Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glinstra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glinstra
— 329 —
Glosa
Glinstra, intr. Glänsa, glimma. [T. [-glin-stern.]-] {+glin-
stern.]+} Och äre thes (själens) glinstrande
strålar så tiokt förmörkade bleffna, at man
niugt ett tekn aff thet gudhdomlighe liwset
ther i meer skönia kan. Sparman Sund.
sp. A 3 b. sanningens glinstrande strålar.
Ders. 330. Min’ ögon glinstra. Düben Boil.
bref 38.
Glint, m. P å g., på glänt, lemna dörren
på glint. C. Gyllenborg Sprätth. 53.
Glinta, intr. Glida, slinta, halka, när
man böd til med händerna hämtat, så glänt
det undan. U. Hjärne Anl. 35.
Glip, n. och m. 1. Gap, svalg, thetta
ofandtliga diuretz glip eller gap, hvilket stort
och förskräckeligit var. Runius 2:217. O
hvilken glip til mun, med grymma
lejonständer! Kolmodin Qy. sp. 2:137. — 2.
Obehaglig (stormunt?) person. Det är aldrig så
ful glip, som ej är sin qvinna lik (likar
henne). Rhodin 38.
Glip, m. Fiskhåf, draghåf. Fiskedh
haffuer iagh i allan natth widh landett altt medh
minn glijp. H. O. Visbok 32. (fiskarne) ä i
garn och glipar inne. Spegel Guds verk 193.
Glira, intr. Plira. (Rietz.) Si huru täckt
hon ler, och sött med ögon glirar!
Kolmodin Qv. sp. 1:116.
Glis, Glys, m. och n. Bernsten. [Jfr Isl.
glys, glans.] en stoor åå, der utinnan glijs
eller bernsten finnes. Rudbeck Atl. 1:162.
räf eller glysz 1:409. mycken glys tages i
Östersiön. 1:447. Glyset, som finnes i
Öster-siön. 1: 454. hafvet drifver genom vågen up
gliset af diupet in på stranden. 1:467.
Glis, m. Löje, smålöje, åtlöje, spe. Här
enskyllar sigh Reynick mästerligha och sälier
Konungen en glijss. R. Foss 398. artigt, med
kält löye och en glijs. Stjernhjelm Parn.
tr. 2: 7. ther han ther på (mot
hufvudbona-den "fontange") predikar, så får han glis
och åtlöije tilbaka. Svedberg Sabb. ro 1:82.
Af allt det skaldefund, som desse
samman-smorde, De nije Systrars chor steds glis och
löije giorde. Düben Boil. sat. 2. tadlarn
står tilredz att giöra spee och glijs Utaf
hvart enda ord. Boil. skald. 27. Och vändt
min ögon bort ifrån hans falska glis.
Kolmodin Qv. sp. 1:6.
Glisa, intr. [Isl. glissa.] 1. Le, småle.
När han (Cupido) glijser, bränner han, och
sargar när han smeker. Stjernhjelm Lycks.
är. 3 intr. Jag tykker at iag seer hur
glaad-lynt Noa myyste På munnen, när then dag
igenom skyrna lyyste, Som honom jordens
plaan, fast hon var öde, viste; Jag tykker
at och Cham åt sådan glädie gliste. Spegel
Guds verk 115. the vänligt kunna glisa At
sine fiender. Ders. 227. smikkraren ... när
han syns then beste Och glisar vänligast,
förråder han sin näste. Ders. 239. Ei smickra
med sig sielf, åt andras fehl ei glisa. S. E.
Brenner Jesu pin. 9. — 2. Hånle, grina
(åt), then begabba the, then glisa the åt i
lag. Svedberg Schibb. e3a. när jag vii
med skrap på leken giöra slut, Så gliser han
theråt, och räcker tungan ut. Kolmodin
Qv. sp. 1:19. — 3. Grina, visa tänderna.
han gliste medh tänderne (såsom hundarne
pläga göra). Laurelius Påf. anat. 636.
Glisneri, n. Skrymteri, förställning. [T.
gleissnerei.] vil man betrachta Fru Veneris
och Cupidos rijke och regement, så finner
man intet annat än en sööt inbillad militie,
full af bedrägelig glijsnerij och falskheet.
Stjernhjelm Lycks. är. 3 intr.
Glissa, intr. Skina, lysa. [Jfr Isl. glyssa,
gnistra. B. Hald. T. gleissen.] strimorna
(solens) nedskiutes ej så spitza, Men komma
brutne fram och må på sidan glissa. Spegel
Guds verk 155.
Glister, n. Glans. [T. glistern, glänsa.]
Gullet... mister glijster sit. Lucidor Ola.
Glitensöm, m. [Jfr Isl. glit, glitter,
såsom benämning på brokad.] Dwck medt blåå
Gliithensööm — Dwck medt hwiith
glijthen-sööm. HSH 37:26 (1548).
Glittrig, adj. Glittrande. Eij finnes en
demant så glittrigh, skär och reen.
Achre-lius Vitt. 442.
G lof sa, intr. Låta som svin, när de
vid fara kalla hvarandra tillsamman.
(Rietz Gluffa.) Då et svin sitter i
klämman, komma alla andra glofsande til hielp.
Linné Sk. resa 286.
Glofsa, intr. Glufsa, glupa (i sig). När
desse svinen åto, så glofsade de maten i
sig på sätt, som snåla hundar. Linné Vestg.
resa 62.
Gloppug, adj. slijta ondt i regn och
gloppucht vähr. Rosenfeldt Vitt. 227.
Glora, intr. Glo, stirra. [N. glora.] fiskiar
små och stora På deras tågande
(Israeliternas genom Röda hafvet) lijksom uhr
fönstren glora. Düben Boil. skald. 32.
Glosa, Glossa, f. 1. Utläggning,
förklaring. [Isl. glosa, T. g-/osse.] biscopen
j lincöpingh gör tiig en glosa och wthtydilsze
wppaa then wpresningh j tydzlandt. Gust.
1 reg. 2:138. ändoch man kan göra ther
een glosa på, lydha likwel orden så klart,
at sådana glosa gör näpligha fyllest. Försp.
till Ebr. hon (episteln till Rom.) haffuer
här til dags medh monga glosor mykit warit
förmörkrat. Försp. till Rom. förfalskandes
them (orden) medh glosor och vthtvdhningar.
L. Petri Dial. om nattv. A 4 a. han giorde
ingom nogra gloso eller förklaring ther vppå.
P. Erici 1:252 a. thessa ord äro een rätt
wiss glosa och vthtydning på hela boken.
6:127 b. man skulle förstå för:de besluth
som dett i bookstafven lyder, och icke efter
någon vrång glossa uttyda. HSH 19: 274 (1600).
Så skal... vara förbudit medh någre nyie,
onödige och onyttige spörsmål, glosser och
meningar uthtyda och qvälia then Helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
