Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lättelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lättelse
— 529 —
Lögnfärd ig
(1545). Oss icke lijthet ligger i sinnedt och
på hiertedt, ath huad Vij nu i så mong åhr
med störsthe försigtighet hafue betänckt
och betrachtedt för allés eders welferd skull,
skall nu så lätteligen tages före, missbruket
■och förachtedt blifue. Stjernman Com.
1:100 (1546). Tag icke lättliga råd af den
dig icke bekänd är. Stjernhjelm Here. 287.
Lättelse, f. sg. och n. pl. Lättnad,
lindring. han mykit heller wille wara sina
vndersåtar til lettelse än til tunga. O. Petri
Kr. 62. han fått någor lettelse på sitt qwaal.
L. Petri Chr. pina. 0 2 b. kroppen til hwilo
och lättelse. Brahe Oecon. 17.
Lättfärdig, adj. [T. leichtfertig.] 1. Som
kan lätt färdas, snabb, the skickeligste
och lättfärdigste skide kårer (skidlöpare).
Fin. handl. 4:118 (1556). — 2. Lätt att föra.
småt och lättfärdiigtt skytt, som i marken
til Fäldhskytt tiäne kunne, och sådant, som
medh en hast kunne ryckes aff och till.
Fin. handl. 8:228 (1555). — 8. Lätt att
förfärdiga ; obetydlig, värdelös, the fremmande
icke före hijt in i rijket... sådane pertzeler,
som then menige man till någon nytto eller
gagn vara kunne, uthen en hoop lättfärdigt
kram och barnalekan. Stjernman Com.
1:273 (1577). — 4. Lättsmält. Kål giorder
aff Beta är en lättfärdigh maat, tienar väl
them som hafva en ondh och skröpeligh
magha. A. Månsson Ört. 98. — 5.
Lätt-ledd, lättrogen, obetänksam, the hade gjort
dårliga, att the hade warit så lättferdige, att
the stelte troo till en slijk person. Svart
Kr. 110.
Lätthelgdag, m. Helgdag, som firades
med mindre högtidlighet. Lätte och
half-heliga äro desse helgedagar kallade för den
orsak, at sedan fålcket förrättat sin tidegärd,
fingo de uthan straff gå til sina lätte syslor,
. . . men der emot var grofft, tungt och
blockarbete dem förbudit. Dijkman 70.
Lätthet, f. Lättsinne, oeftertänksamhet.
hans nadis kallelse ... til mötis ... icke skedt
ær vthåff nogon læthett, vthan åff vppenbåra
nöd och för victuga saker skuld. Gust. 1
reg. 4: 200. han for:ne stycker inthet haffuer
föregiffuit vthåff noger letthet... vthan åff
retta aluårda mening. 4: 215. samma receess
ecke wart giordt åff noghon lätthetth, wthan
åff berodne mode. 6:153.
Lättlynt, p. adj. lättlynte och icke stickne.
EMPORAGtttus 38. var lättlynt med förnufft.
Hermelin E7a. Lättlynt, freundlich, bey
guter Laun$, gelind, willig. Lind Ord.
Lättresig, adj. Som kan lätt resa,
färdas, lätt utrustad, berget... är fult medh
månge brante bergzklöffter och ojemne
plat-zer, at en blått och lätresigh vandringzman
kan svårlighen finna ther uthöfver vägh och
framfärdh, myckit mindre någhon
krijgz-macht. Schroderus Liv. 565.
Lättsinnad, Lättsinnig, adj. Lätt till
sinnes, gladlynt, munter. [T. leiehtsinnig.]
Hon var ... icke spotsk, utan lustig och
lättsinnad. Tegel Er. 14 hist■ 158. så gör
then helge ande them så frijmodigha och
letsinnogha j hiertat. O. Petri 2 Post. 95 a.
war han (Gustaf 1) en liufflig, lustig och
lättsinnig herre thil at vmgå både med snack
och taall. Brahe Gust. 1 kr. (sid. 1 i
Ahn-felts uppl.; jfr HSH 4:33). tå läth
Konungen biuda till sigh alt Rijksens Rådh till
Gripzholm, ther giorde han them gestebudh
... och giorde sigh ther lättsinnigh och gladh
medh sine trogne män. Gust. 1 kr. (57).
man wille dhå beställedt... att huar
(krigsman) finge een godh driick, opå thett att
the thäss oförfärede ware mötte och
lättsinnige till att griipe fienderne ahn. Fin. handl.
8:322 (1555).
Lävis, se Le v is.
Löddare, se Lyddare.
Lödder, n. Gyckel, narrspel. (Jfr
Lyddare.) Hon synes som hon är, och är som
hon bör vara, Enfaldig, slätt och rätt, och
låter lödder fara. Spegel G. verk 39.
Löder, m. och. n. Lödder. [Isl. löDr, n.]
Lind Ord.
Lödja, tr. [Jfr Rietz Lydi o. Lydä (s. 409),
Vendell Ordb. öv. östsv. dial., Feilberg
Ordb. låd.] (To dag sheep . . . lydia får.
Serenius Diet. Anglo-Sueth.) om våren,
vid den tiden fåren villa fälla sin ull, bruka
de at lödjas, det är draga ut med händren
den lösa ullen. Linné Gott. resa 284.
Gässen lödjas här aldrig, derföre ser man öfver
all fälten... at fjädrarne ligga tappade, som
kunnat conserveras. Sk. resa 186. — Jfr
Lydja.
Löfsprång, n. Löfsprickning. som
löff-språnget lijder, så lider kornet til at mältas
i jorden. Brahe Oecon. 104.
Löfte, n. Borgen. 700 mark som the
ginghe j lyffthe före. Gust. 1 reg. 2:148.
Gå i löffte, haffuer monga rijka menniskior
förderffuat. Syr. 29:24.
Löftesmessa,f. Se Lofsmessa.
Siäle-mässor, Års mässor, Löfftes mässor och
Likstohls mässor äro afsagde. Thyselius
Handl. 2:192 (1544).
Log, f. Bad, badvatten. [Isl. laug.] hon
(modern) så stora mödho medh oss hade ...
med tystande, waggande, lögande,... at intet
vnder wore, om hon oss strax j första lögen
fördrenckte. P. Erici 2:263 b.
Löga, f. Löja. Colerus 1:161 m. fi. st.
Lögeho, m. Lutrum, löghehoo eller
trog. Var. rer. voc. I 4 b.
Lögna, intr. Blixtra. [N. lygna, D. lyne.]
var himmelen klar, doch lijkväl lögnade och
blekade förskräckeligen. Gyllenius 274.
Lögnande, n. Blixt, de knall, de
lögnande och knaak. Eurelius Vitt. 20.
Lögnfärdig, adj. Lögnaktig. [N[ots. [-sannfärdig.]-] {+sann-
färdig.]+} Gud höre min önskan, at de
(dyg-34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
