Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förslumra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslumra
— 294 —
Försmäleka
Förslumra, tr. Försofva, bortsofva;
förspilla, förslösa. [T. verschlummern.] Israels
vaktare hwarken sofTuer eller förslumrar thet.
Dav. ps. 1536 121:4. enn partt vtaff them
haffue såldt och forslumbret bortt thet cläde
thee nu senest finge. Gust. 1 reg. 10:294.
same ränter haffwer mykit onytteligen
bleff-wet her till förslumbrede och förtärde. Fin.
handl. 9:176 (1556). förslumra sine ägodelar.
Brahe Oecon. 19.
Förslundra, tr. Förslösa, hon ...
genom gaalen köpenskap förslundrar bort
penningar. Phrygius Äkt. pred. C 4 a.
Förslungen, p. adj. ? begynte Brasken
mykit tala om Gotland, seiandes thet icke
tilbörligit wara, att then andeliga retten skulle
gå ifrå Suerige likasom then werldzlige med
oretto hedan förslungen war. Svart Kr. 135.
Försluta, tr. [T. verschliessen.] 1.
Innesluta. skola förslutne warda vthi fångahuse.
Es. 24: 22. — 2. Tillsluta. Kempare, som in
om en försluten skranck komma tilsamman,
moot hvar andre at fächta. Schroderus
Hels. beg. skattk. 148. Tå Christus befalar
oss ingåå vthi wår kammar (att bedja), skal
man thet icke förstå om något förslutit rum,
medh wäggiar och dörar. P. J. Gothus
Enchir. M3b.
Förslycka (?), tr. Släcka? vij haffue til
ewintyrs forslykt vår appetith och lyste på
thetta regimenth her ær j rikit. Gust. 1 reg.
4:184.
Förslå, tr. [Mnt. vorslan.] 1. Sönderslå.
tw äst. . . äller forstöther ok forslagen. Tideb.
102. — 2. Ihjälslå. monga tusend bönder
æro förslagne. Gust. 1 reg. 2:156. borgere
oc andre äre ... formörde, forslagne. 9:19. —
3. Slå, besegra. Israels barn hadhe lychtat
then mechtigha stora slachtingen på them,
och platt förslaghit them. Jos. 10:20. The
äro förslagne aff Herrans mins Gudz häär.
Judith 16:14. fienden blef förslagen och
åter öfver Dyna strömmen förjaget. Lönbom
Hist: arch. 5:19 (1629). — 4. Bortslå,
förlora. dieffuulen haffuer brendt sin mun på
Christum ... och förslagit sin rätt och tappat.
P. Erici 5: 266 a. — 5. Slå (ur hågen). Adam
förslogh wr sinom hogh Thet Budh Gudh
honom sadhe. Psalmb. 1572 98 b. hon
förslogh konungen och hans rijke aff sitt hierta,
och ville intet giffta sigh. A. Laurentii
Hust. 250. — 6. Öfver slå, beräkna, ville vj
förslaa huad vor tarff var til then reesa.
Gust. 1 reg. 1:191. vppaa thet fodringen maa
kunna forslaas, maa vpscriffuas huru monge
freises landbor vthi huart lææn är. 1:258.
mann kan ... näppeligenn förslåå summen
till tryhundrede personer aff alt thet folk
ther (vid slottet) holles. RR maj 1544.
haffue wij och förslagidt met huru monge
personer man slåthet bemane kunne. Fin.
handl. 3: 238 (1555). man måste föreslå hwad
och huru myckit man"hafwer behooff till in-
kiöp om åhret. Brahe Oecon. 52. — 7.
Rådslå? höra och forsla om alle
leglighe-ther j thetta wardandhe ärendhe. Finl. 565
(1512). — 8. Beslå, hvar the kunne någon
förslå, som emot thetta vårt förbuudh sigh
fördrister att handla, då skole the . .. them
antaste. Stjernman Com. 1:231 (1573).
Förslämma, -slemma, tr. Ruckla bort,
förslösa i sus och dus. [T. verschlämmen.]
the förslämmade sina ägor. Schroderus
Pac. 77. Deras håfvor skal jagh bort
förslämma. S. Brasck Ap. gern. Dia. haffwe
gran achtt och vppsyyn medh fougderne j
landett så att the icke onyttelighenn
för-slemme eller och borttstiele thenn deell som
oss tillkommer. Fin. handl. 10:28 (1562).
de sitt goda hade förslemmat. Girs Joh. 3
kr. 112. han ... alt updricker och förslemar.
A. Laurentii Hust. 226. onytteligen
för-slemma sin vinst. Rolander 31. — Jfr
Slamma.
Försläpa, tr. Släpa, bortsläpa. Han
skal lijka som en åssne begraffuen warda,
försläpat och vthkastat för porten j
Jerusalem. Jer. 22:19.
Försmakta, intr. och tr. [T. [-verschmach-ten.]-] {+verschmach-
ten.]+} 1. Försmäkta. edhra kroppar skola
försmachta. P. J. Gothus Bön. D 8 a.
för-smachta under korset. Rel. art. 328. — 2.
Komma (något) att försmäkta.
Melancholi-ska tanckar, som uthtörka beenen, försmachta
hiertat och döda många menniskior. P. J.
Gothus Tål. H7a.
Försmala, tr. Förknappa, afknappa,
afkorta. [T. verschmälern.] (Advokaterna
kunna) rättfärdigheten (rättvisan) försmala.
R. Foss 390.
Försmocka, tr. Utsmycka, försköna.
(Se Smock.), sådant (det onda) finnes j
hiertat, ä huru härligha naturen wil
försmocka sich. O. Petri 1 Post. 83 b.
Försmå, tr. [Isl. försmå, fyrirsmå.] 1.
Förakta. Ah huru haffuer iagh hatat
tuch-tan, och mitt hierta straff försmått? Ord.
5:12. Alle the som äradhe honom, the
försmå honom nu. Jer. klag, 1: 8. försmå
Her-skapet (herradömet). 2 Pet. 2:10. — 2.
Förefalla föraktligt, skymfligt; gräma, förarga.
han (den Lybske gesanten) moste mellan
två skarganter gåå, Thet monde honom thå
mest försmå Och hårdeligen förtryte. Hund
Er. 14 kr. v. 63. konung Gödstaff... skilde
honom (biskop Brask) från hoffmän och
swärdh .. . Thet månde honom storligen
försmå. Link. bisk. krön. (Benzelius Mon. 135).
Försmäktas, dep. Försmäkta. skola
för-smechtas j theras misgerningar vthi fienda
lande. 3 Mos. 26: 39. Jagh grämmer migh
så at hiertat migh försmächtas. Ps. 119:28.
iagh är försmechtat för tinne handz straff. 39:11.
Försmäleka, tr. Tillfoga smälek, när
wår näste faller j någhon synd, schole wij
ecke försmäleka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
