Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afkolna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föret. 3 b. hafver jag för godt... befunnit, att jag ock en stund eller flere skulle afknäppa, med tig att tala. Ehrensten (Lönbom Anek. I. 5:10).
Afkolna, intr. Kallna. en smältande materia flyter så länge eld och värma den underhåller; men stelnar så snart hetan afkolnat. Tessin Bref 2:183.
Afkomma, intr. 1. Komma af, härleda
sig från. Gudh som all nådh affkommer. NT 1526 1 Pet. 5:10. then oonde wilien som j hjertat war til förenne är rooten then alla menniskionas oonda gärningar affkomma.
O. Petri Men. fall F 4a. Offta gör han
skada på fruchtena, med hagel och owäder, ther hunger och dyyr tijd affkommer. L. Petri 3 Post. 143b. — 2. Komma från, härstamma. födder och afkommen af landzens feder. Gust. Adolf Skr. 93. så säg mig hvad stämma du afkommen är. Sv. forns. 2:158. hon kunde icke lätteligen fördragha
itt ringare stånd, än hon var affkommen. Schroderus Liv. 30. Thet anstår ock en
yngling väl at, huru stor adel han är afkommen, altid hafva försyn för folck af större ålder, förtienst och heder. Rydelius Sed. 57. Afkommande: afkomlingar, efterkommande. Så halt nu mitt förbund tu och tijn sädh effter tigh j theras affkommandom. 1 Mos. 17: 9. wilt tu haffua trälar och trälinnor, så skalt tu köpa them ... aff hwszmän ... och aff theras aftkommandom som the när idher vthi idhro lande födha. 3 Mos. 25: 45. — 3. Komma, slippa ifrån (ett ställe). Jag vore gärna medh reest heem, men kan förre förb:te brullop intet affkomma. A. Oxenstjerna Bref 2: 283. Bonden för dess
åkerbruk och andra sysslor intet altid får afkomma att föra sin boskap till torgs. Stjernman Com. 5:861 (1700). — 4. Komma, slippa ifrån(en sak), blifva qvitt. then meneman ... kunde affkomma med ene (en enda) hielp (derest konungens kröning och bröllop firades på samma gång). Gust. 1 reg. 1:253. betengkia tiil noghen godh raadh hureledis wij med for:ne gel (gäld) motthe affkomma.
3:110. han oss sitt goda förslagh meddeelar, på hvadh sätt wij bäst medh them (sändebuden) skole kunna affkomma. HSH 26:221 (1633). — 5. Afkastas, framalstras. åkrar, ther häffoffer affkommer. 2 Sam. 1:21. — 6. Afgå. huar så hände, att någon aff Landtmäterne igenom dödzfall eller andre impedimenter råkar affkomma. Civ. instr. 256 (1635). — 7. Afläggas, upphöra, komma ur bruk,
råka i förfall. slighe wsidher motthe aff komma. Gust. 1 reg. 2:244. dyr tiidt, then tiil thenne dag icke haffuer kwnneth endels aff komma. 2:99. Closterleffuerne fast åffkommer. 7:252. När thenna ordningen
affkommer. Jer. 31:36. Diane Tempel warder för intet hållet, och måtte tå skee, at hennes herligheet afkommer (kommer att lida afbräck). Ap. gern. 19:27. tungomålen skola affkomma. 1 Cor. 13:8- Gudz retta och sanna fruchtan var ganska mykit affkommin och förfallin. P. J. Gothus Rel. art. 15.
Afkomming, Afkomning, m. Afkomling. Celsius 1 Kyrk. 250, 350; Gust. 1 hist. 422, 551.
Afkomst, f. 1. Härkomst. personernes
meriter och capacitet ansedde varda, at ingen för ringare afkompst förskiutes. Stjernman Riksd. 2:1686 (1672). tine föräldrar äro fuller intet af adelig, men dock hederlig och äreboren afkomst. Ehrensten (Lönbom Anek. I. 5:10). han var af en förnämlig afkomst. Peringskiöld Heimskr. 1:518. en förnämmer man til sin afkomst. 2:28. — 2.
Afkomma. Hon (Kristina), then store Gustafs
blod och afkomst. Stjernhjelm Fångne Cup. 18 intr. hans ätt och afkomst skulle blifva mycket stor. Peringskiöld Heimskr. 1:70. Yme ... var ond, och hela hans afkomst. Dalin Hist. 1:142. hon blef stammoder för en talrik afkomst. Botin Hist. 2:75.
Afkonterfej, n(?). Bildstod. ofvan uppå
poorten stodh K. Göstafz . . . afconterfey. Bergius Nytt förråd 267 (1561).
Afkonterfeja, tr. Afbilda, afmåla, porträttera. vthkasta och affconfrafegda ... Christi ansichte. P. Erici 1:206a. Helena bleff affcontrofeiat (af Apelles). Phrygius Föret, till Svarts ärepred. 6. Förtjensten blifver med mångahanda sententier affconterfeyat. Brahe Oecon. 34. affmålar och affconterfeyar han (såsom en konstrijker byggemestare) then nyia staaden, thet andeliga
Jerusalem. P. J. Gothus Rel. art. 17. Så haar nu denne målars hand Affconterfeyat andeligh stånd. J. Sigfridi L 3 a.
Afkonterfejelse, -fejning, f. Bild, porträtt. Gudz beläter eller affcontrafeyelser (såsom man säger). P. J. Gothus Rel. art. 117. och skal det (myntet)] på den ena sidan ... med Konungens afkonterfeigning och bildnus vara präglat. Tegel Er. 14 hist. 22.
Afkoppa, tr. Halshugga. [T. abköpfen.]
Keysaren ... befalte at affkoppa Hortensium. Schroderus Hoflef. 79.
Afkort, n. Skada, olycka. Förvist skeer oss något aftkort. Kolmodinus C 5 a.
Afkorta, tr. 1. Ajknappa, förkorta,
inskränka. Gudh offta affkortar näringen, ther hans barn skola leffua widh. L. Petri 1 Post.
U 8 a. tu affkortar migh mitt lijff. P. Erici 3:29 b. then som begärar vara kysk, han skal afrkorta sigh sielff uthi maat och dryck. Schroderus Albert. 4:236. — 2. Låta komma till korta, omintetgöra. syntes rådeligit honom hans förehafvande at affkorta. Girs Gust. 1 kr. 70. — 3. Indraga, afskaffa. wji sådana vlagligh och vwanligh marcknadt affkorta och affleggie wille. Gust. 1 reg. 12:174.
Afkortelse, f. iagh haffuer hördt een förderffuelse och afrkortelse, then aff Herranom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
