Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggande de som hans evinnerliga sökande
eftes lapis philosophorum.»
»Jag vill ej tro dig, Knut.»
»Du gör oklokt i att tvifla, Sophie. Jag
far ej med lufttomma ord.»
Hon knäppte händerna så hårdt samman,
att det knakade i de späda lederna. Det
dröjde länge, innan hon sade något; hennes
tankar arbetade förtviflade och vilsna med
denna fruktade, anade, men aldrig helt trodda
sorg, att Erik Lange skulle vända sin håg
till andra. Det var ju dock så naturligt! En
fri man kallade Knut honom! Hon såg ned
på ringen med pärlhjärtat; ännu en pärla
hade fallit ur, och de, som återstodo, syntes
henne i denna stund som små vattenblåsor,
färdiga att strax brista.
Med ansträngning yttrade hon:
»Hvem är din sagesman?»
»Peder Bang, Nikolaus Reimers och flere.
Låt dessa narraktiga älskogsgriller fara,
Sophie, och fäst dig vid en husbonde, som har
gård och grund. Hvar finner du en
förnämligare junker än Hak Ulfstand?»
Nu reste Sophie sig.
»Hör mitt sista ord, Knut — och minns
det. Aldrig blir jag en annan mans brud än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
