Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förpassborda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖrpassborda
— 287 —
Förramfc
lagde, förparterede eller förnötte blifva.
Stjernman Com. 2:276 (1640).
FÖrpassborda, tr. Förse med pass,
förpassa. (Se Pass b ord.) the knechter som
Peder Braa nu vtmunstredt och förpaszbordet
haffwer. RR 18/* 1544. förpasborde them,
9om ... sitt godz hafue förtulleth, och schole
the sedenn medh samme pasbord
obehind-rede för wåre uthliggere egenum komme.
Fin. handl. 10:67 (1563). ingen skal sigh
här effter fördrijste at taghe skiutzhester eller
bruke frij fordenskap ... uthen allenest the
som medh våre egne breff äre
förpassbor-dede. Stjernman Com. 1:204 (1569).
Förpena, tr. Belägga med plikt, böter.
[af L. poena.] Förbundet, som vidh ähra,
troo och redeligheet vore beviliat, skulle ther
uthöfver blifva förpöenat {d. v. s. den som
bröte förbundet skulle böta). Girs Gust. 1
kr. 170. {RR har förpenat.) Se Pen.
Förpickad, p. adj. Pickhågad. [T. [-ver-picht.]-] {+ver-
picht.]+} verldsens barn äro så förpickade,
och försenckte i thet Verldzliga, at the achta
intet thet himmelska. Svedberg Sabb. helg.
114. Så girig var ock jag, så fiksam, så
förpickad At samla något in. Kolmodin qy.
sp. 2:915. min mor, sedan hon nu sielf,
efter sin åstundan, ändteligen fått rang, torde
bli mera förpickad på en caracteriserad måg.
Modée Fru Rangsjuk 28.
Förpina, tr. Utpina, tw äst forpynter
ok äller wttänder, Äller forpinter ok
wd-nödder. Tideb. 101.
Förplats, m. Vestibulum, plaan vtan for
huset, forplatz. Var. rer. voc. G 2 a.
Förpligta, tr. Om någhor gör Herranom
itt löffte eller swäär honom en eedh, så at
han förplictar sina siäl. 4 Mos. 30:3. War
icke när them som sina hand förplichta
(förpligta sig med handslag), och för skuld j
borghan gå. Ord. 22:26. tu förachtar tina
kära hustru, ... then fin make är, hwilko tu
förplichtat äst. Mal. 2:14.
Förpligtelig, adj. Förpligtande. Min
prins betygade sitt försonliga h i ärta och
vänskapsbegärliga sinne med de förplikteligaste
ord. j4s. Ban. 1:159.
Förpligtig, adj. Pligtig, förpligtad. skal
hann förpligtig wara att bescriffue låte och
vtkreffuie allann sakörenn. Gust. 1 reg. 10:
212. Mijn ödmiuke forplictige och hulle tro
tyäniste altid ... beuisendis. 9:377. skall han
årligen wara förplichtig att göre oss in vdi
wår Cammer en wijss och beskedelig
recken-skap. Thyselius Handl. 2:306 (1547). then
ther vill rese udi sine egne ärender, då
skall han vare förplichtig att gäste udi the
kroger, Vij hafve befalladt på alle almenne
väger att upfette. Stjernman Com. 1:147
(1556).
Förplutnpa, tr. Orena, grumla, the
(kättare) förplutnpa så then klara Schriftens
källa, När man them theras feel för ögon
ämbnar stella, At the ej kunna sig och sina
villo kenna. Spegel Guds verk 227.
Förplundra, tr. Utplundra. Vår land och
län äro förplundret. S. Brasck T. krig. G 1 a.
Förpläga, tr. Pläga, förehafva. Tyska
språket är oss ett fast omistandes språk, för
the Tyska lender skull, som höra under
Svenska kronan, och the inhyrdes hand-^
lingar, som med Tyskland dagligen förplägas.
Svedberg Ungd. reg. 450.
Förqvackla, tr. Förspilla, fuska bort
[T. verquackeln.] Du lärer fuller sloka
fiäd-rarne . .. när dig blir bekant, huru du har
förqvacklat din lycka. C, Gyllenborg
Sprätth. 101.
Förqvamna, intr. Förqväfvas. (han) för*
qvamnar bort aff öfverätande. schroderus
Hoflef. 287.
Förqvicka, tr. Vederqvicka. [Mnt. vor*
quicken, T. erquicken.] wij äre hans hen*
dhers folck, hwilkit han dagheligha spijsarv
och rijkeligha förqwicker, bådhe medh
andeligt och lekammeligit vppehälle, P. J. Go*
thus Bön. El b. the som måtteliga äta >
och ther aff förquickes. Lemnius A 4 b.
Effter ådhrelåtande skal man then siuke
medh etickie eller annat thet som starck ärf
förqwéckia. Berch elt 2 Pest. Fsb. Eefl
sund lufft... förqväcker then lijffaehtige
andan. Sparman Sund. sp. 6. träät skall varda
ther medh (med gödning) förqvekt. Risingh
45. Saltbittret förqvickar och uplifvar alla
växter. Carleson 239.
Förqvickning, f. Vederqvickelse, rötter,
hvilka een fattigh och rijk man kan bruka
både til spijs och til styrckio eller
förqvëk-ning. Risingh 53.
Fö rq välj a, tr, Oroa, störa, kunne vi}
bekomma att Vara ... danmàrkis och norigiå
rijke til vrtdsetning ... huar vij ecke bliffue
hindrade och förqwalde vtåff buller och in*
byrdis twedrägth. Gust. 1 reg. 5: 61.
Förr. 1. prep. Före. Förr migh är ingen
Gud giord, så warder ock ingen effter migh.
Es. 43:10. förord ... förr vigslen giorde äro.
Lag 1734 G.B. 8: l. Hafver man eller hustru
giordt gäld förr ächtenskapet. Ders. 11:2.—
2. adv. Förut. Judas war förr vppe medh
betsta hopenom, at han måtte ... förraska
flendanar. 1 Macc. 4: 3. han förnam, at the
(i Joppe) wille giffua sigh Demetrii
Höffuitz-män j hender, Therföre kom han förr, och
toogh Joppen in. 12:34.
Förra, adv. Förr. alle Judar, som migh
förra kendt haffua. Ap. gern. 26: 5. legger
nu bortt jfrå idher then gamla mennisklon,
ther j förra medh vmgingen. Eph. 4: 22.
haffuer iagh icke hördt thet förra än j dagh.
1 Mos. 21:26.
Förrama, tr. Affatta. [Mnt. vorramen.]
haffue wij latidt förrame ett concept, huru
oss synes samme breff lyde skulle. DipL
Dal. 2:258 (1543). Jfr Berama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
