Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dularkläde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dularkläde
— 165 —
Dunken
uthi himmelen, uthan när vij dööm, så gåår
krop och siäl in dwkas (i putten, gå
förlorade). P. J. Gothus Poll. R2a. När
hesten om faller och koon döör i fähwset,
så gåår alt inducas, men menniskiones döda
krop skal åter upstå. Fastapred. 72. — 2.
Svek, knep, bedrägeri. Szå fruchter oss
nogh, ther finnes en annen ducas vnder, än
man än nw retteligen betenckie eller
be-sinne kan. RR 1545.
Dularkläde, n. Förklädning. [Isl.
du-larklcedi, dulklæöi.]. Ja natten gör och thet
at när vi samtligt träde Från
skåde-markna-den, tå må thet dular-kläde, Hvar med man
sig haar skyylt, från sielfva hiertat dragas,
Och een naturlig ham igen uppå oss tagas.
Spegel Guds verk 38.
Dulcian, m. Ett slags blåsinstrument.
[Mlat. dulciana, af duleis.] Stjernhjelm
Fägnesång. Leyonstedt 18. en heel choor
af skalmeje blåsare ok dulcianer. O.
Rudbeck d. ä. (HSH 34: 87). Den sommargröna
Pan Blås up sin fält-schalmey och grofva
dulcian. Wexionius Sinn. 1 b. Stemmer
edra fioliner, Bassfiol och dulcian, Bringer
och scalmeyor an. Rosenfeldt Vitt. 215.
Den som står och spänner Stora dulcian.
Bellman 3:256.
Dulgamål, n. Mörk, outredd,
tvifvelaktig sak. frågeviser vil kan hända veta
svar På några dulgamål som han i tanckar
har. Spegel Öpp. par. 57.
Dull, adj. Galen. [Mnt. dul, T. toll.]
svart-soot dull. Lucidor Bib. Fritt lät
them migh thet förvijta, At jagh är med
dricken dull. Dens. Ss 2 b. Hvem kan då
väija för ditt dant och dulle dommar?
Wen-næsius 216. Ock kan jag sväria derpå, fast
aldrig på skiep jag var fuller, Att både nätter
och daar tyckts mig vara drucken och duller.
Oxe 51.
Dulla, f. Qvast, tofs. [T. dolle, dule.]
En hwitt fiederbusk, som hestar plega haffua
fram vdi stiernan, mett 4 duller. Hist. handl.
2:18 (1548). En huitt long Spanisk fieder,
mett en dulla. Ders. 20. En huitt dulle mett
en knap aff inszegull påå endan. Ders. 20.
Se Vipsa.
Dum, adj. 1. Stum. [Isl. dumbr.] Jag
såsom andra diur helt dum och mållös var.
Spegel Tillsl. par. 143. dumb som mörten.
U. Hjärne Vatt. 1. Thess röst hvij är hon
dumm? Lagerlöf 71. the såge på hvar
ann med bedröfligt lynn och dumma
munnar. Columbus Vitt. 256. — 2. Dunkel,
matt, svag. then upfarande vättska, hvar
utaff öghonen mörkes och dumme göras. A.
Månsson Ört. 144. mörke och dume ögon.
Ders. 147. the dumba och grofva kropsens
ögon. Rydelius Sed. 8.
Dumbisk, adj. Stum. min son ...
haffuer en dumbisk anda. NT 1526 Marc. 9:17.
Dumbjälla, f. Dombjällra. [Aasen dum-
bjölla; jfr Isl. dynbjalla.] Bindt en
dum-biälla på en lefvandes råtta, så fördrifver hon
the andra. Colerus 1:85.
Dumna, intr. Domna, dumna i dvala.
Stjernhjelm Fredsafl. l intr.
Dumpig, adj. Unken. [Ndt. dumpig, T.
dumpfig.] den dumpige och osunda luchten.
U. Hjärne Ved. 28.
Duna sig, refl. Plocka af sig dun. hon
[hönan) dunar sigh och släpper fiädrar fram
på bröstet. Colerus 2:177.
Dunder, n. och m. Åska. [T. donner.]
Gudh dundrar medh sitt dunder gruffueligha.
Job 37:5. Effter honom buldrar dundret.
37: 4. Hoo haffuer vthskifft... liwngeeldenom
och dundrenom wäghen. 38:25. Herren skal
... läta höra sin dunder. Jer. 25: 30.
Herren skal läta gå sin dunder för sinom häär.
Joel 2:11.
Dunderbyssa, f. Ett slags grof kanon.
[Mnt. donerbusse, T. donnerbüchse.] Dunder
Bysser medt stocker. Adlersparre Hist.
saml. 1:7 (1556).
Dunderskott, n. Blixt, syntes
fiendomen aff himmelen fem herligha män på
hestom ... hwilke fram för Judomen drogho
... Och skutto pijlar och dunder skott in på
fiendanar. 2 Macc. 10:31.
Dunderslag, n. Åskslag. [T. [-donner-schlag.]-] {+donner-
schlag.]+} heerdar ... haffua bliffuit slaghne
på markenne medh dunderslagh. L. Petri
Dial. om mess. 64 b. Bildl. Påuans ban och
dunderslagh. O. Petri Svar till P. Elice
a 4 b. Thetta är itt hårdt ord och itt
dunderslagh emoot them, som sigh förlåta på Gudz
helghons och andra menniskiors förtjenst.
L. Petri 4 Post. 34 a. o
Dunderstråle, m. Åskstråle. [T.
donner-strahl ] När i dhes [cederns) sköna stam en
dunnerstråle taar. Wexionius Sinn. C2 4 a.
ett blixt eller en dunderstråle. Sylvius
Curt. 174.
Dundervigg, m. Åskvigg. Alle edhra
krafftlöse grundar och svaghe bevijs bleffue
... medh månge Gudz ordz dunderviggiar
omkulslagne. Phrygius Åkt. pred. D4a.
Dundra, intr. Åska. [T. donnern.] Thet
dundradhe j himmelen. Ps. 77:19. Herren
dundradhe nedher aff himmelen. Syr. 46:
20. om sommaren när thet myckit blekar
[blixtrar) och dundrar. Colerus 1: 303.
det dundrade midt i vintern. Schroderus
Uss. E 4 a.
Dung, m. Dunge, buskar? någon udd
... ymnogt bevuxen medh dung och snåre,
medh större och smärre trää. U. Hjärne
Ånl. 396.
Dunken, adj. Unken, fuktig. Situs,
dunken lucht. Var. rer. voc. F 4 b. mulit och
dunkit wäder. Lemnius B 4 b. Möglotta,
dunckna (qvalmachtige)... ting. Comenius
Tung. 329. Halm som rutin eller dunken
hafver varit. Colerus 2:260. Dunken smak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
