Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Foga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foga
- 218 —
Fola
gen. Ders. Storefodringen eller huszhesta
fodringen. 7:227. — 2. Furagering. vårtt
folk som nw rijder i fodringe i
västergöt-landt. Gust. 1 reg. 5:81. swännerne som
äre ... i foringhen vtj Småland. 7:13.
Hannibals folck ... vordo uthdragne på fodring.
Schroderus Liv. 265.
Foga, tr. och intr. [Mnt. vogen, T. fiigen.]
1. Lämpa, skicka, foga sin ord ... wähl.
Svart Kr. 15. änär som offtast Darius wardt
olåtigh, fogadhe (gjorde foglig) och blidkadhe
honom Cyrus sachtmodeligha. Uti. på Dan.
224. — 2. Gifva, bibringa, meddela. Så foga
wij ederss K (ärlighet) kerligen tilkenne, at
... Gust. 1 reg. 9:201. — 3. Laga (att
något sker), hvar Gudh så foger, at j noget
på thesse våre . .. skriffuelse förhandlendes
vorde. Tegel Gust. 1 hist. 1:283. om Gudh
fogar eder leffua. Ders. så lenge Gud foger
oss liffuett. Gust. 1 reg. 12:177. — 4. Foga
sig, lämpa sig, gynna, vara gynsam, vinden
honom nu så väll fogar, att han så mycket
snarare lyckeligen skall kunna öfuerkomma.
A. Oxenstjerna (HSH 37: 188). vinden
ingalunda ville foga. HSH 38: 411 (1636). —
5. Refl. Förfoga sig. Så foga de sig fram
til henne alle nära. Eurelius Vitt. 34. —
Jfr Föga.
Foga, f. Fog. [Mnt. voge.] oss haffuer
warit och än är foge och vrsack nog tiil att
anholla och arestera the godz. Gust. 1 reg.
10:187. bekenna theras synder för Gudh,
såsom för then godh foghe och rät haffuer
til at straffa. Uti. på Dan. 32. så haffuer
hvar och een kyrkia.. . goda foga och rett
til att ordinera sigh sielff kyrkiotiänare. P.
J. Gothus Rel. art. 506. somlige (äro) vthi
betryck och största elende förde, vthan all
Christeliga fogo och samwett. A. Andreæ
Försp. till L. Petri Kyrkost. B 3 a.
Fogde, m. han satte offuer them arbetis
foghtar som them betwinga skulle medh
träldom. 2 Mos. 1:11. en Templens Fogte. 2
Macc. 3:4.^
Fögderi, n. Fogdebefattning, en duglig
karl benembd Lasse Ericson, hwilken sedan
aff Her Götstaff myket bleff brukat bode
mott fiendener och till Fogdterij. Svart
Kr. 24.
Fogdi, n. Fögderi. [T. vogtei.] fogdij.
Gust. 1 re%. 7:393; 8:318.
Fogelfri, adj. Fri som en fogel. [T.
vogelfrei.] Påwen haffuer giordt sigh och
sitt Plattafolck (munkarne) fogelfrijtt. O.
Petri 3 Förman. 119. the wilia platt intet
regemente, antingen andeligit eller lekamligit,
lidha, vthan wara platt fogelfrij och leffua
effter sin wilia och behagh. P. Erici 2:333 b.
Fogelfängning, f. Dalin Vitt. 6:303.
Foglafång, n. Fogelfänge. [T. [-vogel-fang.]-] {+vogel-
fang.]+} Haffuer en förste lust til foglefång,
så skal han beflijta sigh at haffua gode
falkar. Scroderus Hoff. väck. 126. the hade
sin näring uthaff jachter, fiskerij och
foglefång. Sylvius Curt. 61. fogel- och
diurfång. Lag 1734 R.B. 25:5.
Foglafångare, m. Fogelfängare.
Vth-hielp tigh ... såsom en foghel vthu
foghla-fångarens hand. Ord. 6:5. Kommer och
någhor foghel j snarona på iordenne ther
ingen foghlafångaren är? Am. 3:5.
Foglamaja, f. Fogelkoja.
foglafängia-renar... göma sigh j fogla mayor, och pipa
sött. P. Erici 2:328b. Se Maja.
Foglanär, m. Fogelfängare. foghlanären
slår löst garnet, och är giordt med en huy,
at the alle äro arma fångna foghlar. L.
Petri Dryck. B 5 a.
Foglarop, n. "Foglalåt". I skolen icke
achta på foghlaroop. 3 Mos. 19:26. achtadhe
på foghlaroop och tekn. 2 Kon. 21:6.
Foglig, adj. 1. Eftergifven, medgörlig.
Luften är bereedd och foglig til at lyda Hvad
sool och måne vil. Spegel Guds verk 65.
fooglige tärnor. Stjernhjelm Here. 170. —
2. Lämplig, förlig (om vind). Flottan en
månadz tijdh effter fogeligit väder väntat
hade. Widekindi 104. vinden foglig är.
Kolmodin Qy. sp. 1:389. En foglig
västan-vind på våra segel körde. 2: 525.
Fogliga, adv. Tjenligt, tillbörligt,
lämpligt. thet lempar sig ganska fogliga til vårt
förehafvande. Svedberg Pest. 196. at Gudz
bodh theste bätter och foghlighare må hållet
warda. L. Petri Skyld. A 5 a. Scipio och
Hannibal medh s.ine härar kommo när
til-samman, på thet the thes fogeligare kunde
komma medh hvar andra til tals.
Schroderus Liv. 378. Gudh ... skickar tijdh och
stundh ther til, när hwart och itt ting
fogligast skee skal. P. Erici 4:61a.
Fola, f. Vårdslöst uttal af Fora (se detta
ord). [Jfr Tamm ] I motgångz hårda skola,
Där vij sku lägga af the unga barnens fola,
Som älska sockret. Borneman 52. Dårars
fola det är, med dårar dårliga tala. A.
Nicander Vitt. 171. At vara stor i lycka är
hvar mans fola; men at vara stor under
vedervärdighet och motgång är hjeltars frägd
och kännetecken. Tessin Bref 1:70. at ej
kunna vara sin beqvämlighet förutan, är en
usel veklinges fohla. 1:312.
Fola, tr. Vårdslöst uttal af F o r d a (se detta
ord). Forsla, affärda. honom och hans
krijgz-macht öfver haafvet foola. Schroderus
Liv. 625. gå straxt ut här ifrån, säijer jag,
eller ska jag fola dej hädan, så du skall
aldrig glömma mei. C. Gyllenborg Sprätth.
76. hade jag varit som I, skulle jag folat
honom på dören. Ehrenström 61. — Refl.
ofärdige och siuka, som liggia i aflägne huus
ifrå Kyrkian och icke mächta sigh tijt fola.
emporagrius 372.
Fola, intr. Nyfiket kika ? (J fr F o 1 s a m.)
när ett ovant lius på himlens hvalf sig
tänder, Är intet öga, som ey fohlar ther uppå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
