Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE
Emelie.
A ngust.
Fru baronessa, jag beklagar på det
högsta att jag ej kan ha den lyckan att bli
presenterad af min vän första gången jag
har den äran att hälsa hans unga hustru.
Emilie. ’
Det behöfves inte för att ni] skall vara
henne välkommen. Ni är så ofta
närvarande hos oss i våra samtal, att ni inte
är mig fremmande. Dessutom, min goda
Louises’ man ....
August.
Äktenskapets lycka har således inte
kommit er att glömma den lilla
vännin-nan?
Emilie.
Henne! Min enda önskan är att hon
vore här.
August.
Er enda önskan? Då är ni från och
med i öfvermorgon den lyckligaste bland
dödlige; ty då har ni allt hvad ert hjerta
åstuudar.
Emilie.
Huru? Louise kommer hit! I sanning,
ni förstår att introducera er på ett högst
angenämt sätt. Jag trodde, att hon var
på sin fars landtegendom.
August.
Det är hon också. Vi ha der tillbragt
fem månader, — o, förtrollande!
Landt-liga fester, jagtpartier, spatserturer,
musik — och framför allt kärlek! Fru
baronessa, vi skulle ha lefvat i ett
fullkomligt paradis, om hon haft sin väninna, jag
min vän att dela vår glädje med. Men
nu vilja vi skalfa oss ersättning för det
vi måst umbära dem. I öfvermorgon
reser Louise till hufvudstaden och gör en
omväg för....
Emilie.
Ack så roligt! Men hvarför har hon
inte gjort er sällskap?
SCENEN.
August.
August.
Jag kommer inte derifrån nu. Redan
för en vecka sedan reste jag till
hufvudstaden för att ordna allt till hennes
emot-tagande, och vidtaga nödiga mått och steg
i anledning af en önskan, som jag länge
närt.
E milie.
Och som ni varit nog lycklig att få se
uppfylld ?
August.
Tyvärr icke, fru baronessa. — Mina
förmögenhetsvilkor äro lyckligtvis sådana,
att jag kan lefva alldeles oberoende; men
jag behöfver verksamhet, att röra mig i
det offentliga lifvet, och jag har derföre
länge eftersträfvat att finna anställning i
beskickningen vid ett hof, der jag kunde
lefva på en angenäm fot. En förtrogen
vän tillskref mig att just en dylik post
skulle besättas i dessa dagar; jag fiög
från landet till hufvudstaden, hörde mig
före, satte alla intrigens trådar i rörelse,
— förgäfves! en annan hade kommit mig
i förväg.
Emilie.
Det torde tyvärr bli mig ganska svårt
att i någon måhn skingra er ledsnad; ty
Carl har begifvit sig på ett stort
jagtparti tre mil härifrån och kommer först
hem i morgon afton.
August.
Carl i sällskap tre mil härifrån, och
utan er! Ni förvånar mig!
Emilie.
Jag har sjelf, genom mycket
öfvertalande, lockat honom att fara bort,
hvilket jag likväl nu bittert måste ångra,
emedan det försätter mig i en högst pinsam
förlägenhet.
August.
Emedan ni fruktar att min vistalse här
skall misshaga honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
