Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knarka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knarka
— 455 —
Kniping
nige man nåcket knarck och fåfengt snack
vpkommitt är... vm then rekenskap ... för
tienden. Thyselius Handl. 2:177 (1542). the
haffwe hafft stort knarck och puckerij, och
begäre att wij skulle förhöge thorn theres
besoldning. RR 11 1543. Dog så att thet
mötte skee med böndernes gode willie och
icke med knarck, trugh eller puckerij. RR
■"/» 1546. giorde ... hwad them bordhe vthan
knarck eller owilligheet. Dipl. Dal. 2:283
■(1545). at I då utan knark eller gensagu
wele vnne och efterlåte andre ... rödie och
uptage sig hemmen. Stjernman Com. 1:
142 (1555).
Knarka, intr. 1. Gifva ett knarrande
läte. Storcken knarkar. Comenius Tung.
160. — 2. Knorra, knota, almogen ... begynna
knarcka vm then förökning som ladhes på
them i åår j skatlegningen. .Gust. 1 reg.
7: 297. szå framptt the (bönderna) icke skole
lcnarcke och owillige bliffwe. RR 8/e 1545.
Ehuru the knarka, ehuru the pocka, tå måste
iu altijdh bonden bocka. Doct. Simon 16.
Knarr, n. Knarrande läte. Har tu
(gräshoppan) tin sommartid förnött med knarr.
Kolmodin Qv. sp. 1:108. Dess port med
knarr och dån på kopparhakar går. Celsius
Æn. 17.
Knarra, intr. Gräshoppan knarrar.
Co-jvienius Orb. piet. 4.
Knarra, f. knarra,... skalra, skälla,
cre-pitaculum, crepido. Comenius Tung. index.
Knarregubbe, m. the trumpna
knarre-gubbar, En ledsam art af män,... som
kno-tar natt och dag, Och giöre hur man vil,
så skier them ei i lag. Kolmodin Qv. sp.
1:645.
Knarrig, adj. Knarrande, mången knarrig
vagn, Then altijdh smörias vill, om han skal
göra gagn. Westhius Vitt. 26. Gif den
knarriga dören olja. Tessin Bref 1:64.
Knase, m. Kaxe. här och där uppväxt
■en hop myndiga knasar. Odel 10. Jfr Rietz.
Knaster, n. Dåligt folk, pack. K. Erie
XIV ... låg i händerne på bofvar och knaster.
HSH 8:28.
Knattra, intr. = Knarka 1. Så tidt han
{storken) henne (honan) seer, så knattrar
han. Spegel G. verk 207.
Knefvel, m. Kafle. [Mnt. knevel, [-T.kne-bel.]-] {+T.kne-
bel.]+} en stråtröfvare slår them som wandra,
binder, och setter kneffuel j munnen, at the
icke skola få ropa. P. Erici 2:233 b. Jfr
Knäfvel.
Knek, Knick, m. 1. Obestånd, knäck.
Ryssen, som var i förstone spåtsk och mycket
högfärdig, var nu kommen på den knek, at
icke mycket feltes, det konung Johan ju
hade mådt nå en ända och utgång på kriget.
Girs Joh. 3 kr. 175. landett kan komma på
knick, skada och förderff. HSH 31: 428(1638).
han ... får ett fel eller en knek på sine helso.
Svedberg Ungd. reg. 10. En svår knek
(knäck). Lind Ord. — 2. Knäböjning. Hon
gjorde en knek (hon neg). Lind Ord. Se
K neka.
Kneka, intr. Kröka sig, svigta, vackla.
[Jfr Isl. kneikja; Schlyter Ord. Knek.J
Knän kneka och the starcke benen bogna.
Svedberg Ungd. reg. 179.
Knekt, m. [T. knecht.] 1. Sven,
ämnessven. . the gwlssmidtz knegthar szom ther
ære kompne tiil Stocholm. Gust. 1 reg.
3:40. — 2. Dräng, tu icke äst tin eghen
man, sielffuer Herre och frij, vthan äst ens
annars, nemliga Församblingennes knecht
och tienare. L. Petri Exorc. Dl b.
Knekta, tr. och intr. 1. Tjena, slafva
under någon. Jagh moste knechta mijns
lijffs barn. Job 19:17. the icke honom
(Kristus) vthan then mordiska dieffuulen
tiena och knechta. P. Erici 5:83 a. — 2.
Ödmjuka sig (som en tjenare), monge skulle
knechta för tigh. Job 11:19. för huilko
(krisman) the haffua knechtat och bugat,
lijka som för sielffuom Gudh. L. Petri
Kyrkost. 81 a. gå och knekta och buga.
Dalin Vitt. II. 5:53. — 3. Ödmjukt bedja
om något, öffuerantwarda icke tina ägodelar
vti eens annars hender, at tu icke skalt
sedan warda ångerbyt, när tu ther om honom
kneckta moste. L. Petri Sir. bok 33: 20.
Jag skall sökia... at skaffua (skaffa) dig dit
uppehelles medell på hvarjehanda sätt i dine
egne händer, så at du ingen behöffuer at
knechta derom. A. Oxenstjerna Bref I.
4:192. Han fick ther länge nog uti sin nöd
försmächta Och mig och tienstefolk om hielp
förgäfves knechta. Kolmodin Qv. sp. 1:607.
Knektan, f. Undergifvenhet. Konungar
skola ... haffua stoor tienst, knecktan och
bughan. L. Petri Chr. pina L6b.
Knekteri, n. Knekthållning, medh
knek-terij graverad. HSH 39:344 (1677).
Knektetyg, n. En välbeväpnad krigsman
till fot var stålklädd till större delen af sin
kropp. Dennes rustning kallades knektetyg.
Adlersparre Afh. 218.
Knia, tr. Rycka, slita. [Jfr Isl. knia,
knjd.] Knija gräs, Gras rupffen, ausrupffen.
Knija ens hår, einen bey den Haaren zausen.
Knija ens skägg. Lind Ord.
Knick, se Knek.
Knick, Knäck, m. Liten kula att leka
med. leeka medh båll och kloot. . . och
knicker (kotor, globulis). Comenius Tung.
941. Gossarna pläga leka medh knäcker
(globis fictilibus). Orb. piet. 283.
Knicksten, m. knicksteen, små steenar
at leeka medh. Comenius Tung. index.
Kniping, Knipning, f. 1. Afgörande
ögonblick. Menniskian låter sigh vnder
tijdhen så tyckia j sitt sinne, at hon skal
mykit thora wågha för sanningen skul,...
Men när thet går j knipingen (då det
kniper, gäller), så springer hon til ryggia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
