Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hufvudbryderi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hufvudbryderi
— 385 —
Hufvudsäte
mer genom skiöld och spitz, än huvudbrott,
beröm efftersökt. Hermelin A 2 b.
Hufvudbryderi, n. denna tjensten ...
kostar alt för mycket hufvudbryderi. Modée
Fru Rangsjuk 77.
Hufvudbuss, m. Thå stod up then
huf-vudbussen (Isl. kapalinn) Erlinger.
Pering-skiöld Heimskr. 2:434.
Hufvudfat, n. Mössa? itt huffuud fatt
aff Schomagarnes egit ledher. Skråord. 311
<1546). Jfr Aasen Hovudfat.
Hufvudgalen, adj. Hufvudyr. Så
huf-vudgalen, at han talar uti yrsla. Spegel
G. verk 156.
Hufvudgäld, f. Kapital, betala thet lähnt
var, både til ränta och hufvudgälden. Sjölag
1667 Bodm. B. 4.
Hufvudharnesk, n. Hjelm, stormhatt.
Hofft harnesk. Hist. handl. 2:26 (1548).
Hufvudhira, f. Yra, yrsel, svindel;
sinnesförvirring. så höghe ... bergzklippor, thet
man näpligh uthan hufvudhyra ther uthföre
see kan. Schroderus Liv. 848. The
lång-höffde äre benägne til hufvudhijra
(phrene-sis), hvilke om the komma aff sigh (blifva
hufvudyra och förryckte), så inslutas the uti
dårehuus. Comenius Tung. 281. — Se H i ra.
Hufvudhjelte, m. var ther tå een Dansk
man, benembd Magnus Dijsevald, . . . een
hufvudhielte och kaxe för allom. L. Petri
Kr. 79.
Hufvudkläde, n. Slöja, wechtarenar på
murenom togho migh bortt mitt
hoffuudh-klädhe. H. Vis. 5:7. doken eller
hoffuudh-klädet. 1 Cor. 11:10 (glossa).
Hufvudknopp, m. Jag beder om en man,
men ei af lust til kroppen; Jag låter nöja mig
med bara hufvudknoppen. Kolmodin Qv. sp.
2:239.
Hufvudkraft, f. otroo, såsom een root,
musten och hoffuudhkrafften til alla synd.
Försp. till Rom.
Hufvudkull, m. Hufvudskål, hjessa. (Se
K u 11.] hufvudkullen är skallot. Comenius
Orb. piet. 229. Hufvudkull. Lind Ord. 450.
Hufvudljugare, m. Storljugare. någre
förrädere, hufvudliugere och trospillere
finnes här innan rijkes ibland presterskaped.
Carl 9 rimkr. 204.
Hufvudmästare, m. Hufvudsaklig
upphofsman. Tomas de Aquino är fast huffwudh
mestaren til sådana läro. O. Petri 1 Post.
143 a.
Hufvudpina, f. Hufvudvärk. U. Hjärne
Under. 9.
Hufvudskalk, m. 1. Erkeskälm. Min
brodher är en huffvudskalck, Länge förtiänt
en galgebalck. Messenius Signill 22. Den
hufvudskalcken Martinus (en predikant).
Raimundius 86. — 2. Erkenarr. Then sigh
sielffuom skadha gör, honom kallar man wel
en hoffuudh skalck. Ord. 24:8.
Hufvudskatt, m. Ordinarie skatt (till
skillnad från hjelpskatt, gärd o. d.). wile
wij ath tw med thet första forskicker hiit tiil
oss Clawes scriffuere meed then
hoffuedt-scatthen ther aff Aabo læn. Gust. 1 reg. 2:27.
Hufvudskult,m. Hufvudskål. [Isl. skoltr.]
en dödh menniskioshufvuskult. A.J. Gothus
Theor. 143.
Hufvudsmog, n. Öppning ofvantill på en
"kjortelhvarigenom denna pådrages öfver
hufvudet. [Isl. höfuösmått. Jfr Schlyter
Ord. Ismugs klæf>e.] Och han giorde silkes
kiortelen vnder lijffkiortelen, . . . och hans
hoffuudzsmogh mitt offuan vppå, och een
boorda omkring hoffuudzsmoghet fållat, at
thet icke skulle gå sönder. 2 Mos. 39:23.
the begiorda migh ther medh såsom igenom
min kiortels hoffuudhsmogh. Job 30:18.
Såsom betsta olia på hoffuudit, huilkin affflyter
vthi Aharons skegg, och affflyter vppå hans
klädhers hoffuudsmogh. Dav. ps. 1536 133:2.
(Öfv. 1878: på fållen af hans kläder.) Jfr
H a 1 s s m o g.
Hufvudsten, m. en huffwudhsteen j
hörnet. NT 1526 Matth. 21:42; Marc. 12:10.
(Bib. 1541: hörnsteen.)
Hufvudstupo, adv. falla hoffuudh stupo
j synd. L. Petri / Post. M 4 b. han störte
sigh hoffuud stwpe j förderffuet. P. Erici
6: 66 b
Hufvudstycket. Grof kanon. [-[T.haupt-stiick.]-] {+[T.haupt-
stiick.]+} Vi skicke ... vort folk ... til hest oc
foot medh sköne bysser oc huffuut stycken.
Gust. 1 reg. 1:115.
Hufvudställe, n. Hufvudlag, betseltyg.
(Jfr Ehrengranat Ridskola II. 1: 20.) itt
gott hwdstelle til en hoffmans hest. Skråord.
332 (1574). et hufvudställe til en häst. Tegel
Er. 14 hist. 242. Bland saker tillhörande
prinsessan Annas "skänkskifva" nämnes:
Et hufvudställe vog 3 löd. m:kr, 6 lod.
Lönbom Uppl. 2:21 (1563); jfr Ders. 24.
Hufvudsumma, f. Kapital, man ockrar
... ther man doch offta mister bådhe
hoff-uudsummon och winsten. P. Erici 2:174 a.
utkräfver hofvudsummon medh thess åhrliga
ränto. Svedberg Sabb. ro 2:1093.
Hufvudsvag, adj. Förryckt, sinnessvag.
Så hufvudsvag, at han tycks tala uti yrsla.
Spegel G. verk (1745) 145.
Hufvudsvaghet, f. Sinnessvaghet, hon
af den sorg råkade uti stor hufvudsvaghet.
Girs Joh. 3 kr. 53. Finnes thet (sjelfmordet)
i hufvudsvaghet ... skedt vara. Lag 1734
M.B. 13:1.
Hufvudsyndare, m. Syndare, som bör
undergå uppenbar skrift, han (Jesus) gaff
sigh vnder Laghen, och stelte sigh så fierran,
lijka som han hade waret en hoffuud
syndare. L. Petri 3 Post. 52 a.
Hufvudsäte, n. Sätesgård, skole the
(adelsmännen) ey vidare måge uthsträckia
fredzmijlen än til. hufvudsätet. Stjernman
Riksd. bih. 327 (1644).
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
