Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fors ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fors
— 221 —
Fosterhjord
man, Wendt tina hand, och föör migh vthu
hären. 1 Kon. 22: 34. Jagh skal...
sönderslå tina wagnar och theras foromän. Jer.
51:21. Thå Harald thet hörde ther han saat
vthi en vagn och war blinder, sporde han
sin fooroman til, huru strijdhen hade sich.
O. Petri Kr. 27. så går thet såsom enom
sömnigom föreman, ther både wagn och
hästar gå för sigh sielffua öffuer stock och
steen. P. Erici 4: 59 b.
Fors, Foss, f(?). Våld, trots, häftighet.
[F. force; Mnt .förse, fosse, f.; Isl. fors, n.]
the (Ryssarne) mena met forss nogat
obe-standh beginna in pa Finlandh. Finl. 565
(1512). Nw tage i te saker ... ganska
obe-stondelige, foractandes (ämnande) bedrifwe
edre saker mæt fortz ... eder oc mongin
man tiil störste fördærff. Gust. 1 reg. 1:160.
the schip som bleffwe (strandade) vnder
bleginghe, hwlke her Söuerin ... perfordtz
(F. par force, Mnt. per fors) behollit haffuer.
3:205. wette wij icke vtåff huad vrsak j
thet (kyrkklockorna) så med foss igen tagit
haffua. 7:314. han haffwer giort tich någen
oskäl och medt fosz förbiudi.t tich thin
do-mere ränthe, som tich haffwer bort vpbäre.
Dipl. Dal. 2:273 (1544). de ville mot förbud
och med perforss segla till Narfven. S.
Elofsson 127. Konung Johan ville ju per
fors hafva fred med de Danske. Dens. 179.
Ehvad man tager för, alt låta gå för forss.
Kolmodin Qy. sp. 1:62.
Forsfall, n. Fors, stridt vattenfall. [Isl.=]
strömmer och forsfall. Bidrag 3: 70 (1630).
Forskna, intr. Murkna. (Jfr Forna.
Se Rietz 160 For sk.) qvistar, grenar och
stöök som i fuchtiga orter snart forskna
och multna. U. Hjärne Anl. 273. Drängen
hade väl och sina stallbröder, som hulpo
till, att veden öfver åhret icke fårsknade.
Ved. 3.
Fort, adv. [T. fort.] 1. Fram, framåt,
åstad. Din svärmoder kenner och
annalkande åhrén, serdeles vele fötterne intet
mehra fort. A. Oxenstjerna Bref 2:241.
— 2. Sin kos, förbi. Beed och dö, tin tid
är ute! Then är fort! Lucidor Xx 4b.
Förta, intr. Skynda, nu var ey seen,
Förta aff. Rondeletius 79.
Fortan, adv. Strax. Hvadh är titt nampn
sägh migh fortan. Messenius Signill 33.
Fortog, Fortug, Förtug, m. Uppskof,
dröjsmål. [Mnt. vortoch, T. verzug.] biudhe
wij strengeliga wåra fogter och tienare som
hans tingest til sigh tagit haffua, ath the
lata hanum få thet igen vtan all fortogh.
Gust. 1 reg. 7 : 382. attu vtan all
försu-melse eller fortug wilt försambla alle the
vnge dugelige karler, som tu öffuerkomma
kant. Fin. handl. 6: 228 (1542). att thu ...
icke droger szå lenge med slike saker, som
ingen förtug lidhe kunne. RR 19/s 1545.
Fortställa, tr. Fortsätta, fullfölja. [T.
fortsteilen.] sedan saken var kommen på
gång, ville de henne icke så fortställa,
såsom det borde. Schroderus Uss. A 4 a.
man fortsteller (fortfar att drifva)
sijlfver-bergen med all flijtt och idkesamheet. A.
Oxenstjerna (HSH 35:140).
Forvagn, m. Vagn, åkdon. Konungen
... stegh up på sin fohr vagn. Forsius
Esdr. 6.
Forverk, n. Forslande medelst dragare
och fordon. [Mnt. vorwerk, T. fuhrwerk.]
Och såsom Feldtherren veet hvad besvär
thet är att få försell till archeliet, alltså vill
H. K. M:tt att han sigh beflijter om folck
som samma forverk ... anstelle och vedh
macht holla. Gust. Adolf Skr. 275.
Forverk, se Foderverk.
Fos, Foss, adj. 1. Begifven, lysten. [Isl.
füss.] Huru genstortig och foss war Cain
til at slå sin brodher ihiäl. P. Erici 2:
115 b. Et fosst qvinnfolk, ein freches
Weibs-bild. Lind Ord. — 2. Häftiga våldsam,
trotsig, thesse skola hafva varit frijmodige ...
män,... skola och hafva varit... fosse och
styfsinte. L. Petri Kr. 26. — 3. Dumdristig,
framfus. itt höghfärdigt och fosst Rådh
(rådgifvare) är snellrådigt, faller hastigt pä itt
tingh. och snart ther ifrå igen, och vil saken
medh itt drijstigt... modh uthrätta. R. Foss
589. han alltid var framfus och foss, lät
och stundom någre hotelseord flyga ut.
S. Elofsson 148. hann är icke till eenn
feltöfuerste tienligh, allthenstundh hann är
förmykitt fooss och hastigh. Adlersparre
Hist. saml. 2:57 (1566). Ungt folck skola
icke vara alt för fossa och förgrijpa sigh
på the gambla, the skola icke taga ordet
uthur munnen på them. A. Laurent»
Hust. 336.
Fosshet, f. Våldsamhet, djerfhet,
framfusighet. När man vill hielpa en oskyldig,
eller förhindra något orätt, som öfverheeten
kan hafva befalt att giöra, så skall man taga
sigh till vara att man sådant icke giör medh
fossheet, medh myterij eller annat sådant.
J. Rudbeckius Kon. reg. 276. Fossheet och
modh nogh hoos oss är, men lijtet vijst
rådh, uthan dumdrijstigheet, som offta förer
i fahra. R. Foss 589. der var en ung karl,
den han för hans fåssheet skull ville giöra
spratt. Columbus Vitt. 251.
Foster, n. Unge. itt fåår eller ena geet,
som fooster hafft haffuer. 3 Mos. 5: 6.
Fosterbarn, n. Dibarn. Amman, i thet
hon omfattar och famntager sitt fosterbarn,
så deggiar hon thet medh sijne bröst.
Comenius Tung. 229.
Fosterfolk, n. han är wår Gudh, och
wij hans foosterfolck. Ps. 95: 7.
Fosterfår, n. wij titt folck och tijn
fo-sterfåår. Ps. 79: 13. j menniskior skolen
wara mijn foosterfåår. Hes. 34: 31.
Fosterhjord, m. Wee idher heerdar, j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
