Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fara
— 196 —
Faren
dömda personer skola få nattvarden), mågha
haffua en dagh eller twå til faars eller til
handels medh them. L. Petri Kyrkord.
6" a. Presterna, som skickas til them (de
lifdömde) uti fengelsset skola vara vel
för-farne i Skriften, som kunna them ret
under-vijsa och af Gudz ord trösta, och mötte the
hafva nöijachtigh tijdh til fars at handla medh
them. Laurelius Kyrkord. 259.
Fara, intr. och tr. 1. Förfara, gå till
väga. Gudz bodh lärer klokligha fara j all
handel. Syr. 19:18. Doctor Jens ... foor
icke medh alffware att hielpa till göra här
någen godh reformering. Svart Kr. 120.
Herren haffuer så farit medh migh, at iagh
icke meer vpkomma kan. Jer. klag. 1:14.
intet är bätre... än at wara gladh, och fara
wel medh sigh j sina daghar. Pred. 3:32.
{han) vndfick oss til herberghe, och foor wel
medh oss j tree daghar. Ap. gern. 28:7.
wilie wij thå therutinnan förtenchte wara
hurw wij best ther med fara skole. Gust. 1
reg. 7: 51. han så lönligha foor medh sinne
saak, at ingen kunde bliffua ther wahr widh.
L. Petri 1 Post. A2a. — Se Faren. —
Fara med sig förekommer i samma bem.
som ensamt fara. han skal fara sachta
med sig och latha anned folk regera med
sig. Gust. 1 reg. 6: 258. welendis at tw
ramar wårt beste ... med gode oc lempe och
tw faar skälige med tig i alle mötte. 6: 271.
Så biude wij tich widt wåre ogunst, at tu
far motteligen medt tich (i afs. på folkets
behandling), handlandes som thu kant ware
till swarsz medt. RR maj 1544. at the som
så oskäligha fara medh sigh, få sigh itt annat
sinne, bättra sitt onda leffuerne. L. Petri
Dial. om mess. 75 a. — F. o m, gå till väga.
han fahr om medh flåkerij. Schroderus
Liv. 907. — F. åt, gå åt, behandla,
handtera. tu steller tigh wenligha til thetta folck,
och faar wel åt them. 2 Krön. 10:7. man
skal fara medh alffuar åt honom och straffan.
L. Petri 3 Post. 114 b. Christus ... är en
mild, sachtmodigh och wenlig man, som
tog-liga och sachta faar åt oss, ther wij råke
stupa eller snaffua. 4 Post. 26 a. Hwij faar
tu så hårdt åt itt affbläst löff? Jobs bok
13: 25. F. å t s i g, sköta sig, bära sig åt.
ther man icke faar rett åt sigh, är armodh.
L. Petri Sal. ord. 13:23. Een sticken
men-niskia handlar galet, men then som togligha
faar åt sigh, hatar thet. Ders. 14:17. så
mesterligha kan dieffuulen och werlden fara
åt sigh. 2 Post. 192 a. the foro förhastigt åt
sigh til at affleggia och alt j sender
nedher-slå thet gambla affguderijt. Kyrkost. 56 a. —
2. Behandla, nagelfara. Men effter man
icke kan alt så grant farat (fara det), wil
man the stycker förhandla som almenneligast
äro. L. Petri 1 Post. U 3 b. — B. Begagna,
bruka, the skola fara och bruka Cronones
laxefiskie. Gust. 1 reg. 5: 86. at hwar
weet sitt tunnolandh til at fara. Brahe
Oeeon. 86.
Farare, m. Fartyg, vptage alle the
Narffweske fharere, thessligeste och så
frij-bythere schip. Fin. handl. 10:113 (1565).
Farbogen, p. adj. Resfärdig. [Isl. [-far-büinn.]-] {+far-
büinn.]+} wore stoorliga aff nödhenne, at hwar
j sin stadh giorde sigh redho, och altijdh
wore farboghen, at han måtte j een godh
måtto färdas hädan. L. Petri 3 Post. 54 b.
När Kon. Erik var farbogen och redo, tog
han afsked och orlof ifrån sin Herr Fader.
S. Elofsson 120.
Fare, m. [Mnt. vare, T. gefahr.] 1.
Fruktan, folier ther aff itt ondt samwett, och
en fahre för Gudh. L. Petri 2 Post. 248 b.
the hadhe fara, at han måtte så göra medh
Jerusalem ... som han the andra städher. ..
giordt hadhe. Judith 4:2. Konungen altijdh
baar fara för sina brödher än thå at the woro
forlijkte. O. Petri Kr. 117. — 2. Äfventyr,
risk. han segle sin eeghen kose och stonde
sielff sin eeghen fare. O. Petri Äkt. Alb.
the Lybske stå faran oc latha samma
betha-ling sielffue hentha ... pa theris egen
be-kostningh. Gust. 1 reg. 4:114. — 3. / afs.
på myntning begagnades uttrycket utan fara
till att beteckna det mera eller mindre
(ofvan eller nedan), hvartill, utan ansvar och
straff för myntmästaren, mynten kunde
uppgå vare sig i vigt (hvilket i senare tids
myntspråk kallas remedium) eller ock i det
antal, som af ett visst qvantum metall
skulle skrodas (utmyntas). Och skal han
oss försth slaa ith stoorth rwnth mynth,
stycketh paa en öre, mark wæghen peningha
skal holla 5 lodt, Ther skal skrodas wppaa
marken 12 kasth, */2 pæningh mindre eller
meer wthan fara. — Item skal han oss slaa
örtugher, som nw geller stycketh 12
pæ-ningha, mark wæghen skal holla 7 */2 lodt,
skrodan 36 kasth, ith halfft kasth meer eller
mindre wthan fara. Gust. 1 reg. 1:206. skall
han slåå eth mynth kalladt halff örtogher
eller fyrickar så gott ath mark väghen skall
holla 4 lodt 1 quinthen, 1/s quinthen offuan
och nædan vthan fara, och ther aff skall
han skroda 54 kast, eth kast offuan eller
nädhan vthan fara. 4: 332.
Fareld, m. Fyr,fyrbåk. Frå Landsort laa
jag uth och så min koosa sökte Igenom
Öresund och Kållen snart förbij, Där på
faar-ellar ståå. Eurelius Vitt. 47 (eldar, "der
effter de seglande i natte tijder fara", ders. 74).
Faren, p. adj. Medtagen, klen, svag,
skröplig. [Isl. farinn.] krymplingar som så
farne äro at the hemman icke förestå kunna.
Gust. Adolf Skr. 36. skola gå om kring
j landet illa farne (medfarne) och hungroghe.
L. Petri Jes. proph. 8: 21. Flottan var något
illa faren och behöfde at botas. Malmborg
745. han låter förbättra de igenom vädrets
mackt illa farne tackel och tåg. Dens. 771.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
