Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall så längtande, att Sophies hjärta började
slå i vild takt af ljusa aningar.
»Ja, — hem», inföll hon smekande.
»Har du hästar och vagn här, min Ura-
nia?»
»Ja, ja, redo att föra oss båda mot
Danmark.»
Eriks panna lade sig i grubblande veck.
»Mot Danmark», sade han bittert, »icke
mot Jylland, icke mot Fyen, icke mot
Själland, öfverallt där har jag mistat
hemortsrätt.»
»Så låta vi segla oss öfver till skånska
kusten. Hvad är enklare? Du räds väl icke
stormen, du har ju färdats så vida?»
»För visso. Men det blefve en flykt, ty
jag kan ej komma ut från staden på ljusa
dagen för gälds skull, och de tyska
krämar-själarna släppa ingen ifrån sig på god tro.»
Sophie hade blott några få mynt i sin stora
läderpung, näppeligen nog för sin egen resa,
och en beklämmande armodskänsla grep henne
plötsligt. En flykt tilltalade föga hennes stolta,
friborna sinne. »Vet du dig ingen råd,
Titan?» frågade hon ängsligt.
»Nej, då hade jag för visso ej uppehållit
mig så länge i denna håla», sade han mörkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
