Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fruståt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fruståt
— 233 —
Från kippa
honom (hafsmannen) en sin frustufvu smälla
(hirtikona) i händer. Björner Kämp. Alf 9.
Han (Astrild) tvingad’ Herculem at blifv’
en tienstekvinna Ok hoos sin Omphale
mäd frustusmälron (frustusmällorna) spinna.
Lucidor D4b. Halmtofs, ej diademe, en
frustusmälla kan höfvas. A. Nicander Vitt.
186. The nattens döttrar och Dianæ
frustug-ternor. Spegel Guds verk 62.
Fruståt, n. Frustånd. [L. status.]
loff-wade hann henne (Sten Sture d. y. sin
styfmoder fru Metta) land och läänn, ther hon
skulle holla vppe sitt frugeståth mett. Gust.
1 reg. 8:175.
Fryk, adj. "Så stor att man ser det med
bäfvan" (Spegel), berg och klippor fryka.
Guds verk 93.
Frynt, m. Vän. [Mnt. vrunt, vrint; T.
freund.] wij än icke haffue fått ... wiss
swar huru han eller Bispen sig för frynt
eller fienth emott oss bewise wele. Gust. 1
reg. 6:102. Gudh haffuer then domen kort
aff sagt, at man icke skal bruka hans nampn
fåfengt, hwarken emoot frynt eller fienda.
O. Petri Kr. 76.
Fryntlig, adj. Vänskaplig, vänlig. [Mnt.
vruntlik.] komma tiil sammans j en rett
frintlig wenskap wthan alla arga list. Gust.
1 reg. 6: 95. må tw handla mett them ...
thet betzsta och frynteligaste tw kant. 8: 267.
medh hennes förnufft och frintelige tale kan
hon mitth hierte best hugswale. H. O.
Visbok 14.
Fryntlighet, f. Vänlighet, intagande
sätt. Hennes skönne ansicte och
frintelig-heett, thett är offuer alle måtte. H. O.
Visbok 13.
Fryntskap, Fruntskap, m. Vänskap.
[Mnt. vruntschap.] sådana fryntskap som
konung Magnus hade med fremmande
förstår. O. Petri. Kr. 93. han liffuer j fredh
och fryndskap medh sin echta maka. L.
Petri 1 Post. N 5 a. vij skulle komma osz
i fruntskap och förbund medt andra herrar
och förstår. Gust. 1 reg. 6: 4. Wij betacke
ider ganske gerna för all frundtskap, szom
j oss beuist haffue. 8: 255.
Frysa, intr. Men herredagen i Arboga
skulle wara, frööss bort, ther kom ingen.
Svart Kr. 160.
Frå, Frågen, adj. 1. Mornad, vaken.
[Isl. fràr, hurtig, kry, rask; jfr Rietz 167.]
Tin sompntuut, ästu intet fråå? Prytz o.
Skottk. D 3 b. redher idher emoot then
da-ghen (domedagen)... ähuad han kommer,
antingen j dagh eller morgon, at j jw tå ären
wakne friske och frågne emoot honom. L.
Petri / Post. B 6 b. wij skole waka och
wara frågne. Ders. Q 5 b. — 2. Redebogen,
beredvillig, warder ock hiertat vpfriskat och
fråghet giordt til at elska sin nästa och göra
alt gott. L. Petri Om nattv. E 2 b.
Fråda, se Frada.
Frågen, se Frå.
Frågträgen, adj. Frågvis, var icke så
frågträgen, begärandes at veta, huru the
ogud-achtighe skola plåghas. Forsius Esdr. 140.
Frålla, Frolla, intr. Prata, sladdra?
Jag fick ei sittia jämnt vid virckestol och
frålla. Kolmodin Qy. sp. 1:79. han böriar
på at frolla, Och sprida mangrant ut tin sak.
1:135. Jordegummor mäst väl mycket pläga
frålla Och nästan intet mått på kiäring-fabler
hålla. 1:156.
Frålåtig, adj. Kläglich, klaghafft, einer
der frühzeitig oder unnöthiger Weise sich
beklaget und jammert. Lind Ord. Se Rietz
Frålåten.
Fråna, intr. Vederqvickas. ingen i sin
barm kan glöder oskadd bära, Och rätt så
litet kan man otuchts eld och bråna I hiertat
hafva dold och ther af kunna fråna. Spegel
Sal. vish. 38. Fråna, sich erholen, ein
we-nig erleichtert werden, wie ein todtkrancker
Mensch. Lind Ord. Jfr Rietz Fråna, s. 167.
Fråna, f. Qvicknande, återkomst till lif,
vederqvickelse. Fråna, Refocillatio,
Erquic-kung. Schroderus Lex. 19. soolens liufste
bråna Gir åt then kalla säd i jorden lif och
fråna, Så at thet döda korn får een förnyat
yngska. Spegel Guds verk 33. lungorna
böör svalka hiertatz bråna, Och gifva hitzigt
blod nödvändig luft och fråna. Ders. 254.
De tänkte, detta var en syn, en dödsens
fråna. Kolmodin Qy. sp. 2:194. at han
hafuer ded (fästet)... fienden ifråntaget, ähr
een liten fråna och vederquickelse ibland
de andre olycker. A. Oxenstjerna (HSH
34: 8).
Frånad, m. Böjelse, passion. Min
medfödda konstlystnad ... kunde af mången för
en mig i synnerhet vidhäftande frånad anses.
Tessin Bref 2:184. Skrif-frånad. 2:217.
Frånfall, n. Frånfälle. [Isl. fräfall.]
hastigt frånfall. Girs Joh. 3 kr. 8. Drotning
Catharinas dödeliga frånfall. Ders. 98. Satt
han alltijd på drottningens grafbacka och
sörgde hennes frånfall. Verelius Götr. 66.
Frånfarelse, f. Bortfärd, hädanfärd.
han (Kristus) taladhe... om hans fråffarilse
och om gongen til fadhren. O. Petri 1
Post. 68 b. j skolen aff min fråfarilse och
dödh fåå stoor frögd. Ders. 922 a.
Frånfällig, adj. Ajfällig. theras
för-bundzbröder...(kunde) blifva them
ifrån-fällige. Schroderus Liv. 199.
Frånhändes, adv. Afsides, denne
pro-vintien är frånhendes situeerat. HSH 30:
128 (1654). senda dem något frånhendes.
30:143 (1654). Rummet, ther man sigh en
bijgård skal beställa, skal icke vara
från-händes. Colerus 2:85.
Frånkippa, tr. Frånryeka, fråntaga. (Se
Kippa.) huar och någit är them velleliga
fråkippat mot laghen . .. thet skal gånga til
baka igen. Gust. 1 reg. 5:29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
