Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klyfta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klyfta
— 452 —
Klädehus
medh penneknijfven tillagas. Comenius
Tung. 781 (4 uppl. klöfva). Jfr Klofve 1.
Klyfta, Klifta, tr. Bråka, häckla. Bråka,
klyffta och häckla lin. Brahe Oecon. 111.
Lijn och hampa ... när the äre torkade, bråkas
(klyfftas) the. Comenius Tung. 497. Lijn
och hampa ... sönderbråkas (klyfftas) medh
en träbråck (klyffta). Orb. piet. 121. Bråta
och kliffta hampa och lijn; Colerus 1:319.
Lind Ord. Rietz.
Klyfta, f. 1. Frånklufvet stycke, (han)
skiuter Enars båga mit i tvenne klyfftor.
Sylvius Er. 01. 76. hugga trädet, klyfva
thet i klyffter en aln långa. Lindestolpe
Färg. 56. — 2. Bråka. Klyffta, brååk,
Mal-leus stuparius, Flachsbreche. Schroderus
Lex. 30. Linet... klyfftas med klyfftor.
Ri-singh 59. handklyffta—ståndklyffta.
Stjernman Com. 2:841 (1658). Lind Ord. Rietz.
Klyftig, adj. Full med klyftor.
Bärgz-ryggen lutade fram åth vägen, hvilken icke
allenast var grufveligen trång, uthan och
mästedels brandt och klyfftig. Sylvius Curt.
228.
Klyfva, f. Se under Kexla.
Klynka, intr. Pjunka, beklaga sig. Rietz.
Han klynckar öfver helt skinn. Rhodin 70.
Klå, tr. Klå åt sig. Så monde han
pe-ningar aff Swerige klå. En liten Crön. H 2 a.
hvad hon (drottning Margareta) och hennes
befalningsmän ... kunde både klåå och fåå
tilhopa penningar och solf eller gull, thet
fördes strax altsammans till Danmark. L.
Petri Kr. 105. Humer och krabber beställ
och så, thet mäste tu kant klå och få. Tisbe
18. Jfr Flå 2.
Klåde, m. Klåda, skabb. [Isl. klåVi.]
Prurigo, clådhe. Var. rer. voc. E l b. en
hel-breghda krop ... rensar sigh sielff, såsom
skeer medh småkoppor, mesling och klådha.
3 Mos. 13:12 (glossa). Herren skal slå tigh
medh ... skabb och klådha, så at tu icke skal
kunna warda heel. 5 Mos. 28: 27. (Öfv. 1878:
skorf.) Klåde. Comenius Tung. 294. Lind
Ord.
Klådig, Klådot, adj. Som har klåda,
skabb. Om en haffuer klådigh öghon. B.
Olavi 21 a. Dårans klådige rygg med ris
bör dagliga tuktas. A. Nicander Vitt. 58.
Skabbota och klådota månde the vara. Alle
bedl. speg. 18. Klådig, scabiosus.
Schroderus Lex. 74.
Klåning, f. Klående. Comenius Tung.
index. Lind Ord.
Klåsten, m. Pimsten. Klåsteen, pumex.
Helsingius. Uthi badstugan vij rijfvom
(klååm) oss medh en klåsten. Comenius
Orb. piet. 153.
Kläck, m. Klick, fläck, fel. [T. kleck.
Jfr Isl. klceki, klcekr.] the alla kyrkior straffa
(klandra), och medh hvario och enne finna
kläck^och lyte. P. J. Gothus Rel. art. 231.
Kläck, m. Ryckning, sprittning, spasmo-
disk rörelse. Jag får i bröstet liksom en
kläck; Jag vil inte tro at det är af skräck.
Dalin Vitt. 4:153.
Kläcka, intr. Spritta till (afförskräckelse).
I stinne Evrads bröst det skrämde hiertat
kläcker. Düben Pulp. 26. Och när jag
detta såg, mitt hjerta i mig klack. Livin 75.
det rädda hjertat kläcker. Bellman 3:94.
Kläcka, intr. Förslå. [T. klecken.] Ther
äro fulla (visserligen) fem biuggbrödh och
twå fiskar, men thet klecker intet til en så
stoor hoop folk. P. Erici 1: 223 b. uthvägar,
som kläckia kunne, intet så ymbnige finnas
vidh handen, som tarffuen och tijden
kräff-uer. HSH 21:96 (1638).
Kläckenamn, n. Skymfligt namn,
öknamn. [Isl. klcekisnafn.] Blijffver alltså
Måns Svänsson frijkend aff rätten och allom
förbudit blijffver honom vijdare någodt
kläcke-nampn derföre pålagdt. HSH 39:329(1652).
Kläckeord, n. Skymford, skymfnamn.
[Isl. klækisord.] han ut hoof åtskillige
kläckeord eller ökenamn på Canonicis. Spegel
Kyrkhist. 2:285. de sade sig aldrig skola
sådant kläkord å sig lida. Björner Kämp.
Ragn. 55.
Kläda, tr. K. skott o. d. Therföre
moste ock tå the samme stå j måål för allom,
och klädha så monga förgifftiga tungors
mordskott. L. Petri Kyrkost. 1 b. Stephanus ...
ganska oförskräckt uthstodh och klädde the
mördiske steenkast, ehvart the på honom
drabbade. Schroderus Casm. 71. våre
herrar kläde krut och bly (/ striden).
Stjernhjelm Fredsafl 8 intr.
Kläde, n. Kläder, klädnad. Måtte iagh
allenast komma widh hans klädhe, så bliffue
iagh helbregda. Matth. 9:21. Lijffuet är
meer än maten, och kroppen meer än
klä-dhen. Luc. 12:23. tå wij haffue födho och
klädhe, så lätom oss ther medh nöya. 1 Tim.
6:8. the skola alle föråldras såsom itt klädhe.
Ebr. 1:11.
Klädefåll, m. Släp. hans (Herrens)
klä-dhafåll vpfylte Templet. Es. 6:1. Jagh skal
vpkasta tin klädhefoll offuer titt ansichte.
Nah. 3:5.
Klädehus, n. 1. Klädkammare.
Vesti-arium, clädahws ther clede gömes. Var. rer.
voc. F l b. Tå sadhe han til them som woro
offuer klädhe hwset, Bärer vth klädher för
alla Baals tienare. 2 Kon. 10:22. — 2. (Se
Schlyter Ord. Klædhis hus.) stadhen
Stocholm haffue och äghe til ewerdeligh tiidh
så som tilförenna gamalt och fortt (fornt)
warit haffwer, wågena och kledhehwsett (om
the thet vptagha wilia). Gust. 1 reg. 6:238.
uthi alle städher skal klädehus vare, och
tijt skal alt kläde föres och besees för än
thet säls. Stjernman Riksd. 1:557 (1604).
befalle Vij allom ... som någhre vahrur, thet
vari sigh sammet, helt eller halfft sijdhen,
yllen eller linnen, hvad nampn thet hälst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
