Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Försökelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försökelse
— 303 —
Förtid
watnet på iordenne war förfallet. 1 Mos.
8: 8. — 5. Röna, erfara, sedhan Konungen
försökt hadhe, at Judanar så drijstighe woro,
wende han om. 2 Macc. 13:18. — 6. Göra
ansökning (om), anmoda, bedja. Danmarkis
rigis råd haffue med theris breff oc
scriff-uelse flitelige forsögt oc formanet oss om
hielp, tröst oc bijstond emot ... the Lupske.
Gust. 1 reg. 9:152.
Försökelse, n. pl. Hemsökelser,
pröfningar. Tenck vppå hwadh Herren tin Gudh
giorde Pharao och alle Egyptier, medh stoor
försökelse. 5 Mos. 7:19. j som nu en liten
tijdh lijdhen bedröfvelse, j margahanda
försökelse. 1 Pet. 1:6.
Försöla sig, refl. Söla sig. the försöla
sig i orenlighet. Svedberg Sabb. ro 2:1528.
Försona, tr. Neka, vägra, afslå. (Se
Sön a.) Om hennes fadher förson honom
henne (till hustru). 2 Mos. 22:17. Att min
broder Johan skulle låta sig kröna, Vi ville
det honom icke försona. Carl 9 rimkr. 42.
Ah förson mig doch icke mina fattiga bön!
Svedberg Sabb. ro 2: e 3 b.
Försörja, tr. 1. Ombesörja
lifsförnöden-heter åt någon. Salomo hadhe tolff
befal-ningesmän offuer hela Israel, som försörgde
Konungen och hans hws, huar hadhe en
månat om året til försöria. 1 Kon. 4: 7. —
2. Sörja för, besörja, anskaffa. Hwad han
behöffde wille han försörya. Tob. com. A
4 a. — 3. Refl. Förse sig. kunne upstädes
boerne försörje sig af Stockholms boerne
medh det som behöfdes. Stjernman Com.
1:437 (1595).
Försöta, tr. Göra söt. [T. versüszen.]
Nectar, Ambrosia skall dig din mun försöta.
Columbus Vitt. 71. Sucker-rör-rijk vass
försötar alle land. Ders. 102. Hvad svåårt och
bittert är kan hon sin man försöta. Ders. 133.
man finner denna arten af svärmare vara
behändigare på listigt och skienbart sätt at
bemantla och försöta deras förborgade gifft.
Hist. handl. 4:141 (1708). Ganymedes må
er lefnad städs försöta Med nektarns
gudadryck. Eldh Myrt. 2.
Förtaga, tr. 1. Betaga, förhindra. [Isl.
fyrirtaka.] iagh ... förtoogh mino hierta
ingen glädhe. Pred. 2:10. loffuat ware tu som
j dagh haffuer förtaghit migh, at iagh icke
är kommen j blodh. 1 Sam. 25: 33. the
kiff-uadhe tilhopa ... och ther war ingen som
them förtaghat kunde. 2 Sam. 14:6. Mongom
förtagher hans fattighdom, at han icke illa
gör. Syr. 20:23. tu kan ey förtagha
eel-denom at han bränner. O. Petri 1 Post.
142 b. — 2. Refl. För bry ta, för synda,
förgripa, förgå sig. Om een siäl förtagher
sigh, så at hon medh owetenheet syndar.
3 Mos. 5:15. the förtogho sigh emoot theras
fädhers Gudh. 1 Krön. 6 (5:25). han
förtoogh sigh på Herranom sinom Gudh. 2
Krön. 26:16. läter oss sälia honom (Josef)
... at wåra hender icke förtagha sigh på
honom. 1 Mos. 37: 27. Lät hennes
deghelig-heet icke göra tigh lusta j titt hierta, och
förtagh tigh icke på (låt ej förföra dig af >
hennes öghnahwarff. Ord. 6:25. han sigh
medh ordom förtaghit haffuer. Syr. 13:26.
Förtak, n. Tak-utsprång. Förtaak
(pro-jectura). Comenius Tung. 546.
Förtanke, m. Förtänksamhet,
betänkande, öfvertänkande, förberedelse, är thet
ock ganska nyttigt, at then som Gudz ord
j försambüngenne predica skal, är tilförenne
wäl betänkt om thet som til talandes är...
(men) vthan Gudh then helghe Andes
vp-lysning äro .ock så alla förtanckar och rådh
förgeffues. L. Petri Kyrkord. 6 b.
Förtappa, tr. 1. Förgöra, förderfva, hoo
som gudz tempel skemmer, then skall gudh
fortappa. NT 1526 1 Cor. 3:17. tu skalt
intet meer förtapa titt folck. Hes. 36:15. —
2. Förlora, förspilla, hwadh kommer thet
menniskionne til godho, om hon wunne hela
werldena, och förtapar sig sielff. Luc. 9: 25.
Then daghen ware förtapat, på hwilkom iagh
född är. Job. 3: 3. idhor mödha och arbete
skal förtapat wara, så at idhart land icke
skal giffua sin wext. 3 Mos. 26:20. thet
godha som wij för syndenne skul j Paradijs.
haffue förtapat. L. Petri 1 Post. 0 4 a. Wij
wele .. . löne eder gode karle alle, så attj
skole sielffwe förnimme, thet j sådane eders,
wälwilligheet icke skole förtapt haffwe. Dipl.
Dal. 2:268 (1543). han (oxen) strax stupar
kull, och modet så förtappar (tappar) Som
när een slachtare med yxan hårdhänd
klappar. Spegel Guds verk 131.
Förtappeliga, adv. Förderfligt. thet nw
tillbiwdz ath the (rikets landskap) schula
saa schadeliga och fortappeligha athskilias.
Dipl. Dal. 2:50 (1525).
Förtecken, n. Förebådande tecken,
förebud. [T. vorzeichen.] Thet stormvädhret var
them Romarom och ett förteckn, huru thet
them til landz lyckas ville. Schroderus
Liv. 422. förtekn och förebod til kropsens
och siälennes annalkande svaga och siukliga
tilstånd. Svedberg Pest. 171
Förteckna, tr. 1. Påteckna, märka. [T.
verzeichnen.] han sin egendom medh ett
enkannerligit bomärcke förteknat hafver.
Comenius Tung. 409. falske spelare ... nära
sigh med bedrägelighe tärningar, förteknade
kort. Schroderus Hoflef 189. — 2.
Underteckna. förteknade det (testamentet) uti
pre-sence af någre riksens råd. Stjernman
Riksd. bih. 397 (1664).
Förtestamentera, tr. Testamentera, han
alt hvad han åtte förtestamenterade
Jesuiterne. Laurelius Påf. anat. 173. alla sina
ägodeelar förtestamentera til kloster och
kyrckior. Ders. 556.
Förtid, f. Förfluten tid, forntid. [T. [-vor-zeit.]-] {+vor-
zeit.]+} Befrågha effter förtijdhen, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
