Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dväla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dväla
- 168 —
Dynt
stoora bromser flyga ther igenom. J.
Rudbeckius Kon. reg. 272. spindlerna med hast
Sitt dvärsnät notvijss draga, Ther med att
snäria flugor fast. Vultejus l«l.
Dväla, tr. och intr. 1. Sofva, döfva.
Stjernhjelm. Se under Dvalm. — 2.
Dväljas, dröja. Hiälp jag mäd bättringzbot
ej längre må förhala, Ej städse dväla fritt i
syndz osäkre dvala. Warnmark 342.
Dvälja, tr. Återhålla, fördröja. [Isl.
dvelja.] En förståndigh man dwel sina
wredhe. L. Petri Sal. ord. 19:11. dvälja
tractats-verket. EhrensTen (Lönbom Sv.
arch. 3: 95). Refl. Bort red vnger Hammar
hin Grå, Han läter sigh intet dwellia (han
dröjer, sinkar icke). Sv. forns. 1: 50.
Dväljas, dep. 1. Stå stilla, dröja,
moln-skyyn j flere daghar dwaldes offuer
tabernaklet. 4 Mos. 9:19. folcket förbijdde
Za-chariam, och förundradhe sigh, at han så
lenge dwaldes j Templet. Lac. 1:21. — 2.
Hafva varaktighet. Wårt leffuande på
ior-denne är såsom en skugge, och dwäls intet.
1 Krön. 30 (29:15).
Dvälma, tr. = Dväla 1. Stjernhjelm
Ordlista till Here. Jfr Fördvälma.
Dyfvel, m. Djefvul. [Mnt. duvel, diivel.]
Dyffuels Moor (benämning på en kanon).
Hist. handl. 8:2. 83 (1566). Jfr Adlersparre
Afh. 2il. en dum dyfvel. Dalin Vitt. II.
5: 68. Se der ä en hop skälmstycken, som
likväl jag, stackars dyfvel, har ofta önskat
få göra. Ders. 71.
Dygd, f. 1. Duglighet, godhet,
verkningskraft. plåstrets ... dygd och krafft. B. Olavi
131 b. medikamenterne uti alla apothek måtte
väl... tillredde varda, och derutinnan en
likhet af kraft och dygd finnas. Wistrand
Förf. ang. Med. väs. 8 (1688). — 2. Välvilja.
Wi täcke eder kerlige för then äre oc dygd
i oss altiid beuist haffue. H. Brask (HSH
17:177).
Dygdelig, adj. Dygdig, een dygdeligh
quinna. Ord. 31:10.. wij haffue alzintet, thet
dygdelighit är, kunnat bewijsa. L. Petri
Sal. vish. 5:14. War hon (Arend Perssons
hustru) tå så dygdelig, att hon gaff Götstaff
forwarning. Svart Kr. 13. Af alle dygdlig’
hiertan älskas. Stjernhjelm Fredsafl 6 intr.
Dygdeliga, adv. Dygdigt. ärligha och
dygdeligha leffua vthi itt nytt wesende. Försp.
till 1 Pet.
Dygdesam, adj. Kraftig, verksam, thet
är itt dygdasamt, ympnogt och nådharijkt
Sacramente. L. Petri Om nattv. B 6 a.
Dygdlös, adj. Tänck hvad ett osnygt diur
en gammal och dygdelöös man är.
Stjernhjelm Here. 495. Ett dadlöst lefverne är
likast sielfva döden Och giör en dygdlös
död. Spegel Öpp. par. 47.
Dyka, intr. Springa. [Isl. dika; Jfr Rietz.]
Dyka (skumpa) lauffen, gumpen ... Han dök,
er gumpte oder galopirte. Lind Ord.
Dyl, m. Klimp. (Jfr Knöpel.) Dyyl,
Botellus, Würstlein. Schroderus Lex. 43.
Strufvor... Munkar, Knöpplar (Dylar).
Comenius Tung. 408.
Dylika, adv. Lika så. Spinnelen af sin
kropp är liten, och ingen af anseend,...
men fuller af artiga snille: Dylijka marger
man är slätt af skapnad och anseend, Men
doch fuller af vett. Stjernhjelm Öfverskr.
Dyna, tr. Dyna verb. (hägna), hegen,
lieben, werth halten. Dynad, gehegt, geheget.
Lind Ord.
Dyng, m(?). Ris, risqvistar? (Jfr D u n g.)
nekede Byggemesteren sigh wele lathe fylle
dem (skanskorgarne) med jordh, utan medh
dyngh. HSH 15:95 (1591).
Dynga, intr. Träcka, När ett kreatur
är förstoppat och kan ei dynga som sig bör.
Dahlman 51.
Dyngedal, m. Dyngedaal, Dyngehögh,
fimetum. Helsingius.
Dyngeflake, m. Dyngvagn. Dyngeflakar
tre. Dipl. Dal. 2:302 (1546).
Dyngekast, m. Dynghög. Emot våren
för än fädyngian kastas uth, låter iag iempna
dyngekasten alt omkring. Colerus 1:145.
Dyngöl, n. Gästabud efter verkstäld
åkergödning, han fyller sigh i dyng- och
slåtteröhl. Rålamb 13:19.
Dyn kel, m. Sjelf klokhet, inbilskhet. [T.
dunkel.] hwar och en skal retta sitt samwett
allenast och altijdh effter Gudz ord, och
ingalund effter sin eghen wilia, dynckel och
eensinnugha hoffuud. L. Petri Exorc. D 4 b.
theras hogmodiga dynckel. Kyrkord. försp.
6 a. thetta (om en brottsling bör straffas
eller benådas) moste wij alle lära, icke aff
wår eghen dynckel, weeld eller wrongwijsa
sinne, vthan aff Gudz sanna ord. Mandr.
G 5 b. Men thet war theras egin dynckel,
en nattbleko och troleeldh ther medh the
sigh sielffua bedroge. A. Andreæ Försp.
till Uti. på Dan. c 1 b.
Dynkelgod, adj. Sjelfklok, inbilsk. [T.
dünkelgut.] Ther tå någhor finnes som ...
sådana Ordning förachtade och öffuerträdde
(effter som slijka . . . dynckelgoda hiernar
wel altijdh finnas). L. Petri Kyrkost. 30 a.
Een dynckelgodh menniskia låter sigh intet
säya. Sir. bok 3: 30.
Dynkelgodhet, f. sådana dynkelgodheet,
ther hwar wil haffua sitt eghit sätt vthi
Religionen. L. Petri Kyrkost. 32 b. statt icke
effter högre stånd, och tenck icke öffuer tina
förmågho,... sådana dynkelgodheet haffuer
många bedragit, och theras öffuerdådigheet
haffuer them nedherstört. P. Erici 4: 54 b.
Dynt, m. Slag. [Isl. dyntr.] i förstone
slap någer hug löös så att någre aff them
finge fultaga yxehammars dynter. Svart Kr. 15.
Dynt, n(?). 1. Smuts, smutsigt tillmäle,
plumpt stickord? räkna fram hvad glosor,
dynt, förakt Ej utan löje blir om gamla jung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
