Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pompa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pompa
— 649 -
Potta
Pompa, f. Butelj, glasflaska. Lind Ord.
Rietz.
Porken, m. Hin onde. Trisette, ell’
Pha-rao, hvad mer de kortspel heta, Som sielfver
Porcken dem til tidfördrif ha leta.
Palmfelt Qy. sk. 6.
Porla, f. 1. Vattenbläddra. — 2. Knorla
{på hår). Ther är en porla them emellan,
es ist ein Groll oder Hass unter ihnen.
Lind Ord.
Porlig, adj. Krusig (om hår). Lind Ord.
Porra, tr. 1. Sporra, egga. [T. porren,
purren, burren.] Han (örnen) hakkar,
hugger, slåår, och them (ungarne) så länge
porrar Til thes the göra gott. Spegel G. verk
290. ärgirighet... torde honom porra. Tillsl.
par. 86. —2. Trotsa, reta? (Jfr Rietz porra,
pocka.) the ... med sitt högmod och
stålt-heet hafva porrat oss, och gått oss mycket
under ögonen. Sylvius Curt. 146. (han)
bortglömmer ... huru farligit thet var at porra
Konungens högmod. Ders. 219.
Porsa, intr. Harmas. (Jfr Rietz pårtas,
portas, blifva stött, missnöjd, sticken.) någhra
ähre som så fast porsa och göra sigh
ther-öfver misslynt, at man säger trälar plägade
i förtijden köpas och sällias i Sverige. L.
Petri Kr. 83. när som theras synd hon
straffas ... aff Predicanternar, spotte the, rista
huffuudhen, portzsa och hoota them medh
alt ondt. P. P. Gothus B7a. Jfr Pörsa.
Portaner, Portenär, m. Portvaktare.
[Mnt. portenere.] en hertogans tienare hade
slagit konungens portaner för thet han icke
wille låta honom in. O. Petri Kr. 105. the
bedragha portenären, at han släpper them
in. Schroderus Hoflef. 187. I må väl draga
til Helfvetis båda, Och blifva ther två
porte-närar. Alle bedl. speg. 23.
Porthund, m. Cerberus, helvetes
porthund. P. J. Gothus Poll. Dd7b.
Porthållare, m. Portvaktare. Tå wij nu
hadhe bygdt muranar, hengde iagh portanar
före, och wordo bestelte Porthållare. Neh.
7:1. tå the komo, ropadhe the widh stadz
porten ... til porthallarena. 2 Kon. 7:11.
Portring, m. Portklapp. [T. pfortenring.]
Helsingius. Comenius Tung. index.
Porttull, m. Tull af dhe vahrur som
(till staden) af landet inkomma (och i Sverige
kallas PortheTull). HSH 39:409 (1658).
Portugalöser, m. Ett slags guldmynt.
[Mnt. Portugaloser.] Quittencie for Arendh
Kniper på x vngerske gyllene och en
por-tugalöszer, som dominus sielff af honum
annamat. Gust. 1 reg. 11:130.
Positiv, n. Orgel. [Mnt. T. posiiiv.] tu
... warder ther vdi för:ne Vpsale kyrckie
vpsättiendis ett szmucht Positiwe. — må han
... till thet förste försöckie sijnn konst vppå
ett lithet Positiw. Thyselius Handl. 2: 317
(1547). Orgor, Positij, Simphonij, Virginal,
Regal, och hwad som meera är aff samma
konst och liuffliga Musica. P. J. Gothus
Skrift, sent. h2a.
Possement, se Passemen t.
Post, m. Pumpstock. (Rietz. Jfr
Schil-ler-Lübben 6:236.) legge postar i iordena
för vatn trong. H. Brask (HSH 13:114).
Postbössa, f. Se B u d b ö s s a. the som
haffue någre wåre eller Rigsens.anliggiende
wärff och ärender medt fare ... och haffue
theropå anthen wore breff och postbysse
eller och passebord. Fin. handl. 4:197 (1556).
Postej, m. Pastej. Hjertat är som en
postej. Dalin Vitt. 5:154.
Postera, intr. Resa som kurir. [T. [-po-stieren.]-] {+po-
stieren.]+} eth ridende budt, som genom natt
och dag tiil kon:ge werde tiil Dammark
hasteligen postera och siig förfoga skulle.
Gust. 1 reg. 13:269.
Postilla, f. Scholium, liten
vthtvd-ning eller postilla. Var. rer. voc. Kla.
Postillera, tr. [T. postillieren.] noghot
Euangelium ... här är icke postillerat (ty thet
syntes ey göras behooff at postilla skulle
göras offuer all Euangelia). O. Petri 2 Post.
förord 3 a.
Postryttare, m. Kurir. [T. postreiter.]
Postryttaren (enspännaren) rijder i fult
löpande. Comenius Orb. piet. 171.
Postvapen, n. Så vele Vij låthe
med-giffue Våre uthskickede tienere förgylte
Post-vapner, ther vårt och rijkzens vapn står
uppå til ett teckn och bevijs, att the som
såden vapn haffue medh fare, äre stadde
uthi våre verff och ärender. Stjernman
Com. 1:266 (1577). — Beskrifning se Ur en
antecknares saml. 60.
Pote, m. Tass, ram. [Mnt. pote.T. pfote.]
Kanijn sin pote monde lagha Och gaff
honom ... en örfijl. R. Foss 385. Tiuren hafver
hoorn och biörnen starka potar. Spf.gel
G. verk 243.
Potfoder? The förbenemdes hustrur bära
... eij eller annat än ringa och slätt
pooth-foder, mårdar och svartadhe utterskijn på
myssor och muffar. — Tässas hustrur draga
inga sablar (sobelskinn) på myssor, utan
pootfoder. HSH 31: 80 (1661).
Pott, m. 1. Kärl, panna. [Isl. pottr, T.
pott.] skörask, eller pått at hämta glöder i.
Kolmodin Qy. sp. 2:152. — 2. Den del af
en ryttares rustning, som skyddade
hufvudet. Dess runda skapnad och likhet med
en gryta eller potta gaf anledning till namnet.
Hallenberg Hist 4:912. Alla ryttare som
hijt vth sändas, vore gott at the blefue
be-väpnadhe medh rygg och bryst så och pott.
A. Oxenstjerna (HSH 38: 455). Jag var
obeväpnad, hade allenast en pått på
hufvudet. Brahe Tänk. 14.
Potta, f. 1. Kruka, lijka som .. . een
potta sadhe til sin makare, Han kenner migh
intet. Es. 29:16. Mina . kraffter äro
bort-torkadhe såsom itt stycke aff een potto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
