Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Louise.
Ers excellens, får jag den äran att
presentera för er min man?
Jag? —
Hennes man!
Carl (öfverraskad.)
Emilie (.afsides.)
August (likaledes.)
Hvad för något!
Grefven.
Herr kammarjunkaren Rosenholm? —
Nå det fägnar mig att finna tillfälle att
göra er en ursäkt. Jag försäkrar, jag
kunde inte ta emot er i hufvudstaden.
Carl.
Jag ber! Jag vet bäst, att det var ers
excellens omöjligt.
Grefven.
Fullkomligt omöjligt. Då det dessutom
var afgjordt, att baron Liljedahl skulle bli
min altaché ...
Carl.
Er attaché? — Det var afgjordt. Jaså
— förmodligen genom fru baronessan å
hans vägnar.
Grefven (ifrigt.)
Nej, hvad tycker ni väl? Hon
tillbakavisar tillochmed mitt testamente, af
fruktan för att hon, genom att emottaga det,
skall stå i någon förbindelse till mig. Hon
vill alldeles inte tillåta sin man att resa
härifrån.
Carl.
Sin man? — Ni menar ...
Louise.
Baronen der! — Min gud, hvem tror
du hans excellens annars skulle mena,
min vän?
Emilie (afsides.)
Du!
August (likaledes.)
Min vän!
Grefven.
Hon påstår att hennes man inte vill
ha denna post.
Carl. »
Kanhända har hennes nåd rätt, och i
så fall måste jag tillstå att hennes mot
stånd gör henne heder.
Grefven.
Heder? bah! Det trodde jag också, men
nu har jag fått en annan öfvertygelse.
Det är caprice! Om ni sett hur ömt, hur
kärleksfullt han för ett ögonblick sedan
försäkrade henne ...
Carl (lifligt.)
Ömt!
Louise (likaledes.)
Kärleksfullt!
Grefven (med ifver.)
Ja! — att det var hans hjertas
innerligaste önskan. Men nej — hon är
obeveklig; det är caprice!
Louise.
Svartsjuka, ers excellens! En så fin
observatör som ni skall lätt inse att Emilie
fruktar att förströelserna skola störa
deras ömma förhållande. Hon vill inte att
han skall komma till Paris.
Carl (häftigt.)
Just derför måste en af oss mottaga
posten och —* det är detsamma — jag
vill göra det.
Grefven (pikerad.)
Såå? verkligen? (sakta till Erfiilie.) Skaffa
mig nu till på köpet, genom din envishet,
den der på halsen! Det är ju en faslig
tvärvigg; jag vill inte ha honom.
Emilie (till Carl.)
Herr kammarjunkaren Rosenholm vet
mycket väl, både att han sjelf är skuld
till, att jag på det bestämdaste måste vara
emot hans anställning, och att min man,
han må säga hvad han vill, inte i sitt hjerta
önskar emottaga den.
Grefven (till Carl.)
Huru, herr kammarjunkare, min niece
rättfärdigar sin vägran genom att
åberopa sig på er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
