Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bjuggkorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bjuggkorn
— 104 —
Bladrare
få nogon tilfelle och modh til ath biudha
sich hiit til rikit igen. Gust. 1 reg. 4:161.
Vti afftoget bödh Söffrin sigh allestedz till
landz achtandes bränna. Svart Kr. 51. Om
fijenden ville biudhe sigh fram. Hund
Er. 14 kr. v. 282. — b) Infinna sig. ock
Hedhningarna begynte biuda sigh til honom
(Christus). L. Petri 4 Post. 19 a. — c)
Erbjuda sig. Jonathas ... bödh sigh at giffua
för thessa frijheet try hundrat Centener guld.
1 Macc. 11:28.
Bjuggkorn, n. I fråga om längdmått
och vigtdel: gran. [L. granum, korn.] The
sammansittiande (tilhopa hängiande) sakers
mått är: ett biuggkorn (gran), ett tvärfinger,
en tvärhand ... Comenius Tung. 762. itt
twärfinger, en sådana lengd som fyra gill
biwgkorn göra kunna på theres breedd. Var.
rer. voc. N 7 b. Green (grän, gran) betydher
så mykit som ett biugg korn wägher, så at
sextiyo Green eller korn wäghe ett Quintin.
Berchelt 2 Pest. 12 a.-
Bjurtunna, f. Öltunna. [Isl. björtunna,
af björr; T. bier.] iagh fick en liten
biur-tönna. Gyllenius 347.
Bjäla, intr. 1. Bjebba emot, vara
gen-svarig, göra invändningar. Han står och
biälar, slå honom til jord. S. Brasck Ap.
gern. Ila. — 2. Sladdra, pladdra. Clytus
... medh sin oskickelige och rasande tunga
alt fort buldrade och biälade. Sylvius Curt.
558. Ett ord, i sinom tid, är guld i
silfverskål, I otid bjälat fram, är såsom matk på
kål. _ Kolmodin Qy. sp. 1:196.
Bjäre, m. Een part uthsenda sina
tiänst-andar (Spiritus familiares), thet är the
djeflar medh hvilka the äro besvorne ...
Hvilkas hampn the giöra uthaff solfvagarn,
sålle-bottnar och annat sådant mehra lapperij, och
läggia thet några nätter uthi jorden, effter
hvilken tijd sedan skeer med thenna
hamp-nen en unio diabolica ex pacto cum
Dce-mone, och fogar sigh thenne anden här uthi
och vältar här med til vägz uthi een hara
lijknelse under kona och uthdissar den bästa
miölken,... offta synes och håret vara affnött
på theras [kornas) bakbeen uthaff thesse
biärar som hafva them dissat. Och finner
man offta hemma uthi husen, ia hemma uthi
sängekamrarna vijd höfdegärden och
annorstädes hvar the hafva sputat thetta biäresmör.
Colerus 2:29. Jfr Rietz
Björka, f. Björklag, björklake. Björcka,
Succus betulæ. Schroderus Lex. 45.
Björkfink, m. En fogel. J. Sigfridi
A 4 a.
Björkolja, f. Skämtvis för ris, risbastu.
biörcke-oljan har en frän och amper lucht.
Kolmodin Qv. sp. 1:70. (Jfr Påkolja.)
Björna, f. Björnhona. [Isl. birna; F.
Sv. berna.] Doch låter tw som een
halff-dödh biörna. Rondeletius 9.
Black, Blackot, adj. Svartaktig, mörk.
Fuscus, black som moormän (Negrer) äro.
Var. rer. voc. F2a. — Rida, stryka b.
häst, umgås med blacka hästar,
smickra, vara falsk. [T. den falben hengst
reiten, streichen.] The rijdhe så gerne then
blackotte häst. En liten Crön. I 5 b. I hofvet
kan iagh artigh smykia (smickra) Och en
black häst rätt tappert strykia. R. Foss 108.
Then ther smickra ... kan Och medh blacka
hestar omgå, rätt han Varder i hofvet ährat.
Ders. 213. I hoff mången from väl vara må,
Men the varda icke så framtaghne Som then
ther black hest spenner för vagnen. Ders.
213. — Ordspråket Man rider en häst är
blackot, tänker långt och blifver stackot
(Grubb 502), syftar på Upp. 6: 8, der Döden
säges rida på en black häst. — Med uttr.
blacke ryttaren betecknas Döden: Vil han
(Gud) then sunda luft med giftig dimba fylla
Och gifva folketz lif then snöda pest til
spilla, Tå bör oss ... Åkalla honom som kan
lif och helsa gifva Och blacke ryttaren uhr
land och städer drifva. Spegel Guds verkli.
Blackett, n. Blankett, ett vscriffuit och
forszegledt (med sigill försedt) paper, szom
kalles ett Blackett. Gust. 1 reg. 10:277.
Blackfisk, m. Bläckfisk. [Mnt. [-black-visch.]-] {+black-
visch.]+} Sepie, thet är black fisk. B. Olavi
31 b.
Blad, n. Svärdsklinga. toogh swerdet
och stötte thet in vthi hans bwck, så at ock
skafftet folgde in medh bladhet. Dom. 3:22.
Bladdra, se Bl ad ra.
B|ader, n. Pladder. the alzintet troo
thet eviga lijffuet, uthan achtat för ett fåfengt
blader. P. J. Gothus Poll. Aal a.
Bladra, Bladdra, f. Bläddra. [Isl.
bladra.] En droppa, i vattnet fallen, giör
vattublåsan (bladran); månge bladror giöra
skum. Comenius Orb. piet. 19. Vårt lif
en bladdra, som sig litet låter spegla.
Hesselius Erik 22. Den floden tusentahls af
bladdror med sig förde. Ders.
Bladra, Bladdra, tr. Pladdra. [Isl.
bladra.] The marghtalighe bladhra thet icke
mykit til sakena tienar. Syr. 21:27. then
ene thet, en annar annat, owijsse j sakenne
ther om bladradhe. P. Erici 5:15 b. En
squallerbulter bladrar fram både nytt och
gammalt. Comenius Tung. 838. de, som
veta minst, ha lell att bladdra mäst. Rudeen
284.
Blad rande, n. Pladder. thet bladrande
som man bedreff j kyrkior och kloster, medh
siungande och klingande, vthan hierta och
förstånd, och skulle likwäl thet åssna ropet
och oxaråmandhe kallas een Gudz tienst.
P. Erici 4: 79 a.
Bladrare, m. Pladdrare. the bladhrare
skola sigh lära låta. Es. 29: 24. bladhrare,
then som sigh tyckia låter at han är full
medh rådh och klookheet, och talar för alla
andra. Syr. 10 (9:25) glossa. En betänck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
