Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dosa guldsand. Han undersökte omsorgsfullt
en liten våg, pröfvade olika vikter och tycktes
ej höra Sophies yttrande.
Hon stod kvar, där han lämnat henne, men
hon fortsatte att tala; hennes röst var varm
och full af innerlighet:
»Men om du ej kan afstå från din mystiska
konst, min Erik, så ber jag dig afstå
åtminstone från att utöfva den allena. Låt mig
dela din möda! Har du förglömt, att mitt
namn är Sophie. Jag vill ock söka den
sophi-ska stenen. Det säges ju, att Venus burit den
under sitt hjärta. Titan, jag ville bära det, som
vore människorna nyttigare.» Hon sträckte
ut armame som till en omfamning. »Följ mig
till Eriksholm, låt oss där som man och
hustru utforska den stora trismegistiska
hemligheten — om lyckan ger oss tid därtill.
Deg-lar och retorter finnas där mer än nog, läkande
örter med ljuflig doft har jag, och vid slutet
af den långa äppelträdgården ligger mitt
Colchis med sina ugnar, sina väl inredda
kammare, sin tysta, väntande frid. Följ mig
dit, Erik. Låtom oss bryta upp redan i
kväll!»
Han lät handen långsamt glida öfver pannan.
»Följas åt dit hem», sade han med ett ton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
