Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE SCENEN.
Louise {ensam, ser förvånad efter dem.)
Hvad vill allt detta säga? — Min man
är här, — han är gift med Emilie; Emilie
nekar inte att hon är gift med honom?
— Hvad har förmått dem att...
Gref-ven säger, att han sett honom göra sig
älskvärd... det är afskyvärdt! Jag skall
inte tillåta att — {går skyndsamt bort mot
dörren, men stannar) Hm — Emilie, som
alltid varit dygden sjelf; August, som
nödvändigt vill bli attaché, för att resa till
Paris med mig, — men det kan ju inte
vara möjligt! — Hvad kan det då
betyda? (sätter sig eftersinnande i ländstolen.)
Skulle här verkligen finnas en hemlighet,
som det vore farligt att afslöja? (ifrigt)
I alla fall, det är en förolämpning mot
mig, en ryslig förolämpning, och den skall
straffas. — Men på hvad sätt? (fördjupar
sig i tankar.)
TIONDE
Louise. Car
Carl {inkommer forsigtigt
genom fonddörren.)
Inte här? — då måste hon vara i
kabinettet {smyger sig på tå mot dörren men
stannar.) Hvad skall hon väl säga? Jag
kommer så oväntadt tillbaka smyger mig
in här. — Om hon ansåge det för
misstroende! {förargad.) Det är också
misstroende, ja ett fördömdt, lågt, orimligt
misstroende, hvaröfver jag blyges. Men jag
kan inte — {går ett par steg, men stannar
åter i) Kan inte? Och om det nu smärtar
henne? (hastigt.) Nej, ingen har sett mig,
— jag vill — {beslutsamt) ja, jag vill
bekämpa denna dåraktiga svaghet, och —
(vill gå tillbaka.)
Louise {reser sig hastigt.)
Det är mig omöjligt att hitta på något.
Carl {vänder sig om.)
Hvad ser jag — kammarjunkarinnan
Rosenholm!
Louise, (öfverraskad.)
Herr baronen!
Carl.
Ni här? och min hustru håller er inte
sällskap! Hvar är hon?
SCENEN.
1 {i riddrägt.)
Louise.
Er hustru? — Hos sin man.
Carl.
Sin man!
Louise.
Var utan fruktan, herr baron, hennes
onkel är närvarande.
Carl.
Hennes onkel? — närvarande — hos
min hustru och hennes man? Hvem är
då jag?
Louise.
Samma fråga måste jag göra er hustrus
man; ty jag vet verkligen heller inte hvem
jag är, sedan jag inte mer är hans hustru.
Carl {förvånad.)
Ni är inte mer min hustrus mans
hustru? {lifligt.) Jag ber, förklara er
tydligare.
Louise.
På hemresan från landet ämnade jag
i öfvermorgon besöka Emilie, men för
att få stanna längre hos henne, kom jag
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
