Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Peksticka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peksticka
— 639 —
Penningtrång
vill iagh råda till Han peeke sigh icke till
thetta hoff, Men komme fritt är han een
booff. Rondeletius 85.
Peksticka, f. 1. Visare. Tijmsteenar låta
see tijmarne medh een peeksticka (eller
vijsare). Comenius Tung. 772. — 2.
Slagruta. hållandes före, at flere skatter lågo
ännu i klostret förborgade, gick (han) der
in omkring med en peksticka, at försöka
om något sådant funnos. J. Werwing 1:292.
Pel, se Pegel.
Pela, intr. Peta. mig... i örat peela.
Eu-relius Vitt. 58. Pela, etwas sanfft
anrüh-ren, streiffen. Lind Ord. Rietz.
Pelgrimsfärd, -resa, f. [Mnt. pelegrim.]
gå Pelegrims ferden. L. Petri 2 Post. 40 a.
En part haffuer gååt pelegrims resor til then
helga G ra ff. Om nattv. B 7 a.
Pelestal, m. Piedestal, swarffwede
pe-lere och pelestal. Hist. bibi. 1:223 (1579).
Pelgrin, m. Pilgrim. [Mnt. pelegrin.]
En pelgrin ... med vandringsstaf i händer.
Bränder Gustav. 47.
Pell, m. och n. 1. Ett slags dyrbart
sidentyg. [Fsv. päl, Isl. pell, Mnt. pelle.]
Han kläder sig i silke, Så ock i ädel pall.
Sv. forns. 1:199. utj ädelig pälle. 1:193.—
2. Brudpell. the ståå vnder pellet. O. Petri
Handbok Cl b.
Pelsa, tr. Ympa. [T. pelzen.] så framt
trään icke pelsas och skötas, blifva the vilde
och ofruchtsamme. Schroderus Albert.
1:21.
Pelsare, m. Buntmakare. [Mnt. pelser.]
Tho sende the honom nogre skomagare,
swtare och pelsare. Finl. 452 (1510). Jfr
Skinnare.
Pelsmakare, m. Buntmakare. [-[T.pelz-macher.]-] {+[T.pelz-
macher.]+} Svart Kr. 97.
Pelteri, n. Pelsverk. [Mnt. pelterie, F.
pelleteriè.] Pälterij och skinvahrur.
Stjernman Com. 2:84 (1637). Sablar, mårdar, uttrar,
och annat pälterij. 2:534 (1648). pälterij,
fo-dervärck uthaff skinn. ComeNius Tung. 507.
Pen, f. Straff. [L. poena, T. peen.] hon
(öfverheten) med tilbörligit straff och peen
sin doom fulfölia skal. L. Petri Krön. pred.
A 7 a. orätfärdigheet sin peen Bekommer,
ändoch hon är seen. Messenius Svan.
epilog.
Penal, m. Eg. pennfodral. Se Grimm
Wört. pennal. — Ex. under Kofot.
Penfall, n. Plikt, böter. [T. peenfall.]
thet halfva hundrade tusend gylen peenfall,
som Konungen i Sverige vore Konungen i
Danmarck skyldigh blefven för thet Lübska
mötes försummelse. Girs Gust. 1 kr. 119.
Penligen, adv. Med straff, emot förbe:te
Miszdädere eller Miszdädersker peenligen
och till thed skarpeste mhå handlett och
procederat blifwa. Fin. handl. 8:118 (1552).
Pen ne, m. Penna. [Fsv. pänne, Isl.
penni.] mijn tunga är en godh Scriffuares
I penne. Ps. 45:2. pennen löpa vil. Spegel
G. verk (1745) 91.
Penngren, m. Den tillskurna delen af
en penna. Harpestränger strykas medh en
strocka (stråke), eller pengreen. (T.
feder-kiel.) Comenius Tung. 776. Se Gren 2.
Pennhus, n. Pennfoder. Calamarium,
pennahwss. Var. rer. voc. I 8 a. Skrifftygh
medh pennehuset och penneknijfven.
Comenius Tung. 738.
Penning, m. twå skärffuar, thet war en
penning. Marc. 12:42. (Öfv. 1882: ett öre.)
Itt mått hwete om en penning, (glossa:
Penning, som här ståår, är widh pass tree öra.)
Upp. 6: 6. wij icke wärde reknadhe en
penning bättre ... än någhon tijd the Påweske
här til dags warit haffua. L. Petri Om nattv.
A 7 b.
Penningegömsk, adj. Herr Henrick var
een klook och penningegömsker (lucrosus)
mann och hade lagdt een vacker skatt til—
samman. Sylvius Er. 01. 384.
Penningfång, n. Hans aflats bref,...
Hans kåpor, kloster, bicht, hans många
sacrament, Alt är et penningfång. Celsius
Gust. Vasa 79.
Penningkatte, m. Penningpung. Jfr
Katte. Hvad man innesvept uti sin
penningkatta. Kolmodin Qv. sp. 2:454.
Penningknyte, n. Penningpung. 1 Mos.
42: 35.
Penninglöst, adv. Kostnadsfritt. [Jfr
Isl. penningalauss.] nu haffuer man thet
(sakramentet) penningalöst och förgeffues.
L. Petri Om nattv. G lb.
Penningmästare, m. [T. [-pfennigmei-ster.]-] {+pfennigmei-
ster.]+} Penningeaflöningen förrättades i
början af särskildt förordnade löningsherrar och
penningemästare, som under fälttåg ständigt
åtföljde krigshären. Adlersparre Afh. 360.
Penningskattning, f. Penningskatt,
oskyldiga genom krigh, fängilse ... och peninga
skatning förderffua och förtunga. P. Erici
2: 313 b.
Penningspild, -spillning, f.
Penning-spillan. med denne Legation var ei annat
än stor penningespild och fåfäng förtäring.
Girs Joh. 3 kr. 31. han besvärades medh
mycken och stoor penningespilningh och
uthgifft. Tegel Gust. 1 hist. 2:49.
Penningsticka, f. Se Pekstick- 2.
När man brukar penninga stikkor till ath
finna äghadelar j iordenne eller æ norstadz.
O. Petri Men. fall B 2 b.
Penningsäck, m. Penningpung. [T. [-pfen-nigsack.]-] {+pfen-
nigsack.]+} Loculus, pung eller penninga
säck. Var. rer. voc. I 6 a. Han är borttfaren
longwägha, Han haffuer taghet
penningasäcken medh sigh. Ord. 7: 20.
Penningtrång, f. och n. Penningbrist.
(Jfr Trång.) för peninra trång skull galtt
en gijll oxa 12 öre. o. Petri Kr. 165. ähr
icke förnöden, att tw tager alleneste pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
