Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Luna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luna
— 516 —
Lusta
slöyare, lättferdige drächter. Schroderus
Albert. 4:271.
Luna, f. Stång, stock. [Isl. hlannr, m.]
(Jakten) lät iag släpa öfver smorde luner
("supra factum ex stipitibus bene deunctis
quendam quasi pontem"). Rudbeck Atl.
1:670. (Jfr Schlyter lunnar, Rietz luna
och lunnar.)
Luna, f. Lynne, nyck. (Se Rietz.)
Jerker var envis och sjelfklok: alt som lunorne
togo honom, satte han et par långa
fördärf-veliga sporar i sidan på kreaturet, at bloden
spratt ut. Dalin Vitt. II. 6:107.
Lunagod, Lunalös, adj. Ombytlig till
lynnet, nyckfull. (Se Rietz.) Rhodin 65.
Lungsotig, adj. Lungsigtig. Hon
(lakrits-roten) gör them lungsotigom väl. A.
Månsson Ört. 123.
Lunsa, intr. Gå tungt. Lind Ord. Rietz.
Lunsfisk, m. ? Gropar til at förvara
fruch-ten, såsom rofvor, morötter och annan frucht
och säd, brukas ännu här i Sverige på några
orter. Och lunsfisk up i Dalarna ("In Dalia
quoque piscès condunt"). Rudbeck Atl.
1:645. [Lundsfisk beredes så, att om vårtiden,
då fisk fås till större qvantitet än användes
till daglig föda, rimsaltas han uti eget
blodvatten i träkar och gömmes till vintren,
ned-grafven i skogen och jorden som kål, då
han har ungefär samma art som sur
strömming eller sur sik. Linné Ungd. skr. 2: 274.
Jfr Dens. Skr. 2:77.]
Luntebössa, f. Luntebössor påtändes
jned lunta, i stället för att slå eld med flinta.
Hallenberg Mynt. 100.
Luntehane, m. en långh bössa, med
sine låås, och två haner, som är eldhane och
luntehane. Stjernman Com. 1:518 (1607).
Luntelås, n. De långa skjutgevären hade
särskilda namn efter låsens olika
beskaffenhet, hvilka voro ... luntelås... Adlersparre
Afh. 221.
Lupa, tr. Lura, bedraga. [Mnt. lupen.]
Så lupade bonden prästen, för thet han intet
hade lärt Calendarium. Lindner 92.
Lur, Lure, m. Lufver, skälm. Sätt icke
troo til någen lur. En liten Crön. K 7 b.
bedräghelighe lwrar. Joh. Erici E5b. Han
hade och en broder vid namn Thure, En
ähreförgäten luhre. Carl 9 rimkr. 69.
bonden är een luur. Beronius C 3 a. Han
är een listig luur och gäck. Lindschöld
Vitt. 118. den luuren, Troo fritt han ser
vähl, fast han intet märcka låss. Wexionius
Vitt. 401.
Lur, m. ? biude wij tich, att tu icke slår
lur eller dölssmål på ett eller annett, hwadt
tu hörer ther vppe. Dipl. Dal. 2:265 (1543).
Een ond saak kan jagh (juristen) göra godh,
Even så een godh tvert emoot. Jagh slår
tå them många lurar före, At the ey veeta
hvadh the sku göra. s. Brasck Förl. sonen
Fia.
Lura, f. Lura, en i Finland ganska
begärlig drick. Dalin Vitt. 6:68. (the) gåå så
rusige, så rasote och glade, At man tor tänkia
the Finsk-Lura drukkit hade. Spegel G.
verk 238. Han blijr ett apespeel, en gäck,
och sidst ett svijn, Ehvad han supa må tiock
Luura eller vijn. Achrelius Moral. C 2a.
Luranger, Ljurånger, Ljurångel, m.
Ett slags spjut, the træddhe i land med v
vtslagne fenekar ... i hwilken speess
mar-grewens folk enskijlth skicket var med ...
hellebarder och lwranger. HSH 20:201 (1507).
Her Götstaff... lärde them göra sigh spetzer,
them the på then tiden plägade kalla
liur-ångrar eller liurångerstenger. Svart Kr. 23.
Liurånglar eller Liurångle stenger. Brahe
Gust. 1 kr. — Röding (s. 161) förmodar, att
dermed menades det samma som eljest
kallades knäfvelspjut. — Jfr Söderwall
lur-angel.
Lurant, m. En som ligger på lur, speja re;
partigängare; försåtlig, falsk person. Sijne
heemlige budh och luranter hade han altijdh
uthi landzändarne, som inblåste uthi meenige
man myckin vedervillia. Girs Gust. 1 kr.
59. Konungen i Pålandz luranter, som sigh
hålla anten in på gränsen eller elliest låta
finna sigh här i landet. Stjernman Riksd.
1:711 (1617). Lurant eller patente dragare.
Ders. Speijare eller luranter. Ders. på det
de (evangeliske och påfviske predikanterna)
icke måtte på predikestolen upkomma
svar-löse mot hvarandra, hade de bägge sine
luranter, som berättade hvad för tal och
ordasätt uti predikningarne voro förde. J.
Wer-wing 1: 197. the uproriske, och hemlige
fridzförstörare genom luranters [-[coryphæo-rum]-] {+[coryphæo-
rum]+} tilskyndan (upäggelse, inblåsande)
uth-sprijda prachtiker (stämplingar) och partij.
Comenius Tung. 691. Vänner blifva luranter.
Schroderus Hoflef. 158.
Lus, f. plur. lyss. L. Pet. Gothus
54 b. [Isl. pl. lyss.]
Lusborg, m. ? blefue soldaterna medh
corporalskaper commenderade på öffverlopet
(däcket) på lwssborgen mitt i skepet. Hist.
handl. 8. 3:7 (1620).
Lusig, adj. Usel, lumpen. [T. lausicht,
lausig.] The äre förmöglade vthi thet lwsiga
Papisterijt. P. J. Gothus Krist. ridd. F4b.
Luska, Lyska, tr. Löska. han hafver
draghit sine klädher aff och luskar them.
Marcolphus B 1 a. Bildl. Han luskede mykit
the Swenskes taske. En liten Crön. G 7 b.
Han luskade rätt käckt hans låck och tiåcka
lugg. Kolmodin Qy. sp. 1: 303. hon hafver
honom effter nöttorfften lyskat, plåckat och
tömt honom pungen. Schroderus Hoflef.
231. Luska ens pung. Lind Ord.
Lusloke, m. Nedersta klassen i en skola.
Lind Ord.
Lusta, tr. 1. Förlusta. För thet oss
lu-stat mäst, få vi nu svårast svida. Kolmodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
