Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Opass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opass
— 621 —
Ordalämpa
Opass, adj. Opasslig. [T. unpass.] Ther
på stälte sigh drotningen, som hon hadhe
varit opass. Schroderus Albert. 4:362.
Oplatsad, p. adj. Obesvärad,
oförhindrad, oantastad, han motthe ... oklandrath
och oplatzsath beholla the götz. Gust. 1 reg.
2: 359. obehindrett och oplatzsatt haffua
niwtha och beholla bådhen forne steenhws.
4:876. dhe handtvärkare, almogen
under-dånigst begärer at få behålla på landet
op-lassade aff näst omliggiande städer.
Stjernman Riksd. 2:1832 (1680). Se Pl at sa.
Opligtelig, adj. Pligtstridig, orättmätig,
utomordentlig, oerhörd. Konung Cristiernn
. .. riked saa förtwingat med nya aalegninga,
Ciise oc andra owanlega oc oplikteliga
tunga. Gust. 1 reg. 1:27.
Opligteliga, Opligtigt, adv.
Utomordentligt, oerhördt. [Mnt. unplichtliken.] en
oplichteliga stoor skadhe. L. Petri 2 Post.
19 b. en oplichteliga stoor hoop Englar.
3 Post. 32") a. oplichteligha stoort straff. Dial.
om mess. 93 b. oplichteliga mykit. Falck
16lb. itt oplichtigt stoort taal (antal). L.
Petri Kyrkost. 45 a.
Opluppad, p. adj. Icke plumpad, icke
nedsmutsad, saa lydandes breff ord fran
ord som her epter fölger oplwppat oc oskad.
HSH 14:71 (1525).
Oplågad, p. adj. Wel är honom som för
een ond tungo bewarat är, och för henne
oplåghat bliffuer. Syr. 28:23.
Opman, se Obman.
Oppunder, prep. Under. Så kant thu
wäl sielff tänckie, hwadt godt grundt ther
kann ware oppunder. RR 24/i 1544.
Opredikad, p. adj. antighen haffuer man
platt intet predicat, eller ock så predicat, at
thet hade bättre warit opredicat L. Petri
Kyrkord. 1 b.
Opsotsk, adj. [Månne Mnt. upsats,
up-satich, slug, förslagen?] sågeui alstingis
gerne ati kunne haffua... medt eder j
landett (från utlandet)... någre gode opsotzske
knecther och Ritthere the ther wille thyäne
på wårt giälth. Gust. 1 reg. 6: 44.
Opåtalandes, adj. Oemotsäglig.
Ostri-dogt och opåtalandes är, at mong naturlig
ting hafva sina i skapelsen undfångna
dråpliga starcka kraffter til at underhålla helson
och lifvet. Svedberg Pest. 5.
Oqvick, adj. Liflös. [Isl. ükvikr.] om
then matgiærdh ... maa thw granneligh
forfara hwre hogth hon resthe (uppgick) baadhe
mett quickt och oquickth, som ær hwro
manga oxar, pæningtiar och alth annet ther
TiII giordis. Gust. 1 reg. 4:40.
Oqvämlig, adj. Otillbörlig. På ingen
sidhen skulle theris heder eller ære ...
for-krenkies, eller på nogon parthen nogot thet
oquemligit våre vithes. Gust. 1 reg. 4:295.
Melchior hade latedt vndfalla sig någher
oqwämeligh ord vppå honum, kallandis ho-
num vppenbarliga en tiwff. 7:52. Jfr
Obeqväm, O beqväm lig.
Oqvämsord, n. Oqvädinsord.
forbiu-dendis ... (att dem) nogott argt eller
orede-lige och oquems ord förekasta eller tilleggia.
Gusi. 1 reg. 4 : 296. oärlige rychte, taall och
oquämes ord. 7: 52. han hadhe sådane
oqwe-mens ord och rychte latedt sig oförwarlige
vnd falle. Ders.
Oransakelig, adj. Outransaklig,
outgrundlig. Konungars hierta är
oranszake-lighit. Ord. 25: 3. Hans förstånd är
oran-szakelighit. Es. 40:28. Huru obegripeligha
äro hans domar, och oranszakelighe hans
wäghar. Rom. 11:33. hans stoorheet är
oran-sakeligh. L. Petri Dav. ps. 145:3. en
oran-sakeligh Iagh. Forsius Esdr. 141.
Ord, n. granneliga bespane vm han är
szå dugelig szom ord aff går (som ryktet
säger). Gust. 1 reg. 10:111. Canikerna mötte
komma hiith, honom tiil tals och orda.
1:117. nær wij personlige komma eder tiil
orda. 1:133. lät icke titt hierta warda alt
förbrådt til orda in för Gudh. L. Petri Sal.
pred. 5:1.
Orda, intr. hur’ sku vij töras fram och
orda Til unga herren. Wrangel Tor. 30.
Ordabång, n. Ordstrid. Pasquiller,
an-stöteligheter, rykten och ordabång göra så
mycket buller. Dalin Vitt. II. 6: 21.
Ordaform, m. Ordaforma, f. Ordalag,
ordasätt. de behagelige ordeformer poeten
där i (i dikten) brukar. Eurelius Herden
företal, på synnerligh sett eller ordaformor
j sakenne icke ligger så eenkannerligha
stoor macht. L. Petri Exorc. C 5 b.
Ordakrus, n. 1. Ordprål. jag hafver lärdt
tala och skrifva god Svenska ... fast jag ei
brukar ordakrus. Svedberg Schibb. d 3 a.
låta fara Alt ordakrus. Kolmodin Qv. sp.
1:74. — 2. Hyperbole är uti Rhetoriquen
eller Talkonsten ett särdeles ord-krus (figura
orationis). Rydelius Förn. öfn. 191.
Ordalag, n. 1. Sätt att lägga sina ord.
Herrans ängel med sitt ordalag så talar.
Spegel Återv. par. 14. effter som han thesse
stycken finner (som presten finner syndaren
till sinnes), moste han Stella ordelaget til
honom. Laurelius Kyrkord. 188. skall
predikanterna i gemeen icke varda effterlåtit
att framställa bönerna medh sitt egit
orde-lagh. Ders. 218. — 2. Ordställning,
konstruktion; språk, språkform. At hon (lagen)
är urgammal, betyger målet och ordlaget.
Stjernhjelm Föret, till VGL. Hiobs Book
och then andeliga Salomons brudevisa äro
skrefne med poetiskt ordalag. Spegel G.
verk 2.
Ordalek, m. Fraser. Höga färgor, fina
strek, Mycket konstig ordalek Ej på dessa
bladen vankar, Men enfaldigt skrifvesätt.
Kolmodin Qv. sp. 2: företal.
Ordalämpa, f. Konstruktion, för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
