Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Langes. Venus har lyst öfver vår
kärlek med sina milda strålar, och om den
långsamme Satumus hejdar våra fjät mot målet,
hoppas jag dock att vi nå det en gång. Jag
vill ej lyss till bakdanteri och förtal. Jag vill
förlita mig oryggligen på min Eriks löften.
Och framför du mitt svar till junker Ulfstand
så, att mer aktar jag den, som tigger i
gårdarna, än den, som friar till trolofvad kvinna;
att bettla bröd är hederligare än att vilja
stjäla det.»
Knuts ömtåliga hy blef som alltid, när
vreden kokade inom honom, fläckigt, röd. Också
han reste sig upp och lade sin knutna hand
på bordet. Hans hvälfda bröst häfde sig tungt
under silkeströjan, och riddarkedjan glimmade
i solen.
*Du går din egen ofärd till mötes tvärt emot
allas vårt goda råd>, sade han sträft, »och vore
det ej för Margaretas skull, toge jag för att
straffa din envetenhet min hand från Erik
Lange. >
»A, broder Knut! Hennes stolta hållning
blef mjuk, och hennes händer lades med ens
bedjande på hans skuldror. »Döm mig, hur
hårdt du vill, men låt ej straffet gå ut öfver
min älskade. Din hjälp är mäktig och god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
