Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nöje ... - O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nöje
— 597 —
Obakta
haar siälen ingen nögd. Lycks. är. 3 intr.
huru stoor nögd han fick emoot sin forna
förtviflan och bedröffvelse. U. Hjärne Vitt.
47. dhet klarligen kan vijsas och betygas,
att skulden tillförende betalt och aflagd är,
heller han sig elliest hafver förskrifvit att
hafva een gång på ett och annat nögdh
(nöjaktig godtgörelse). Stjernman Riksd.
2:1588 (1668).
Nöje, n. Göra ett nöje, fullgöra,
[T. genüge thun.] i fall Kongen i Ungern
icke ... giör den Osnabrugiske freden ett
nöije. Stjernman Riksd. 2:1297 (1658).
Nöjelig, adj. Nöjaktig, tillfredsställande.
[T. genüglich.] Ständerne ... göra j tijdh en
nöijelig författning till sin defension. A.
Oxenstjerna (HSH 29:242).
Nöjnjuta, tr. Tillgodonjuta. Och hafver
berörde enkia oafkortat och till fullo
nöij-nutet nådhår. HSH 31:150 (1661).
Nöjsam, adj. Förnöjsam. Vi vänte på
vår stund med stilla, nöjsamt sinn. S.
Trie-wald 9.
Nöjsamhet, f. 1. Förnöjsamhet,
belåtenhet med sin lott. Fast fattigdom mitt
visthus vill besöka, Min nöjsamhet skall
dock min del föröka. Frese 112. vahn vid
nögsamhet Jag lärdt att styra mig i min
ährgirughet. Düben Boil. sat. 13. I
ängsliga dar Hon nöjsamhet har. Dalin Vitt.
II. 4:51. Fast under lägsta tak, Ger
nöjsamhet åt minsta sak En mer än kunglig
smak. 3:119. — 2. Nöje. Hvad nögsamheet
dät är i fremde land uptagas Heelt
vänn-ligen och väll! Eurelius Vitt. 50.
Åskådarne berömde påfundet af denna kungliga
och kostbara nöysamhet (skådespelet).
Malmborg 510.
Nökter, Nyktern, adj. [Mnt. nuchtern,
nochtern; T. nuchtern.] Ther thet oordhet
Sobrius ståår på latina, är satt på swensko
Nöcter, doch effter thet oordhet är icke
allstinges menigt, mågha the som icke
för-stådh (förstå det) weta ath thet är så mykit
som Odrucken, doch taghes thet mest för
then som är wäl widh sin sinne, och medh
ingen ting beswårat eller hindrat, ther han
medh kan oskickeligh wara till thet gudh
biudher, ee huadh thet är aff dryck maat
eller annat, och therföre syntes likare wara
setia Nöcter än Odrucken. NT 1526 Försp.
haffua återhåld j maat och dryck, såå ath
man altijdh är nychtern. O. Petri Svar till
P. Eliæ h 4 b.
Nöla, intr. Söla, dröja. (Se Rietz.) hvad
sitter du och nölar efter? Ser du intet, at
... din förman väntar på dig? Modée Fru
Rangsjuk 77.
Nöt, f., pl. nöter. Nöt. Itt rijs som hadhe
nöter burit. En liten Crön. K 1 b.
Nötfall, n. [Isl. nautfall.}, se Fall.
Nött, se Nott.
Nöttbråka, f. Nötknäppare. [T. [-nuss-breche.]-] {+nuss-
breche.]+} bråka henne (nöten) sönder medh
nöttbråkan. Comenius Tung. 121.
O.
Oadel, m. [Mnt. unadel.] ehuad the
wore af adel eller oadel. Svart Kr. 2.
Oafbedjelig, adj. Som ej låter af bedja
sig något, ej hör en bön. Paulus är här
så hårder och oaffbidieligin. P.J. Gothus
Apost. gern. 332.
Oafsagd, p. adj. våre affsagde eller
oaff-sagde fiender. Tegel Gust. 1 hist. 2:185.
Oaktande, p. adj. Oansenlig. Mången
af nedträdd root och oachtande fnöskote
stubbar Sprijter här ut. Stjernhjelm Here.
465.
Oaktelig, adj. Oansenlig, ringa och
oach-teligh medel. P. Erici 2:236 a.
Oakteliga, adv. Ouppmärksamt,
vårdslöst. Och läther doct. Pedher her grant påå
skina huru oachteligha han lääss scrifftena.
O. Petri Svar till P. Gallé B 4 a.
Oaktsam, adj. Som ej aktar sig,
ovarsam. the oachtsamma ibland menniskionar
samkar hon (skökan) til sigh. Ord. 23:28.
Oaktsamhet, f. Ouppmärksamhet, hon
med oacktsamhet hörer hans ord. Spegel
Pass. and. 414.
Oaktsamlig, adj. Ohörsam. Hvar och
någer oachtsamlig här emoth (mot påbudet)
effter thenne tijdt sigh befinne lather.
Stjernman Com. 1:168 (1559).
Oanseendes, adv. Oansedt, oaktadt.
Johannes jw moste döpa honom (Jesus),
oanseendes, at Johannes icke annat war,
än en tienare. L. Petri 1 Post. K 2 b.
Oanständig, adj. Obehörig, hålla all
olaga handel och landzköp för aldeles
oanständig och med Sveriges Iagh ingalunda
lijkmätigh. Stjernman Riksd. 2:1854 (1680).
Oartig, Oårdig, adj. 1. Oartad, oartigt
jern. Stjernman Com. 3:884 (1671).
Sump-bottn, ändock han, först upkastad, synes
oartigast af alla, likväl när han får ligga för sol
och väder, blir han tempererad til en god art.
Carleson 831. — 2. Otäck. Landet var
öde-ligit och stygt, folck. och fää oartigt och
vanskapeligit. Schroderus Liv. 253. — 3.
Vanartig. Absolon then oårdige sonen. P. J.
Gothus Fastapred. 335. ett oårdigt barn.
Rot. 158. Jfr U nardug.
Obakta, tr. Gifva akt på. [T. obachten.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
