Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förvidga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förvidga
— 312 —
Förvisseii
7:128 (1544). sende wij eder tilhånda 38
räffskinn, them I måge byta och förwetzla
vtij Rydzske hudar. 7:184 (1546). the
bedragare nampnen på retta och falska religion
swickliga förwäsla och ombyta. A. Andreæ
Försp. till Uti. på Dan. c 3 a. Förwätzla,
cambire, commercium facere, vices
pecuni-arias reddere. Helsingius. Fulmachterna
vore förvexlade, och begynnelsen giordh til
tractaten. A. Oxenstjerna Bref I. 4:158.
förväxla ratificationerne. Ders. 2:535.
Förvidga, tr. Utvidga, utbreda, iagh
vthdriffuer Hedhningana för tigh, och
för-wijdhgar tina landzendar. 2 Mos. 34: 24. the
skola förwijdga sina grenssor. Am. 1: 13.
spittelskan förwijdhgas (utbreder sig, griper
omkring sig) på hwdhenne. 3 Mos. 13:12.
uptage nye heman och förvidga landet.
Stjernman Com. 1:79 (1546). at titt helga
rike mötte genom thin helga ordh forwidhgas
och forkoffras. O. Petri 2 Post. 216 b- lagde
sich ther vth fore at Christi troo skulle
förwijdhgas. Kr. 46. Turken åhr frå åhr medh
härsköld förwidgar sijn macht. Uti. på Dan.
295. Förwijdger portarna (gören p. vida).
L. Petri Kyrkord. försp. 9 b. — Refl.
Utbreda sig. jw meer the betungadhe folkit,
jw meer thet förökadhes och förwijdhgadhe
sigh. 2 Mos. 1:12. thet haffuer och altijdh
så warit Tydzskernes sätt, at the plägha
för-wijdhga sich. O. Petri Kr. 9.
Förvika, tr. |Mnt. vorwiken.] 1. Afböja,
afvända. then wille tro Lwthers . .. j
rij-kijth jndragin är, alle crisna menniskior tiil
stoor siäle wadhe ... om gud medh syna
nadher ... kan thet ekke förmena och
for-wika. Gust. 1 reg. 4:418. — 2. Afvika från,
rymma, han haffver förwekedt sijtt fängelsse.
Hist. handl. 13. 1:242 (1566).
Förvilkora sig, refl. 1. Underkasta sig
ett vilkor, förpligta sig. [Mnt. sik [-vorwil-koren.]-] {+vorwil-
koren.]+} sporde Konung Gustaff them til,
hvadh the ville förvilkora sigh, om sådant
kunde bevijsas? Til hvilcket the svarade,
at the ville frijt vilkora halsen under sverdet.
Tegel Gust 1 hist. 1:249. (Jfr Vilkora.)
Then sigh förvilkorar och förplichter til något
straff, ther han beviliade lagh och stadga
öffverträdandes vorde. L. Paul. Gothus
Mon. turb. hb. — 2. Försäkra, bedyra. Och
haffwer han högeligen sworidt och
förwil-koret sigh, att han icke vdj någen måtte
falskeligen med wår spannemåle handiet
haffwer. RR 15/6 1543.
Förvillas, dep. Komma vilse, en Heerde
besöker sijn fåår, tå the jfrå sinom hiord
förwildt äro. Hes. 34:12. Jagh skal vpsökia
thet borttapadha, och igenhemta thet
för-wildta. 34:16.
Förvinna, tr. Öfvervinna, repa sig,
hemta sig efter något. [Mnt. vorwinnen,
T. verwinden.] bleff iach kranch sa ath iach
haffuer icke ennw föruonnet mijn siwckdom.
HSH 24: 41 (1516). slogho, hwgge och
limme-lastade fonne vår karl, saa ath han forwinner
thet aldrick. Gust. 1 reg. 4: 70. Och giorde
han sådana skada i Skåne at the förwnno
thet icke i longh tijdh ther epter. O. Petri
Kr. 215. then rette ewighe skadhen, som
aldrigh kan förwunnen warda. L. Petri
Mandr. D 6 a. han medh näffuarna henne
altså klappar och täknar, at hon ... kan icke
i hela fyra vekur uthan stoor pina förvinna
blånarna på kroppen. Leuchowius 312. Han
gick medh frögdigt modh til döden, och
för-wan sin skada medh thens eviga lijffzens
hopp. P. J. Gothus Tål. H 5 b. Then skam
hon aldrigh nåntidh kan förvinna. R. Foss
127. Nu hafver stålten Adelin Förvunnit
både ångest och harm (sorg-). Sv. forns. 1: 272.
Förvirrare, m. den allmänna roos och
sä-kerheetens förstörare och förvirrare.
Stjernman Riksd. 2:1465 (1664).
Förvisa, tr. 1. Afvisa, afspisa ? the
akthe förwise tiigh mett en swmme (för det
borttagna skeppet). Gust. 1 reg. 3:213. —
2. Hänvisa. Engelen predicade för
Heer-domen vthe på marckenne om thetta barnet,
och förwijste them tijt, ther the thet finna
skulle. L. Petri 1 Post. G 6 a. Borgaren
... förvisas at lagsökia honom på landet, der
han sitt hemvist hafver. Stjernman Riksd.
bih. 479 (1698).
Förvissa, tr. 1. Förklara, förkunna. Vil
han tigh medh krijgh hemsökia, ... I Junio
trettonde dagh Förvissar tigh thet första slagh.
Messenius Svan. 12. Om the och til krijgz
endelighen lust hadhe, at the tå uppå en viss
tidh och bequemdt rum honom ett slagh
förvissa ville. Schroderus Liv. 488. (Jfr
Vissa 3.) — 2. Tillförsäkra. Capelianen
... hafver sin vissa löön i sädh, penningar,
jern etc. efter som landzorten är til, . . .
huilcken löön honom skal förvissas, när han
skickas til någon försambling, och böör thetta
skee genom it vist contract. Laurelius
Kyrkord. 356. — 3. Göra viss, klar. Han
saken mycket mer förvillar än förvissar.
Spegel Öpp. par. 61.
Förvissan, f. 1. Säkerhet, borgen, the
skole giffue sig wtöffuer till Holland mett
wortt smör... Så effter thet summan vill
(vtan tuill) resa högt, therföre wele wij attu
tager en god foruissan vtaff them. Gust. 1
reg. 9: 74. — 2. Försäkran. Johannis döpelse
icke annat war, än een förwissan och
försäkring på the ting, som Gudh sino folke
foordom loffuat hade. L. Petri 1 Post.
K 2 a. Christi lekamen och blodh ... skal
wara oss en föruissan och lijka som en pant
och insegel till wåra synders förlåtelse. Nov.
ord. eccl. 309.
Förvissen, adj. Vissen, förvissnad. [Isl.
visinn.] Ther effter sågh han siw tunn
för-wisen ax vpgå. 1 Mos. 41:6. torr ax tunn
och förwisin. 41:23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
