade hon klanglöst. >»Pa-
tronen tager getterna ifrån oss, och jag får söka mig
en annan befattning. Det var väl, att jag fick lof att
stanna der så länge.«
»Hvarthän skall du nu gå?«
»Åh, det är mig likgiltigt. Nu, då du reser, kan
jag inte mera vara dig nyttig.«<
Serafino lade sin hand på hennes böjda hufvud.
»Du är en rask liten flicka och skall göra din slägt
ära. Gå och helsa dem från mig der nere.«’
»Låt mig stanna en stund ännu och se på dig«,
sade hon och stälde sig bort mot klippväggen. Hon
tryckte sig in i vrån, der man nästan blott kunde se
hennes stora och strålande ögon, som oafvändt fästades
på honom. Hon förstod föga att dölja, hvad som rörde
sig inom henne. Naturen ger oss de starka känslorna,
civilisationen förmågan att beherska dem.
I detta ögonblick tilldrog sig något märkvärdigt
i grottan. Hunden utstötte ett klagande tjut, hoppade
i vädret och föll ned, vridande sig i krampryckningar.
Då Serafino kom bort till honom, stod fradgan ut ur
hans mun, hela kroppen skälfde under hans upprepade
försök att resa sig, och då det icke lyckades, släpade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
