Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilie.
På intet vis! Min bästa väninnas man,
hans förtrogne vän! På det ni inte ett
ögonblick må hysa en så ogrundad
misstanke, så var god läs detla brcf från min
onkel, grefve Gyllensköld.
August (lifligt).
Yår minister vid franska hofvet?
Emilie.
Just densamme.
August.
Han är er onkel?
Emilie.
Min morbror.
August.
Det var just hos er onkel jag önskade
bli anställd som attaché, och det var
öf-verlemnadt åt honom att besätta platsen.
Jag trodde mig ha gjort allt genom att
intrigera några konkurrenter ur vägen och
i ett mycket artigt bref utbedja mig
till-låtelse att göra honom min uppvaktning.
Han svarade lika artigt, att han redan
gjort sitt val, och under sitt korta
uppehåll ej kunde mottaga någon.
Emilie.
Han har först för några ögonblick
sedan låtit mig veta att han varit i
huf-vudstaden.
August.
Det liknar honom. Jag känner honom
inte, men en af mina vänner vid hofvet
har beskrifvit honom för mig som en
älskvärd, jovialisk gubbe, som, jemte en
godmodighet, som är natur hos honom,
under sin långa diplomatiska bana
förvärf-vat sig en utomordentlig talang att göra
en vigtig sak af det aldra obetydligaste,
livarför han omvexlande spelar den
okunnige, den allvetande, den hemlighetsfulle,
och alltid har sin största glädje i att
förvåna genom öfverraskningar. — Jag ber er
observera, att porträttet ej är tecknadt af
mig.
Emilie.
Men träffande likt, såsom ni skall finna
af hans bref.
August.
Ah! — (läser) »Min älskvärde lilla
niéce! En förändring i min
beskicknings-personal har nödgat mig att oförmodadt
resa till hufvudstaden, der mitt anseende
och några dagars hemlig verksamhet
afgjort saken alldeles efter min önskan.
Min ställnings höga vigt ålägger mig att
oförtöfvadt återvända till min post. Jag
vill emellertid icke, troligen för sista
gången, hafva besökt mitt fädernesland, utan
att i ditt hem se dig som maka och hälsa
på din man. Min lilla diplomatiska
fo-gel, som skaffar mig reda på allt,
berättar mig att J befinnen er på er
landt-egendom. Jag kommer en timma efter
mitt bref och afreser en timma efter min
ankomst. Under denna korta tid måste
du och din man vara till uteslutande för
mig, ty jag vill hastigt afgöra, om jag
skall fullborda en gammal föresats och
få en ny kär önskan uppfylld, eller
upp-gifva beggedera. Du vet, att jag är
diplomat: jag vill icke veta af något, som
korsar mina planer —« (talar) Och Carl
är inte hemma.
Emilie.
Ja, livad tycker ni väl ? Jag är
alldeles rådlös. Det är inte tänkbart att få
bud efter honom innan min onkel
kommer. Han litar på att finna Carl vid
min sida, att göra hans bekantskap.
August.
Och Carl är inte hemma!
Emilie.
Han finner sig gäckad, blir förtörnad,
tror att Carl jagar efter nöjen utan mig,
ja måhända alt han begifvit sig bort för
att undvika honom, att vi lefva i osämja,
— att gud vet icke allt hvad! I sitt
gratulationsbref i anledning af vårt
giftermål häntydde han på, att om han funne
tillfälle att se min man och han behagade
honom, ville han insätta mig till sin
arf-vinge. Han kommer nu att resa härifrån
i vrede, och arfvet är förloradt, blott
för det —
August.
Att Carl inte är hemma! hm, hm, visste
jag bara någon utväg att hjelpa er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
