Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hena
— 371 —
Herredryck
Ord. Henor åt liar, at hvassa dem vid
slåter-tiden. Linné Sk. resa 315.
Hena, f. Tacka, fårhona. Lind Ord.
Jfr Rietz.
Henning, f. Handtag, fäste. [Isl.
hen-ding, fattande med handen.] Ett
Brundz-wickz swerdh, knappen, henningen, kryszett
... aff sölffwer och förgyltt. Hist. handl. 2:
28 (1548). Henningen vmslagen mett
sölff-trådh. 2: 29.
Herberga, tr. Herbergera. [Isl. [-herber-gja.]-] {+herber-
gja.]+} ther war ingen som them wille
her-bergha j si no hwse offuer nattena. Dom.
19:15. Tyrus sägher om Jerusalem,.. .Jagh
moste herbergha then förstörda. Hes. 26: 2.
Jagh war hwswil, och j herbergadhen migh.
Matth. 25: 35. vnderuisa titt hierta ... at thet
sådana onda tanckar icke hyser eller
her-berghar. L. Petri 1 Post. U 8 a. the illa
härbergade thet nyfödda barnet. P. Erici
1:104 a.
Herbergare, m. Herbergerare. Warer
inbyrdes nwar annars herberghare. 1 Pet.
4:9.
Herberge, n. Nattqvarter; gästning.
Haffue wij ojk rwm til at få herberghe j
tins fadhers hwse? 1 Mos.-24:23. Tå
kal-ladhe han them in, och behölt them ther
til herberges. Ap. gern. 10:23. haffua
som-lighe fått Änglar owetandes til herberghes.
Ebr. 13:2.
Herbergera, intr. Hafva herberge, bo.
Fly högfärd, ... och thet så mykket mera
Som hon vil alrahelst hoos dygden
herbergera. Spegel Guds verk 297. (det hus i
Rom) ther Burghi herbergera. Sal. vish. 27.
Herbergerare, m. Som häller herberge,
gästgifvare, vægfarande folk... stedzse draga
vthöffuer skogen (Tiveden), oc ær för nödhen
ath ther skulle ware herbergerere, för then
longa væg skuld som ær til nesta] bygd.
Gust. 1 reg. 4:320.
Herdahus, n. j wäghen war itt
heerda-hws. 2 Kon. 10:12. beet tijn kedh widh
heerda hwsen. H. Vis. 1:8. Ther skola
nedhre widh haffuet wara altsammans
heerda-hws och fårahws. Zeph. 2:6.
Herdarinna, f. Herdinna. U. Hjärne
Vitt. 43 m. fl.
Here, m. Gosse, ung bonddräng. (Se
Rietz.) Here kallades här en poike. Linné
Sk. resa 390.
Heriensked, se Härensked.
Herlebröd, Häriebröd, n. Semlor
(Her-lebröd). Comenius Tung. 408. Somblige
förmängia och hvete medh råghen til at göra
brödet bättre smakande, såsom i thet brödet
vij kalla Herlebrödh. Sparman Sund. sp.
37. baka allehande slags hvete brödh, skrädt
rogh brödh och härle-brödh. Stjernman
Com. 1:864 (1622).
Herlig, adj. 1. Förnämlig, ansedd,
mägtig. han war herligh hållen offuer alla j
hans fadhers hwse. 1 Mos. 34:19. Tå sende
Balak än nu yppare och herlighare
Förstår. 4 Mos. 22:15. Konungens
Häärhöff-uitzman . . . war en herligh man för sin
herra och mykit achtat. 2 Kon. 5:1. Altså
äst tu rijk och herligh worden på hela
haffuena. Hes. 27:25. — 2. Tillhörande
herreklassen, bådhe härlige och almoghe.
P. Erici 5: 255 b.
Herlighet, f. 1. Anseende. Josaphat
hadhe stora rikedomar och herligheet. 2
Krön. 18:1. — 2. Äreställe, hög värdighet.
The haffua ock migh mina fädherligha
herligheet, nemligha Prestadömet, beröffuat. 2
Macc. 14:7. — 3. pl. Förmånsrättigheter.
wi alstedis haffue wared thorn (Lybeckarne)
gönstige med preuilegier oc herlighether.
Gust. I reg. 6:340.
Heroldskonst, f. Heraldik. [T. [-herolds-kunst.]-] {+herolds-
kunst.]+} Bechstadius 5. —
Heroldmä-stare, m. Heraldiker. Ders.
Herrabarn, n. Barn af förnäm börd.
skulle vthsökia honom aff Israels barnom
aff Konungsligha slecht och Herra barnom
någhra vnga drenger. Dan. 1:3. the
för-nemligeste Herrebarn här i Rijket wore alt
i hans tienst. Svart Kr. 100.
Herraskifte, n. Ombyte af regent,
rij-kena pläghar wara en dråpeligh skada, ath
o ff ta skeer herra skiffte. O. Petri Kr. 176.
herreskiffte förbätrar sig siellan, thet är iu
intedt bäter än stadugt Regemente. Svart
Kr. 147.
Herraspira, f. Her skarespir a, scepter.
thes (vinträdets) quistar så starcke wordo,
at the til Herraspiror dogde. Hes. 19:11.
ther inge starcke quistar meer vppå äro til
någhra Herraspiro. 19:14.
Herre, m. 1. om han står eller faller,
står han eller, faller sinom eegnom herra. O.
Petri Svar till P. Eliæ a 2 a. — 2. Egare.
Om någhor öpnar ena groop,... och en oxe
eller åssne faller så ther vthi, tå skal
gro-pennes herre lösa thet medh peningar, och
giffua them tess (oxens el. åsnans) herra
igen. 2 Mos. 21:34.
Herredom, m. Herredöme, n. Titel
för en högt uppsatt man, såsom
riksföreståndare, rikets råd m. fl. [Isl. herradömr.]
Wij finge ... eders herredoms scriffwilsse.
HSH. 24:121 (1518). eders herredom
wer-diiges ... wände oss all sijn welie, kerlech
och wenskap ti ill. Ders. iach fick eders
herredömes scriffwilsæ nw i affthens, sa at
edert herredöme begærer at iach skall
komma tiil stocholm. 19:96 (1505). edre
wer-dogheter och herredöme — edher herradömer.
Gust. 1 reg. 1:292. Hans Herredöme kallas
frih. Fleming af sin tjenare. Lönbom Anek.
I. 1:19 följ. (1599).
Herredryck, m. Fin dryck, af ädelt vin.
Herredrycks-hållande bolkar. Stjernhjelm
Here. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
