Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stupa. Jag kom för en timma sedan, har
aldrig förr sett hennes nåd, blef straxt
hennes man, och är — vare det sagdt
utan det ringaste förklenande af hennes
person, — redan så ledsen på
äktenskapet, att jag önskar skiljsmessa ju förr dess
heldre.
Louise (leende.)
Men hvad förmådde dig då att gifta
dig med henne?
August.
Kärlek — till din man, som står der.
G-refven hade plötsligen anmält ett kort
besök, för att före sin afresa råka Carl.
Carl var inte hemma. Fru baronessan
stod förtviflad. Excellensen kunde tro att
hon skickat bort sin herr man för det
hon inte gerna ville visa honom. En ung,
vacker, intressant man blott för en timma,
och Carls ära var räddad! Jag var här
för att bereda min hustru en angenäm
öfverraskning vid hennes ankomst, jag hade
ingenting att försumma tilldess hon kom,
jag är Carls vän, — enfin —
Louise.
Du föreställde den unge, vackre,
intressante mannen. Förträffliga menniska,
att åtaga sig en så svår roll.
August,
Jag utför den med mycken framgång,
ehuru baronessan assisterar mig ganska
illa.
, Carl.
Emilie, hur skall jag försona en
misstanke, som aldrig bordt få insteg i mitt
hjerta? Och du, min vän —
August.
Som du i ditt bref till grefven kallat
lättsinnig; jag har under loppet af en
timma låtit honom finna dig så älskvärd,
som du inte blir i hela ditt lif; — ja,
är det inte charmant? Jag kunde
tilloch-med ha lemnat dig hans testamente,
såvida han inte fått den fixa idéen att göra
dig till attaché. Din förträffliga hustru
ville inte tillåta sig att ikläda dig en
förbindelse, som hon vet är emot din bö-
jelse ; hon satte sig på det
aldrabestämda-ste deremot, och det har förtörnat honom.
C arl.
Nåväl, jag vill också bringa mitt offer:
jag vill göra honom till viljes; jag reser
till Paris.
August’ (ifrigt.)
Som attaché!! Du? — Lemna ditt
sköna gods, der du lefver lycklig med en
hustru, som, i likhet med dig, älskar ett
stilla landtlifs idylliska fröjder; störta dig
in i den parisiska diplomatverlden, med
dess intriger, ränker, chikaner, féter,
baler, glans, buller, yppighet och njutning
— det skulle du vilja, du, den lugne,
belåtne, treflige Carl Liljedahl? Och
dessutom — din stackars hustru! för hennes
skull kan du tillochmed aldrig försvara
det! Grefven skulle ju derigenom få veta,
att hon drifvit gyckel med honom. Nej,
Carl, jag är din vän; jag vill äfven här
gå i ditt ställe: jag tar posten.
Emilie (hastigt.)
Men då får han ju ändå veta det.
August.
Ni har rätt! Hm, hm, hm! (otåligt.)
För tusan, skulle man då inte kunna —
Alla (lifligt.)
Hvad ?
August.
Låt mig se — (går fram och tillbaka.)
Om.... ifall... (stannar.) Jag har det!
Jag räddar oss alla ett, tn, tre ur
förvecklingen.
Alla (somförut.)
Men på hvad sätt?
August.
Genom att låta honom få vttfa allt.
Alla (somförut.)
Men —
August (öfverröstande dem.)
Utan den ringaste bekännelse från vår
sida, utan minsta förebråelse från hans.
Emilie.
Hur är det möjligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
