Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Geja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geja
— 320 —
Gena
rer kontrabok, kontrollör. [T. [-gegenschrei-ber.]-] {+gegenschrei-
ber.]+} Civ. instr. 25 (1613).
Geja, intr. Skälla. [Isl. geyja.] hafver
tu aldrig sedt, at stora hundar skiält och
häftigt gejat på månan om aftonen? H.
Hans. dröm. C 4 b.
Gel, f. Gäl. Tagh honom (fisken) i
ge-lena, och draghen vp. Tob. 6:4. Gel, f.
Lind Ord.
Gela, tr. Taga ut inmätet på fisk.
Fiskarne fiellas, geelas och upristas.
Comenius Tung. 436. Gehla ströming. Lind Ord.
Gellerduk, m. Ett slags sidentyg. Hist.
handl. 12. 1:68 (1573).
Gelning, m. Ostyring, sjelf sv ålding,
vildbasare. [Jfr Schlyter Gloss. gælskaper;
Rietz gel, adj.] sielffzwördingar och löse
gelningar. L. Petri Mandr. B 5 b. Itt
oförsökt took håller henne (visheten) wara
bitter, och en flåkott gelning städz intet hoos
henne. Sir. bok 6: 21. en hoop medh vnga
gelningar komma til kyrkiona, och vnder
sådana ringnings (själaringnings) sken
be-driffua mykin öffuerdådigh skalckheet.
Kyrkord. 50 a.
Gelniska, f. Galenskap. [F.Sv. [-gælni-ska.]-] {+gælni-
ska.]+} Thet moste iw wara ëen stoor ...
dåår-heet och gelniska aff en Christen, ther han
heller wil bryta emoot Gud ... än förtörna
een vsel menniskio. L. Petri Dryck. E 4 b.
Gemaklig, adj. Maklig, beqväm. [Mnt.
■gemaklik, T. gemächlich.] jag kan icke lofva
monga obetenckta och gemakliga
kyrkioher-dars sed, som sielfve lisa sig i frå thet
besväret (att hålla katekesförhör) och lemna
thet på capelanerna och hielpepresterna.
Svedberg Sabb. ro 2:1443.
Gemakliga, -gen, adv. Makligt.,
beqväm-ligt. fara gemakliga ifrå thet ena stellet til
thet andra. Svedberg Sabb. ro. 2:1622. i vår
hus... alt gemakliga och önskeliga tilgår.
Casa 52. Han for up intet i en huy, utan så
gemakligen och småningom. Sabb. helg. 410.
Gemaklighet, f. Maklighet,
beqvämlighet. [T. gemächlichkeit.] jag hafver most
lemna min gemaklighet och ro. Svedberg
Ödn. a 4 a. vi lefve i frihet, i gemaklighet,
utan at veta af något tvong. Sabb. ro 1:136.
Gud låter oss hafva vår helso, födo och
kläder, hus och verma och annor önskelig
gemaklighet. Casa 46.
Gemen, adj. [Mnt. gemene, T. gemein.]
1. Menig, mykit gemeene folk drogh ock
så medh them. 2 Mos. 12:38. — 2. Allmän,
vanlig, opbäre tullen efther såsom gemeendt
och brukeligit hafuer waridt. HSH 27: 75
{1563). det hafver varit gement uti förtiden
här i Sverige, at sökia til skogen, när
fienderne voro för handen. Tegel Er. 14 hist.
*276. Citron och dadelfrucht, orange och
granat Samt fikon och rousin var ther en
gemen mat. Spegel Öpp. par. 10. Så grufligt
väsen göra Vid så gemen och vanlig sak.
S. TriEwald 121. — B. Simpel, gott och
ge-meent viin. Stjernman Com. 1:110 (1550).
inthet gott cläde, uten gement. 1:118.
Gemenig, adj. Menig, ringa. [T. [-gemei-nig.]-] {+gemei-
nig.]+} gemenigt folck. Skråord. 124 (1536).
Getnenlig, adj. Allmän, vanlig. [T. [-ge-meinlich.]-] {+ge-
meinlich.]+} ingen ting gemenlighare är än
roser. Leuchowius 56.
Gemenskap, m. Samhälle, the kunde
icke undskylla medh någre fåås
oskyldig-heet hvadh som een ganska gemeenskap hade
giort (quod publica civitas commiserit).
Tegel Gust. 1 hist. 2:118.
Gement, adv. Vanligen, onda rådslag
råka gemeent them som them gifva och
föllia. Gust. Adolf Skr. 78. folks förtal
plä gement något smitta. Rudeen 284.
Gemla, tr. Mumsa på. (Rietz gämla.)
Altså vpswalgh fulla döden Herran
Christum in j sin bwk, thet är, j graffuena, men
han kunde icke förtäran, vthan tuggade och
gembladhe honom, såsom en tandalös och
then maghen förderffuat war. P. Erici 2: 4 b.
Gemöte, n. Själ, sinne, lynne. [T. [-ge-miith.]-] {+ge-
miith.]+} tu hafver en svagh och skröpligh
kropp, och doghlijkväl itt starkt gemöte.
Schroderus Kors. 186. När kroppen väl
ey stälter är, Gemöthet ther om vittnet bär.
Sparman Sund. sp. 146. Pasquiller och
smädeskrifter ... altijdh hoss hvart och eet
dygdälskande gemöthe een innerligh
aversion och ledo emoot sigh funnit hafve.
Stjernman Com. 3:323 (1665). Et högt
gemöte vil hvad högt är effter sträfva. J. G.
Werwing 318. ett stort gemöte, såsom ert,
Tåhl aldrig at af tro och lofven bindas.
C. Gyllenborg Andr. P 2 b. veeklige
blöde gemöter, i hvilka ingen manligheet är.
Stjernhjelm Lycks. är. cartel.
Gen, Gena, f. Arm på not. Lind Ord.
Gen, adj. 1. Färdig, villig, benägen. [Isl.
gegn.] vethe wij dogh icke om the lybske
ære så gene åth att gå til hennes
(guldkedjans) vpantwårdilse for æn ytermere bliffuer
forhandladh om samma kædhe. Gust. 1 reg.
4:105. Jagh haffuer varit någhot seen, Doch
i edher saak myckit geen. Messenius
Signill 12. Gen karl, ein gütiger,
hülfferti-ger Mensch. Lind Ord. (Mots. ogen.) Säg
... af en blick, et ord, har ni ej röjt de
skäl,... som hemligt henne drifva At ej en
gunstlings val sit gena bifall gifva?
Kellgren 1:189. — 2. Lätt. När thetta sig
hafver tildragit, är intet så gent at säija.
Svedberg Sabb. ro 1:540. Jag ser nu fuller at
det intet är geent för mig at komma hem.
Gjörwell Sv. bibi. 3:36 (1688).
Gena, tr. Mota, hindra. Örter och
annor naturlig skapad ting hafver af den goda
Skaparen fått sin stora krafft at gena och
fördrifva sinnets och kropsens kranckheter.
Svedberg Pest. 18.
Gena, intr., se Gina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
