Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oädel ... - P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oädel
— 633 —
Pagament
breff at låta uthgå. Stjernman Com. 1:901
(1623).
Oädel, adj. Oadlig. [Mnt. uneddel.] våre
troe vndersåther, edla och oedla,
köpstadz-men och menige almogen. Gust. 1 reg.
4:182. han skal stå för Konungenom, och
skal icke stå för the oädhla. Ord. 22:29.
Någre gamle frwger . . . med någre andre"
quinnor både ädla och oädla. Svart Kr. 1.
Oäfven, adj. [T. uneben.] thet är intet
oäfven, hvad bönderne . . . bruka.
Lindestolpe Matk. 59.
Oäkting, m. Oäkta barn. HSH 8:29.
J. Wallenberg 164.
Oändad, p. adj. Oafslutad, oafgjord.
effter thå om hwuedsaken, som war om
gwthland, icke kendt (ransakadt) varth, ...
vordho the tilhengiande stycker, som
re-cessen och inneholler, oendat så wel som
hwuedsaken. Gust. 1 reg. 4:285.
Oändig, adj. Som drar ut på tiden,
sölaktig, försumlig. [Mnt. unendich.] vm
någer i Embethet sså tresker eller oenduger
är, att han ey viill sina skuld bettale.
Skråord. 234 (1545).
Oära, f. Vanära. In fam i a, oära. Var.
rer. voc. P 2 b. the haffwa giffwit sich åther
till syndena j ghen, mich til stoor oära
och wanheedher. O. Petri Men. fall H 5 b.
gudhi ther medh meer oära skeer än ära.
Sakr. 20 a. tw gör mich jngen oära ther
medh ath tu icke troor. 1 Post. 84 a.
Oära, tr. Vanhedra, skymfa. [Mnt. [-un-eren.]-] {+un-
eren.]+} oærende oss med noged prent han
haffwer latid wtgaa. Gust. 1 reg. 6: 843.
Oärlig, adj. Vanhederlig, skamlig,
ohöf-visk. Och bortladhe the gamla ärligha Lagh,
och vprettadhe annor oärligh sett igen.
2 Mace. 4:11. intet oärlighit medh henne
funnet wardt. Sus. 63. The som förgäta
la-ghen, äro oährlighe. L. Petri Sir. bok 10: 23.
Oärliga, adv. then som sitt
sydzkona-barn tagher til echta handlar inhoneste,
oährligha. L. Petri Skyld. C 3 b.
Oäta, f. Oätbar sak, hvad som är
otjen-ligt till föda för menniskor. [Isl. üätan,
f. üceti, n.] alt var förtärt hvadh iblandh
them var matsligit, at the af rättom hunger
måtte gå till allehanda oäto,... såsom grääs,
rötter, svamp och annat sådant. L. Petri
Kr. 17.
Oätelig, adj. O ätbar, till mat otjenlig.
[Isl. üætr.] folcket begynte förtära mycket
oäteligit, agner och mäsk, bark och knopp.
Phrygius Föret, till Svarts ärepred. 32.
Oöfvad, p. adj. Obegagnad, man hans
Sacrament så förachtar, oöffuat och fåfengt
liggia låter. L. Petri Om nattv. C 7 a.
P.
Pack, n. han var födder af ett pack, en
dantzerska. Sylvius Curt. 143.
Packa sig, refl. Begifva sig bort. [Mnt.
sik packen, paken ; T. sich packen.] tilstädie
them ingen köpenskap her effther attdriffwe
på then städh . . . och mane opå, att the
packe sig. Fin. handl. 8:87 (1551). Packa
tigh, Sathan, medh tina lögn. P. Erici 3:14 a.
Wijk aff tin förbannadhe ande,... och paka
tigh. A. Simonis Q 10 a. Dieffuulen är en
höghferdiger ande,... therföre kan han ock
intet verre lijda, än när man honom
förachtar. Förnimmer han thet, och kan icke
vendat, så packar han sigh. P. J. Gothus
Tål. B 3 b. then (predikanten) till Schara,
tackade Gudh att han fick strax wenda oc
packa sigh till Vpland igen. Svart Kr. 139.
Om tu tigh ått blåkulla ey packar.
Ronde-letius 63.
Packhop, m. tilhopa slagget och
sam-mansanket en packhop och löst partij.
Sanf. svar E 3 a.
Packlakan, n. Ett slags gröfre kläde.
[T. packlaken.] packelakan, pannus crassus.
Comenius Tung. index. Packlakan, kläde
för underbefälet. Hamilton 74.
Packnel, m (?). Se Päcknelika. [Mnt.
backenel.] rwnde järnplåther till the knech-
ters behoff som inge packneler (orätt står,
enl. riksregistraturen, packneter) eller
storm-hatter haffue, och att the samme knechter
mötte brwke them wdi theris hatter emot
Rydzernes pijler och anner hwg. Fin. handl.
8:327 (1555).
Padd, m. Elak, illvillig person, medhan
iagh var i ähro stadd Var iagh moot alla en
ogijn padd. Rondeletius 71.
Paddestycke, n. Jfr Padd. Se ex.
under Hagel.
Paddvulen, adj. Jfr Padd. malicieus,
arg, paddvulen. Svedberg Schibb. 283.
Pagament, Payement, Payiment,
Paviment, n. [Mlat. pagamentum; Mnt.
paga-, page-, pagi-, payement.] 1.
Paiga-ment, Pagament, Payement är det samma
som myntets korn eller så mycket fint
silfver, som myntet innehåller. Hallenberg
Mynt 108. Se Gust. 1 reg. 6:15. Rådhit j
Lubke lata ... forringa pagamentit j theris
mynt. Gust. 1 reg. 7: 386. Her Götstaff...
lett slå klippingar,... vdi payimentet till lika
valör med .Konung Cristierns klippingar.
Svart Kr. 23. — 2. Saa welom wij oc
högie-lighan biudhe athij ey ... wthföra tiilstedhie
nogoth silff wtaf landit giorth eller ogiorth,
ey heller nogoth pauimentthe eller riikitzins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
