Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pussig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pussig
— 658 —
Pynte
Pussig, Putsig, adj. 1. Gyttjig, sumpig.
[T. pfutzig.] dyyar och pussige ortar väl
uthtorckas. Schroderus Pac. 410. — 2.
Gropig? en ond stenogh, putzogh ... wägh.
L. Petri 1 Post. C 5 a. en steenig och
skarp, putzig och trång vägh. Phrygius
1 Likpred. C 3 a.
Pussmunken, m. Puss, kyss. [T.
münd-chen, mäulchen.] Lätt mig en pussmunken
få, Medan vij här sittia så. Moræus 417.
Een falsk suck ell’ två uthgiuth, giff och
pussmunkin. Cup. o. Ven. kärlekskrig C 5 a.
Pussvis, adv. Med puts, bedrägeri, han
nu i Lifland hade inbekommit pussvis någre
slott och län. S. Elofsson 134.
Pust, m. Suckan, oro, sorg. han har
hela dagen med största bekymber Och mång
häftigan pust stått uth båd af embet och
hushåld. Stjernhjelm Bröl. 26. en trogen
vän, som glädie kan upväcka Och jaga bort
all pust och ängslan uhr des bröst. Wrangel
Snöhvit 6. Kort är nöjet i lust, men pusten
oändlig och evig. A. Nicander Vitt. 17.
Pusta, tr. Kindpusta, wij... warda
pu-stadhe. NT 1526 1 Cor. 4:11.
Pustel, Pystel, m. Pust, blåsbelg. [Mnt.
puster, püster.] en baakdantare är
dieffuu-lens pustel, ther medh han eeld vpbläs.
Balck Catech. X 7 b. Pustlar. Stjernman
Com. 1:586 (1614). Blåsebälgh, Pystel.
Hel-singius.
Pusthammare, m. ? 1 pusthammar.
HSH 37:4 (1529).
Puts, Putsa, Putsig, se P u s s, P u s s a,
Pussig.
Putt, m. [Mnt. put, putte; Isl. pyttr.]
1. Puss, pöl. (af brunnen) icke meer än
en lijten putt öffrig är. U. Hjärne Vatt. 69.
Meotis putt, den vilda Gyttie-vijken. Düben
Boil. bref 4. — 2. Afgrund, helvete. Putten,
Gehenna. Schroderus Lex. 3. Stygia putt.
Stjernhjelm Here. 289. Plutos mörcka putt.
Wexionius Sinn. C la. helvits put.
Lucidor D4a. taga henne (menniskan) ut ur
mörka diefla-putt. Medeen C l. Til evig
svafvel-putt the fara. Dens. C 4. Men ach,
om tin tröstbrunn tilstoppas, Tå jagh vist
ned i putten doppas. Amnelius 117. laga
tig straxt till siälarna uthi putten och them
som boo i then faaslige jordennes affgrundh.
Nyman 70. Had’ jag med mina råd er
derifrån ej hulpit, Så haden I burdus i afgrunds
putten stulpit. Palmfelt Qy. skol. 39.
hinnens putt. Ders. 40.
Putta, f. = Putt 1. något stilla vatn,
putta eller dijke. U. Hjärne Anl. 91.
Puttla, intr. 1. Puttra, porla. Ded
haffuer nu i månge åhr således putlat i grythan,
och i dette förledne åhr så vijdt sudedt
öff-uer, at ded nu ähr kommet till resolution
aff krijg emellan oss och Dannemark. A.
Oxenstjerna Bref I. 4:103. — 2. Puttra,
gräla, hon är vred och svärjer i tusende
former, Putlar och ramlar i säng så länge
som halsen han orkar. Stjernhjelm Bröl.26.
Puttpenning, m. Spela puttpenning,
zum Grüblein spielen. Lind Ord. 2:836.
Jfr Rietz putta. "Kasta putta", en pojklek,
då man kastar slantar i en liten håla.
Pycka, f. 1. Pyckia, Mesonauta, ein
geringer Schiffman. Schroderus Lex. 16.
Jfr Pyckare. — 2. ? Thet största trapsteg
är till nardom (narrdom) klook sigh tyRkav
Fast om en elliest är i konst then värsta
pykka. Lucidor Aa l b.
Pycka, tr. ? Pyckia, rensa. Comenius
Tung. index.
Pyckare, m. Jfr Pycka 1. [Mnt. putker,
"der niedrigste Diener auf dem Schiffe";
"pütker, allemans knecht im schepe,
mesonauta". Schiller-Lübben.] ther haffuer
legat en stor hop Båssmen i thenne winther,
vtöffuer 400 bade medt Timbermen och
Pyckere. RR 1/s 1544. skole alle skeppare,
styrmän, båtzmän och pythkare göre toll aff
deres införing. Stjernman Com. 1:317
(1581). Pyckiare förr än skippare. Grubb 45.
Pyndare, se Pundare.
Pyndig, adj. Af vigt, afgörande. [Mnt.
pundich, T. pfündig.] så kan och bör
riksens Rådz enskylte råd och betänkiande
icke äskas, ej heller till någon fullbordan
anammas eller vara pyndigt i sådane vichtige
saker som allmänneligen äre och hela riket
... åröre. HSH 10: 66 (1596).
Pynta, tr. Laga, tillaga, tillreda, han
skal pynta til lamponar på them sköna
Liusastakanom. 3 Mos. 24: 4. På huar
Sab-baths dagh skal han pynta them
(skådebröden) til Herranom. 24: 8. pyntadhe Templet
aldeles vp igen. 1 Macc. 4: 51. gå til
Ab-tekeren och til Barskärerne, til at läta pynta
åt sig någon läkedom. Lemnius A 2 b. then
(resandé) som vil hafve bättre pyntet, än som
gästgifveren, ländzmannen eller bönderne
kunne hafve rådh til at koke. Stjernman
Com. 1:479 (1604). Han intet kan stå, uthan
stupar i vrå, Der ligger han stilla, och
pyn-ter (tilltygar) sig illa. Husspegel A 5 a. bad
honom pynta (laga) sigh dädhan. Dipl. Dal.
3:110 (1550).
Pynte, f. [Jfr Mnt. punte.] Sätta till
pyntes: 1. Bringa till skick och ordning.
medh hugg och slagh ... man likewel icke
så kan settia them (barnen) til pyntes, som
thet behöffdes. L. Petri 1 Post. M2a.
the (judarne) hadhe ock otaliga monga andra
stadgar, som Gudh sielffuer them giffuit hade,
til at tämia them och settia them ther medh
til pyntes. Ders. R 8 a. han hade medh
weldige hand satt Dalekaraner och norlandet
til pyntes. Svart Kr. 120. han som för en
tid alsintet var och syntes, Är vorden stor
i alt och sätter alt til pyntes. Spegel Öpp.
par. 50. — 2. Ansätta, antasta, sätta i
bryderi, gäcka. Om wij thet icke göre (lyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
