Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diridumdej ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diridumdej
— 153 —
Djefvulsträck
känna, om man bryter upp munnen på svijnet,
om tå finnes på tungan såsom små blåser, ty
hafva the dintor. Colerus 2:216.
Diridumdej, n. Ett slags tyg, till hälften
linne, till hälften ylle. [T. dirdendei,
dir-dumdei; F. tiretaine.] en kjortel af blått
diridumdej. Lönbom Uppl. 4:81 (1581).
Dirk, m. Dyrk. [D. dirk.] Hvad som i
smedie brukz, dirk, hambrar eller tänger.
Spegel Guds verk 131.
Dirka, tr. Dyrka. [D. dirke.] tiuffwar
dircka up låsarna. Brahe Oecon. 84.
Disk, m. 1. Tallrik, bordkärl. [Isl. diskr.]
och skal vthskölia Jerusalem såsom man
vth-sköl diskar. 2 Kon. 21:13. Man plägar sant
säija, att altid små fiskar The äro fast bettre
än ledige diskar. Törnevall E2a. — 2.
Bord. [Mnt. disch, T. tisch.] Påfven ...
vårdar sigh icke till att röra sigh en gång up
när någon konungh kommer till att kyssa
hans fötter, mycket mindre att han skulle
sättia någon konungh framman för sigh til
disk. J. Rudbeckius Kon. reg. 101.
Antonius öffuer alla måtto en prächtigh disk hölt.
A. Laurentii Verld. speg. 841. En hund
bödh en annan hund til disk, At plägan medh
synnerligh läckerbisk. P.J. Rudbeckius B4a.
lät tu man koka frisk, Fult up lät vara uppå
vår disk. Dalius Hec. A 2 b. en
laghvun-nen och ähreförgäten skiälm, den icke
värdig är med någon ährlig man öfver disk och
duuk sitta. Stjernman Riksd. bih. 251 (1598).
De åto med aptit förutan disk och duk. Livin
70. Gå til duk och disk hos någon (spisa
vid hans bord, vara i hans bröd). Lind
Ord. Rosa intet fisken förr än du haren på
disken. Grubb 691.
Diskant, m. Figuralsång. ["Eig. die
Oberstimme, welche gegen den cantus
fir-mus oder Gregorianus, der im Tenor lag,
singt oder contrapunctiert; dann ein derartig
gesetztes Gesangstück." Schiller-Lübben.
stemmor, groffua och granna, som man
plä-ghar them kalla Bassus, Tenor, Discantus
och Altus. Balck Catech. M 5 b.] Discant
och huad som hörer ad Musicam figuratiuam
holler man icke heller olijdeligit j kyrkionne.
L. Petri Kyrkost. 64 b. blomster... fördes
til kyrckian medh ett stort process och
dis-kantz siungande. Gyllenius 43. förr och
effter barnetz christendom sungess några
dis-cantz stycker. Dens. 263. Eij skal vara
til-stadt, retta och egenteliga toonen (i
psalmerna) antingen medh röstens senckiande
eller uphöiande på discantevijss (som en part
göra) vrengia och förandra. Laurelius
Kyrkord. 222. När folket tillhopa kommit
är, begynnes strax värket (kyrkovigningen)
medh sång, antingen Discant, der så skee
kan, eller elliest en tienligh svensk psalm.
EmPORAGRIUS 354.
Diskantera, intr. På vallen stodo mina
trumpetare och pukslagare; skolan (skolung-
domen) discanterade på förborgen (vid
konungens besök på Visingsborg). Brahe
Tänk. 101.
Diskbroder, m. Bordskamrat.
Came-rader och diskbröder. Sylvius Curt. 480.
Disketukt, f. Bordstukt, bordsskick, the
gamblas disketucht . . . medh ätande,
drickande, talande och siungande, sittiande och
vpstående. P. Erici 2:277 b.
Diskgängare, m. Kostgängare, spisgäst.
[T. tischgänger.] skaffa diskgängare för sex
styfver måltiden och en pott öl till mans.
Hist. handl. 4:173 (1713).
Diskkamrat, m. Bordskamrat,
disk-och sängcamrat. Keder 373.
Disklag, n. Bordssällskap. Lind Ord.
Disklagare, m. Bordskamrat. Lind Ord.
Disksten, m. Bordskifva. Stjernman
Com. 2:199 (1638).
Disksälle, m. Bordskamrat, han lätit
honom bliffua sin disksälle til att få sig maat
vid sitt bord. P. J. Gothus Likpred. öfver
Chytr. C 8 b. Disksällom höfves enigheet
väl. Comenius Tung. 910. blefvo the först
disksällar, hvar på snarliga fölgde en
förtrogen stallbroderskap them emellan.
Pering-skiöld Heimskr. 1:452.
Disputerisk, adj. han må effter sina
disputeriska siwka trätta så länge han vii.
P. J; Gothus Döp. G 5 a.
Diss, m. Spene. Diss, spena,.uber, Euter.
Schroderus Lex. 12. spenar eller dissar.
Dahlman 90. Jfr Tiss.
Dissa, tr. Dia, suga. Grodor komma i
fähuset, som dissa kona. Colerus 2:49.
Ack outhtahligh frögd, när man må säker
kyssa Två klippor aff rubin, uhr hvilka man
kan dissa Hvad nectar öfvergår. Lucidor
Alb. then, som sitter vidh öhl kannan
Ock dijssar tobacks-röök. Dens. Kk l b.
Djefvul, m. Pl. diäffwular. Ernhoffer
97b. Hafva djefvulen, vara från
förståndet, vara besatt. Hwj söken j effter at
dödha migh? Swaradhe folcket, och sadhe, Tu
haffuer dieffuulen, Hoo söker effter at dödha
tigh? Joh. ev. 7: 20. Han haffuer dieffuulen,
och är vrsinnigh. 10:20.
Djefvulskap, m. Den onde anden, onda
andar. Johannes är kommen och hwarken ååt
eller drack, och the säya, Han haffuer
dieff-uulskap. Matth. 11:18. tilbådho dieffuulskap
och affgudhar aff guld. Upp. 9:20. Var landet
Canaan ... Alt fullt med diefvulskap, som
menniskor besatt, Med dem for illa fram och
qvalde dag och natt. Kolmodin Qy. sp. 2:388.
Djefvulsman, m. Djefvulstjenare; af
djefvulen besatt menniska, dieffwulsmen
och kiettare. O. Petri 2 Post. 102 b.
Judarna vthropade honom (Kristus) för en
bedragare, vproresk, ja för en Gudz försmädare
och dieffuuls man. L. Petri Chr. pina A 6 a.
Djefvulsträck, m. Dyfvelsträck.
Comenius Tung. index.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
