Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Läggeråg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läggeråg
— 525 —
Lämpa
11. — Läggas ned, lägga sig ned.
Pine-has hustru war haffuandes och skulle snart
leggias nedh [på barnsäng). 1 Sam. 4:19.
Såsom en beck wthlöper och förtorkas, så
är een menniskia tå hon leggs nedh (på
dödsbädden), och warder intet vpståndandes.
Job 14:12.
Läggeråg, m. Den råg, frälsebönder
skattade till kronan, kallades i en del
landsorter läggeråg. Hallenberg Mynt. 203 (1538).
Lägges käpp a, f. = Läggeråg.
Förle-ningx breff för Lårens Brömps på Legge
skepone hoc anno (1533). Gust. 1 reg. 8: 278.
Läglig, adj. Lämpligt belägen. [Mnt.
legelik.] dreffuo the Judanar vthu Festen
och leglighom byiom. 2 Macc. 10:15.
Finnar hafva uptagit lägelige torpställen, som
inthet liggia våre boolbyar til förfång.
Stjernman Com. 2: 56 (1636).
Läglighet, f. [Mnt. legelicheit.] 1.
Belägenhet, läge. wii personligen stadde woro
wtij wor stadth Nylösze, beeseændis stadzens
legligheeth. Gust. 1 reg. 3:81. wij ackte
thet (förfallna slottet) lathe settie på en
annan stad ther på landit ther better
leglig-heth och bequemmare rwm vara skal. 4:189.
— 2. Beskaffenhet, tillstånd, förhållande.
man moste weta ... hurudana landzens
legh-ligheet war, hwadh ther war för folk, och
huru til sinnes. Försp. till Es. Så moste
wij vnderstundom effter sakennes legligheet
förandra thet wij tilförenna budhit haffue.
St. af Esther 4: 9. wore (våre) fwlmyndughe
... j thenne och alle andher ærendhe epther
landzens leglighetther schall wetha och rama
allés edhers bestha. Gust. 1 reg. 3:48. —
3. Angelägenhet, omständigheter, han tiigh
paa wore wegna wnderuiszendis wardher
baadhe om schat och all anner leglighet
szom wij honum befallet haffue tigh giffua
tiilkenne. Gust. 1 reg. 3:49. eriich kwgh
borgare her j Stocholm haffuer för noghra
hanss leglighetther schwldt faath wilia och
aastwndan tiil ath byggia och boo wthij waar
stadt nyelödesiö. 2: 66.
Lägra sig, refl. Lägga sig. någhor aff
folkit hadhe läghrat sigh medh tinne hustru.
1 Mos. 26:10. Han haffuer nidherbögdt sigh,
och läghrat sigh som itt Leyon. 49: 9.
Lägre, n. 1. Läger, bädd. tu haffuer
vpstighit j tins fadhers läghre. 1 Mos. 49:4.
mijn säng skal trösta migh, mitt läghre skal
lijsa migh. Job 7:13. leggia migh på minne
sängs läghre. Ps. 132:3. — 2. Läger,
fältläger. thet rwmet ther Saul hölt sitt läghre.
1 Sam. 26: 5.
Lägring, f. Läger. På bergen diuren ha
sijn ^lagring. Stjernhjelm Parn. tr. 1:10.
Läja, tr. [Isl. lægja.] 1. Göra låg, sänka.
Berghen äro högb och dalarna läyas. L. Petri
Dav. ps. 104:8. — 2. Förnedra. Herren
förarmar och rijktar, läyer och vphöyer. Ders.
s. 198 a.
Läkeböte, n. Läkemedel, botemedel, vet
man ey annat at tahla om, än kryddevin och
peparroths öhl, såsom the tvänne bästa
scher-wentzler och läkeböthen til thenna
krämpans fördrifvande. Lindestolpe Skörb. l.
skylla på läkaren och läkeböthet, ther något
annat än väl sig tijma skulle. Ders. 26. ther
man eij grijper til ett säkert läkeböthe,
kommer siukdomen igen. Frans. 69.
Läkefinger, n. Ringfinger. [Isl. [-læknis-fingr.]-] {+læknis-
fingr.]+} Digitus medicus vel anularis,
läkie-finger. Var. rer. voc. A 7 b. then åder som
är ... emellan thet minsta fingret och
läke-fingret. B. Olavi 38 b. läkiare fingret. Dens.
46 a. ringfingret (läkiefingret). Comenius
Orb. piet. 81. — Förekommer äfvèn såsom
namn på lillfingret. Medelfingret
(långfingret) nåår längst fram, emellan hvilket och
thet minsta (Läkefingret) är Ringfingret.
Comenius Tung. 262. Jfr Rietz.
Läkerska, f. vthi Room var een läkerska,
som kunde böta ögnesiwka. Schroderus
Kysk. speg. D2b.
Läklig, adj. Som kan läkas, botas, en
läkeligh kranckheet. Schroderus Albert.
2:108.
Läkt, f. Läkte, n. 1. Ribba. Tigillum,
lekte. Var. rer. voc. G 4 b. licther och bord
(bräder). Gust. 1 reg. 2:203. — 2.
Brädställning, estrad? Lechte, Pegmata, die
Bühne. Schroderus Lex. 32. — 3.
Läktare, balkong, the på stolpar upsatte
Lech-ten [podia]. Comenius Tung. 546.
Lälingknekt, m. ? Ty kommo the
Hei-duker strax till foot Och föllo tå alle med
ett fart The innpå Hertig Carls
Läling-knechter hardt. Hist. o. pol. visor 199.
Lämma, tr. Slå sönder, bryta sönder,
krossa; förlama, försvaga. [Isl. lemja; T.
lähmen.] Watnet sönderlämmer stenarna.
L. Petri Jobs bok 14: 19. Läm honom
(Astrild) vingarne. Stjernhjelm Here. 335.
Lämma, förlama, bryta lemmarne ur led,
luxare, mutilare. Ordl. till Here. Vist är
honom hiärnan lämd. Fredsafl 7 intr. tiil
sit liff lempdhet (lämdad, lämmad) eller
limlasthet. Gust. 1 reg. 10:53. Än hafver
Gudh sin hoop, fast om han mykki ringa,
Then satans lämde gadd ey mehr förmår at
stinga. Lucidor Aal a. Een pigas altför
stålta dräkt Haer mången ungersvän afskräkt
Och all hans god förhopning lämt. Dens.
Qq 2 a.
Lämma, f. Slag, lamhet. [T. lähme.]
Lämma vthi alla lemmar. L. Petri Dryck.
D 2 a.
Lämpa, f. 1. Lämplig åtgärd, lämpligt
sätt. nogen god lempe kwnne fynnas till
nogen förwandling vtj en annen bætre mötte
om köpenskapen. Gust. 1 reg. 1:251. en karl
... then ther skal haffua konst och lempe
(skicklighet, behändighet) til at gå vnder
watnet på siöbotnen och tagha ther vp huad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
